Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Den 14 Oktober 1900 - Annonser - Salmonibrefven. Af Marvin Dana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pension Continentale
Wasagatan 44, STOCKHOLM.
Tel«gr»ir.adro8B: Bayoud, Stockholm.
Rlkatelsfon N:o 16 89, Ailmänn» Telefon N:o 633.
Högaktningsfullt
rekommenderas för resande till Stockholm,
såsom en angenäm bostad under både
kortare och längre vistelse i hufvudstaden. Rum
med elektrisk belysning från Kr, 3 till hög
priser. Matsal för resande finnes i hotell
CLÉMENCE BAYOUD,
f. d. lO-irl| Innehafvarens af Httel Continental I gt«okholm-
ff. I>ufva
Välsorteradt lager af
alla sorter
£au le Coloøae * jsartymcr
Soilettvedel * Ȍrtlicturer
* CaidaeHel ocfc Stålar *
Drottninggatan 41.
Stockholm.
Är ni road
af spännande och god lektyr
Läs då : : :
FRAMGÅNG,
af R. H. DAVIS,
en af Amerikas populäraste
böcker,
Pris Kr. 2.75,
hos alla bokhandlare.
FR. A. SANTESSON
STOCKHOLM
[167*M]
Utställnings- och Försäljningslokal
- 22 Fredsyatan 22 -
Allm. Tel. 53 02 - Riks. 62 88.
Handdrifna Dryckeskannor,
Bägare och Kandelabrar
af Brittarmiametall
lämpliga att dekorera Buffeter och Paneler
i matsalar o. d.
»Detta är det mest hänsynslösa af alla salmonibref jag
läst. En ny i^é det där.»
»Naturligtvis är det bara skrämskott», sade jag, »men
mig synes det »som om sådana hotelser skulle vara förbjudna
att sändas med posten. De göra allt brefskrifvande rent
af kusligt, tycker jag.»
»Ja, visserligen, och med tiden blir väl det där helt
vanligt.»
»Menar ni att det skematiska mordsystemet ej skulle
vara så vanligt nu för tiden!
»Ja, för mig är det något helt nytt.»
»Men hvad kunna vi göra?»
»Ingenting annat än vänta. Naturligtvis skall jag sätta
alla krafter i verket för att utfinna hemligheten, men jag
kan helt ärligt bekänna för er att vi ha föga utsikt. Det
finnes ju ej ens en vattenstämpel i papperet», fortsatte
inspektören och höll upp papperet mot ljuslågan, »poststämpel
angifver att det är palagdt här i närheten och här bo
närmare 4,000,000 människor, som vi ha att forska ibland.
Att vända sig till en grafolog lönar sig föga.»
»Och om ett mord blir begånget på bestämd dag?»
»Välan, jag skulle svårligen kunna tro något sådant,
och om det sker, är det måhända en ren slump, och om
brefskrifvaren skulle mörda någon för att göra intryck på
er, eller af någon annan orsak, så kan ni känna er alldeles
lugn tills ni ånyo får ett bref, som angifver er sättet huru
pängarne skola utbetalas.»
Med denna föga lugnande tröst lämnade jag inspektören,
vtterst förargad öfver att ej få någon lösning på gåtan och
besluten att ägna mig åt mina dagliga sysselsättningar.
Detta gick något så när, ehuru jag pà väg till klubben med
en viss nyfikenhet spetsade öronen för att få höra
tidnings-gossarne utropa extrabladens innehåll. Så kom en gynnare
rusande gatan fram med en packe extranummer under
armen, ropande:
»Uppskakande morddrama på Hampstead Heath!»
Jag måste bekänna modet sjönk betydligt.
II. KAPITLET.
Jag köpte ett exemplar af tidningen och läste
beskrifningen på tragedien.
En man vid namn James Simpkin, husägare i
Hampstead, lindé anländt (lit för att inkassera sina hyror såsom
vanligt den första i hvarje månad. Senare på natten fann
man honom med krossad hufvudskål, plundrad på såväl ur
som penningar. Synbarligen var afsikten den att råna.
Någon spaning på mördaren hade man ej lyckats få.
Jag stod i ett gathörn och läste berättelsen härom.
Nervöst sammankramade jag tidningen och gick framåt på
måfå. Tankarne dansade rundt i min hjärna några minuter
och då jag sansat mig något slog jag 111ig ned på en soffa
i parken för att öfvertanka min belägenhet.
Jag både nu ingen anledning att tvifla längre. Det
var det mord, som min okände korrespondent förutsagt.
Detta brott var således begånget för att bereda mig på det
öde, som väntade mig, om jag framhärdade i min vägran
att utbetala beloppet.
Så funderade jag på att uppsöka inspektören igen, men
jag öfvergaf den tanken, alldenstund han ej gärna visste
mer han än jag. Så kom det för mig, att jag kunde
förhala tiden genom att bära den blomma, som mördaren
begärt. Då skulle jag få del af programmets nästa nummer,
under det jag därmed köpte min egen säkerhet. Häremot
uppreste sig min ambition, det var ju bara att köpa en
ögonblicklig frist.
Hällre borde jag då låta saken ha sin gång. Under
tiden kanske polisen kunde komma mördaren på spåren, ja
kanske lyckas gripaJionom — då jag vore tryggad både till
lif och egendom.
Sedan jag fattat detta beslut, försökte jag ännu en gång
slå bort alla tankar på den obehagliga situationen, fast utan
all framgång. Tvärtom föreföll det mig som om jag haft
blodhundarne tätt i hälarne på mig. Jag har stått ansikte
mot’ ansikte med döden under andra omständigheter, men
aldrig känt mig så till mods, torterad som jag var af dessa
lömska hotelser.
Följande dag fick jag ett nytt bref från brottslingen, såi
lydande:
»Min herre!
Vid det här laget torde ni veta att jag håller mitt ord:
Nu väntar jag att ni utbetalar pängarne till mig. Detta bör
ske på följande sätt: För det första bär ni i morgon en gul
ros, så jag kan vidtaga mina förberedelser. För det andra
ger ni er ut i en båt på Thames i morgon. Ni kan gärna
taga en man med er, om ni så önskar en detektiv. Medför
summan i guld. Ro längs västra sidan af Vaux hall-bron till
dess ni ser en stor korg komma flytande i vattnet, tag denna
in i båten, öppna den med den nyckel, som finnes fäst vid
densamma, lägg pängarne i korgen, lås till den och kasta
den i floden. Ni får göra hvad ni vill med korgen för att
finna någon ledning för edra spaningar, med ett undantag,
ni får ej göra ett försök att följa den lina vid hvilken
korgen är fästad. Hvar andra ändan af denna lina är får ni ej
försöka utforska. Ni skall noga bevakas hela tiden och
hvarje försök från er sida att följa linan skall våjla er döden..
Om ni tvekar och ej vill lyda skall jag bli tvungen begå
ännu ett brott, hvilket skall äga rum på kvällen till den
tredje november. Dagen därpå är ert sista tillfälle att
betala summan. Uteblifver den, blir ert slut olyckligt. Låt
mig påpeka att då bär ni ännu ett mord på ert samvetej
Ni kan således rädda ert lif genom att betala i morgonj
Talande af rik erfarenhet, varnar jag er ännu en gång att
ådraga er detta ansvar. Det är endast den yttersta
nödvändigheten, som kan berättiga oss taga en medmänniskas lif,
Ln älskare af rättvisa.»
Granham, min sekreterare, inträdde i detsamma jag slutat
läsningen af brefvet. Han hade sett de öfriga brefven och
nu lämnade jag honom äfven det sist ankomna.
Han läste det utan att anmärka ett ord, ehuru jag sågj
att han bleknade lätt.
»Hvad tror ni om det?» frågade jag.
»Jo, min herre, jag skulle betala. Det är en storsummaj
men ej för mycket att lösa ert lif.»
ti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
