Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 49. Den 1 September 1901 - Den lilla flickan med miljonerna. Af —st—st— - Den amerikanska stålstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN LILLA FLICKAN MED MILJONERNA
Sedan gick jag in till henne och satt vid
hennes bädd i två dagar och tre nätter. Hon yrade
oafbrutet, och mitt namn löpte genom hennes
fantasier som det hvita bomullssnöret genom kronans
tågvirke. ■«•««»*»*
Men under hela tiden var det något inom mig
som våndades och värkte. Inte vet jag rätt, hvad
det var; dock var det något som sjuknade och dog
och gick hädan, utan att jag hade reda på det.
Så dog hon en kväll mellan åtta och nio. Jag
spände på mig sabeln och gick — det var allt.
Jag ville inte köpa mig fri med tårar. Tårar och
tröst äro till för kvinnor och stympare!
Sedan ringde hennes rop för mig i många
herrans år. Jag har glömt dem nu. Men ibland
hör jag dem i drömmen, och då slita de mina öron
sönder.
Men den som i dagar och nätter suttit, som
jag då satt, den som oafbrutet sagt till sig själf;
Denna Guds ängel har du med egna händer
mörtlat — den människan blir aldrig, aldrig mer hvad
hon dessförinnan var — skrif upp det, mina
herrar, skrif upp det med stora bokstäfver och låt
dem trycka det i länstidningen, då vattnet omsider
stigit Tarras Ulff från knäna till hjärtat!...
Nå, alltsedan den tiden har jag haft spannmål
på logen och fullblod i stallet och stjärnor på
bröstet och bourgogne i källaren och depositioner på
banken; alltsedan dess har jag haft fullt upp och
öfverflöd. Men, päst i min gamla lekamen, om jag
någonsin riktigt trifts i denna världen, alltscdan"den
kvällen då min lilla flicka gick bort från mig.
Och vet herrarna, att det har funnits stunder
i mitt lif, dä jag nästan önskat, att jag skrifvit Hista
ifrån mig och brottats mig fram med egna armar
vid hennes sida — vid hennes sida. Ty hade jag
haft henne bredvid mig, hade mycket varit
annorlunda för mig både i denna världen och i den
prästerna tala om på söndagarna. — Men till Hista
far jag aldrig mera. Gamla Hista var den tyngd,
som mördade henne. — God natt, mina herrar!
Och Tarras Ulff till Hista och Bälingeholm
reste sig, bröt laget och kuskade hem.
Men när hans slädbjällror hade förklingat i
skogen, petade doktor Medlaff, esteten, askan af
sin cigarett med lillfingersnageln, talade och sade:
— Au diable, hvad den där gamla Tarras Ulff
ändå är för en intrikat, rå drummel ....
DEN AMERIKANSKA STÅLSTRIDEN.
JPierpont-Morgan, den bekante månemillionären
och ledaren af den stora amerikanska
stål-trusten, är ock den ledande själen i den förbittrade
kamp, som i dagarne föres mellan bolagen och
kapitalisterna å ena sidan och arbetarne, hvilka
ledas af sin förtroendeman, Shaffer, å den andra.
Ej mindre bekant är millionären Carnegie,
grundläggare af väldiga stålverk i den nya världen.
Skotte till börden, började han som många andra
amerikanska millionärer med två tomma händer,
och besitter nu en förmögenhet, som tillåtit honom
skänka några tiotal millioner kronor till sitt
fäderneslands universitet samt till inräitande af
arbetarebibliotek, hvilka i honom ha en varm vän, både
i England och Amerika.
PIERPONT-MORGAN.
Stàltrustens ledare.
ANDREW CARNEGIE.
•Stålkungen».
SHAFFER.
Arbetarnes ledare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
