Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 48. Den 25 Augusti 1901 - Vår främste humoristiske tecknare. Af T. v. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR FRÄMSTE HUMORISTISKE TECKNARE.
Jet var en gång någon, som frågade Albert
’ Engström:
»Hör du, hvad gjorde du egentligen i Uppsala
för något?»
»Hvad jag gjorde? Studerade, förstås!»
»Studerade — å —1 Hvad då?»
»Humor — din åsna!»
Och att hans studier härutinnan måtte ha
bedrifvits med både ifver och samvetsgrannhet. har
väl hans senare verksamhet tillfullo bevisat. Albert
Engström är för närvarande utan all gensägelse
vår främste och säkraste karikatyrist, och han
sitter därjämte inne med en djup fond af verklig,
äkta känsla och humor, som kanske finner sitt
bästa uttryck, då han själf tror sig — eller gör
sig — minst djupsinnig...
Egentligen bör man kanske ha hört Albert
Engström sjunga sina genuina bondvisor och
berätta sina Tandsmålshistorier, för att rätt uppfatta
hans karaktär och begåfning, ty på detta område
var han åtminstone för några år sedan absolut
mästare: hans kärlek till och känsla för »ämnet»
få härvidlag helt naturligt ett omedelbarare, mera
intuitivt uttryck än fallet ofta är, då han i ord
eller bild rör sig med satirikerns eller karikatyristens
skarpa pänna. Och Albert Engström är dock först
och främst impressionist, känslo- och
hjärtemänniska — han må nu låta aldrig så bister och
»tan kedigers ...
Från Uppsala kom Albert Engström ned till
Göteborg, där han under Carl Larsons ledning
stretade ett par år på Valand och ibland hade det
sträfsamt nog.
En gång kom Calle Larson hem till »pojkarne»,
där de bodde, 3 stycken
lika »förmögna», ute vid
Orgrytevägen.
»Men hur tusan kan
ni reda er, pojkar?» sa’
Larson, som tyckte det
»såg magert ut» där hos
dem.
• Reda oss?» svarade
Engström torrt på sitt
allvarliga sätt — t Inte
reder vi oss inte!*
Larson, hvilkens
geniala blick genast såg,
hvilken talang, som fanns
hos Engström, var honom
under dessa Sturm- und
Drang-år en trogen vän
och rådgifvare, den där
alltid sökte framhålla
honom och skaffa honom
beställningar. Så utförde
Engström under sin
göteborgsvistelse bl. a.
»fresco-målningarne» i Weises
öl-hall, hvilka bära tydligt
vittnesbörd om hans
alltmer mognande talang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
