Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Den 4 November 1900 - Annonser - En lektion i strategi. Af Hylda M. Robins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nalkades och hon reste sig för att gå. Vi träffas då
afton. Mycken tack för er välvilliga medvärkan.»
Han stod en stund, blickande efter dem, dä de
aflägsnade sig. Ett leende hvilade på hans läppar. Samma afion
mottog general Brabazon ett telegram, hvilket kom honom
att brista ut i gapskratt. Det löd:
»Haft en hitt skàrmytsling med fienden i eftermiddag.
Planlagt en afgörande drabbning.»
111.
En vecka senare skulle den som gjort sig mödan att
iakttaga madarrje Tremaine, lagt märke till att en förändring
inträdt med henne, ty den forna glädtigheten hade gifvit
vika och hennes ögon buro vittne om sömnlösa nätter ooh
oroliga tankar.
öfverste Fenelon hade under den gångna veckan varit
synlig i hennes hus ännu oftare än tillförne, men ännu hade
ej någon förlofning eklaterats, och madame Tremaine vågade
ej själf tala med sin systerdotter i ett ämne, som låg henne
sa nära om hjärtat.
En söndags afton kom dock saken till ett slutligt
afgörande. Nu liksom förra gången promenerade skarorna
fram och åter i den lummiga parken under det de lyssnade
till musikens toner.
»Nå, herr öfverste, hvad nytt för dagen?» frågade
madame Tremaine, då hon och öfversten, som var hennes
kavaljer för aftonen, kommit något för sig själfva på en af
gångarne, hvilka voro anlagda längs de vackra dammarne i
parken. »Jag har väntat hvarje dag att få höra er
förlofning eklaterad.»
Han tog cigarren från munnen och efter en stunds
tvekan yttrade han:
»Nej, jag är icke förlofvad än.»
»Hvarför ej? Ni sade mig, att ni endast afvaktade ett
gynsamt ögonblick för att fria, och ehuru jag beredt eder
ganska många lägliga tillfällen under den gångna veckan,
så har ni ej användt dem.»
»Nej! Jag har ej friat ännu. Jag — jag tänkte jag
borde först få klart för mig, om hon vill na mig eller ej
innan jag talte med henne om saken.»
»Såå!» Madame Tremaine kom sig ej för att säga
någonting annat som svar på hans yttrande.
»Tror ni hon vill det?» sade han, kastande sin cigarr i
vattnet och vände sig hastigt mot henne.
»Min bäste herr öfverste! Huru kan jag veta det.
Hvarför går ni ej direkt och frågar henne själf? Sådana
saker brukar man ej anförtro åt någon annan.»
»Jag funderade just på att göra det i afton.»
»Ja, för allt i världen, gå till henne strax! Hon står
där borta vid musikpaviljongen och samtalar med monsieur
Gerald Cravon.»
»Då kanske jag ej borde störa dem.»
»Nonsens!» sade hon med ett kort skratt, »jag skall
göra er sällskap, om ni saknar mod.»
»Har jag då er tillåtelse att — att fråga henne?»
För ett ögonblick tvekade bon, och han observerade i
halfdunklet att hennes underläpp darrade något.
»Naturligtvis», svarade hon, förgäfves bekämpande en
darrning på rösten. »Jag gaf er mitt samtycke då jag
lofvade er mitt bistånd.»
»Ni har verkligen varit tillmötesgående på allt sätt och
vis», fortsatte ban under det hans hjärna genomkorsades af
de råd ban fått af general Brabazon och ban beslöt att föra
belägringen till sin spets. Hans fiende var synbarligen i
svårt trångmål, likväl höll hon modigt ut och gjorde sitt
bästa för att dölja den förlägenhet i hvilken den lilla
garnisonen råkat. »Kanske ni vill gå ännu längre i er välvilja —
och förtälja mig huru jag skall säga ?»
»Hvad ni skall säga?» upprepade hon förvånad. »Vet
ni icke ens det? Det faller vanligtvis af sig själf, då en
man kommer ensam med den kvinna han älskar.»
»Gör det? NTà väll Säg mig då huru ville ni blifva
tilltalad under sådana omständigheter?»
Hon bleknade något.
Han märkte det, trots den svaga upplysningen, och en
triumferande känsla genomströmmade honom. För ett
ögonblick hade fienden blottat sin ställning och nu var rätta
tillfället inne göra det slutliga anfallet.
»Ja, jag vet–ej verkligen», hviskade hon, »jag skulle
önska att han uttalade de första ord, som kommo på hans
läppar.»
»Skulle ni? Då.... Ester, jag älskar er. Vill ni gifta
er med mig?»
Hon såg undrande på honom.
»Är det här en generalrepitition? frågade hon. »Ty jag
har verkligen ej lust att spela Violets roll!»
»Nej! Det är rena allvaret. Det är er jag älskar, ej
fröken Violet, och då ni gaf mig tillåtelse att tala förmodar
jag, att jag kan räkna på ert samtycke.»
»Hvarför har ni då bedragit oss båda två bela tiden?»
frågade hon med återhållen andedräkt.
»Allt är tillåtet i kärlek och krig», svarade han kallt.
»Dessutom har jag ej bedragit fröken Violet. Jag invigde
henne i min hemlighet redan första aftonen på operan. Ni
förstår», sade ban med ett leende, »ni höll mig alltid på
behörigt afstånd, så jag var nödsakad begagna mig af denna
strategi för att rifva ned edra förskansningar. Tänker ni i
fortsättning hålla mig på afstånd?»
»Jag kan ej», svarade hon med en suck, »ty både vilja
och förmåga ha för längesedan försvunnit.»
Det var sent innan öfverste Fenelon bjöd godnatt, men
han kunde ej motstå lockelse att titta in på klubben under
hemvägen.
»Goda nyheter, general!» sade ban. »Jag har vunnit
till slut. Den hvita flaggan hissades i afton.»
»Bravo! Bravo!» utropade den andre. »Och nu då du
intagit fästet, tänker du regera enligt imperalismens
principer?»
»Nej, general, nej! Det skall bli en union på
likställighetens grund!»
Skandinavien, skrädderi & flerrekiperings-affär
Aktiebolaget C. fl. STRÖM 5 Co.
Torggatan 24, börnbaaet af Onstaf Adolfs Torg, Göteborg.
KOCKUMS
Emaljerade jkårl
Sto öe bästa
J. G. Malmsjö
GÖTEBORG
FLYGLAR och
PIANINOS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
