Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 48. Den 25 Augusti 1901 - Ett ögonblick. Af Wladimir Korolenko - En ovanlig inbrottsstöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT ÖGONBLICK.
Och plötsligen hissades ett segel, som snabbt
fylldes af vinden, och båten flög fram, lyftes upp
och ned af de väldiga vågorna och försvann därpå ...
För Diaz, som satt i båten, såg det ut, som
om den lilla ön sjönk ned i en afgrund, och samman
med den sjönk äfven det lugna ljuset i hans cell,
hvilket hittills föreföll honom som en död mans
stela blick.
Framför honom var det mörker och storm och
kaos. En outsäglig glädje fyllde hans själ. Han
prässade handen hardare om rodret.släckte på
skotet och skrek högt ut i natten.. . Det var ett
skri af glädje och jubel, af uppvaknande till
medvetande om ett nytt lif.
Ett bösskott ljöd bakom honom, och därpå
nåddes hans öra af det döfva ljudet af ett
kanonskott. En vindstöt från sidan lyfte hans båt, lyfte
den högre och högre, tycktes bära honom ända in
i evigheten ... Chuan-Maria-Miguel-Chose-Diazdrog
ihop ögonbrynen, och hans bröst häfdes, fullt af
glädje . . . Han kände sig fri, han visste, att
ingen nu hade makt öfver honom.
Båten var nu högt uppe på toppen af en våg,
darrade och gled ned. .. Från fortets murar såg
man den för sista gången.
VI.
På morgonen strålade solen frän en blå
himmel, och man såg de sista molntapparne draga
bort. Hafvet lugnade sig så småningom, skummade
och brummade blott emellanåt, som om det
skämdes öfver sitt nattliga raseri. De tunga, blå
vågorna slogo allt saktare mot klipporna, och solen
återspeglade i dem i brokiga, glada färger.
1 den genomskinliga luften såg man den
aflägsna stranden uppfriskad af ovädret, och
öfverallt log nytt lif. 1 närheten af kusten kryssade en
ångare, omgifven af lätta rökmoln.
Spaniorerna på fortets murar följde dess
rörelser.
sHan har säkert gått till botten», sade en. »Det
var ju också rena vansinnet.. . Hvad tror ni, don
Fernando?»
En ung officer vände sig mot den talande.
»Ja, antagligen har han gått till botten», sade
han. »Men hvad betyder det? Måhända ligger
han nu i hafsdjupet, men måhända skådar ban
också nu ned fr an ett af dessa berg pa sitt fängelse.
I alla fall gaf honom hafvet ett ögonblicks frihet
... Och — hvem vet — kanske är ett ögonblick af
äkta lif, mera vardt än en hel evighet af en
glädjelös tillvaro!...»
»Men se dit, hvad är dådetta?» Officeren
pekade mot den branta kustens sydsida. Där borta i
bergen, där insurgenterna höllo till, såg man
plötsligen hvita rökmoln uppdyka gruppvis. Man hörde
icke skotten, men man såg i rask följd de små
rökmolnen uppstiga och skingras. Från hafvet dånade
ett kanonskott.
Och så blef allt åter klart och tyst.
Officerarne sågo på hvarandra. Hvad betydde
väl denna underbara liflighet i insurgenternas
läger? Var det ett svar pà frågan öfver den djärfve
flyktingens öde? Eller var det hela en ren
tillfällighet?...
Ingen svarade ...
Vagorna glänste i solen och slogo lustigt mot
öns klippiga strand ...
EN OVANLIG INBROTTSSTÖLD.
^^ ätten mellan dtn 15 och 16 augusti fick den
bekanta järnrörsfirman Park & C:o i
Göteborg en påhälsning af mera ovanligt slag. — Några
inbrottstjufvar praktiserade sig in på kontoret, som
ligger tämligen isoleradt bland 111 mängd stora
magasin. — När intet af
v ärde fanns löst, grep man
sig an med kassahvalfvet,
och väl inkommen här
har tjufven — eller
rättare tjufvarne, ty minst
5 böra de ha varit —
brutit loss hela det 400
kilo tunga kassaskåpet och
på handkärra
transporterat detsamma utanför
staden. Meningen var att i
ostörd ro få tömma
innehållet — men arbetet
blef så bullwnde att folk
blef uppmärksammadt,
hvilket^ skrämde bort tjuf-
varne — alldeles lika tomhändta, som när de
började.
Man har lämnat oss nedanstående fotografi
af rummets utseende, när kontorspersonalen nästa
morgon infann sig.
A mnfSrfvto.
DET UPPBRUTNA KASSAHVALFVET.
- 767 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
