Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Den 18 November 1900 - Annonser - En artists kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OBSERVERAT
Som N:o 2 af HVAR 8 DAG, andra
årgången, är alldeles utgången
uppmanas samtliga kommissionärer
oför-dröjligen insända alla möjligtvis osålda
exerfiplar. :: :: :: :: :: :: :: ::
Expeditionen af HVAR S DAG.
^onnxexs: C^ofofrovc
uppgöra förslag till annonser och skyltar
... - utföra kopparfällningar o. t
• Och ni då»
»Ah! Jag är för obetydlig. Dessutom har jag ej haft
tillfälle stifta några bekantskaper.»
»Nej visst, visst det», anmärkte Erik skrattande. Själf
tyckte han att han gjort en god upptäckt, då han lärde
känna en så näpen flicka.
Sommaren ilade bort alldeles för snabbt och fröken
Mathildas tafla var nästan fullbordad. Tre eller fyra gånger
i veckan fick hon tillbringa en lång och tröttande
eftermiddag 1 artistens atelier, och hon och konstnären hade
samtalat om allting under solen. Han hyste en uppriktig
beundran för denna sällsynt vackra flicka, som var i
besittning af sådana egenskaper, ehuru hon vuxit upp så långt
bort från det moderna lifvets allfarväg.
Likväl hade han njutit mer af de svala, mörka aftnarne
utmed flodstranden, där han nästan alltid funnit lilla Ina.
Så småningom hade han blifvit bekant med henne och fann
henne vara en den mest älskliga lilla varelse, liflig, lekande
och bedårande.
Så randades den dag då taflan var färdig. Morgonen
därpå var hela traktens honoratiores inbjudna att taga den
i betraktande och Mathilda gick i ett sällhetsrus hela dagen,
ty hon väntade att Erik Carleton skulle begagna sig af
tillfället och göra henne sin förklaring.
Hon var så viss på sitt inflytande öfver honom, att hon
aldrig ett ögonblick tviflade på att han var kär i henne.
Och han, han var ju så vacker, älskvärd och dessutom en
man af värld. Hon ville säkerligen mottaga hans anbud.
Han skulle förflytta henne från denna landtliga omgifning
och göra hennes skönhet ryktbar genom sina taflor.
Den kvällen var Ina ej hemma lika punktligt som
vanligt.
»I morgon reser jag min väg, sedan fästligheterna äro
öfver», hade Erik sagt henne.
Hon såg bekymrad på honom.
»Så snart», mumlade hon.
Han lutade sig mot henne och tryckte för första gången
en kyss på hennes läppar. Hon drog sig ej tillbaka. Han
hade fullständigt vunnit hennes hjärta.
En lång stund höll han henne så, tätt sluten intill sig,
därpå gingo de tysta tillbaka, hand i hand som tvenne
syskon.
• Det syntes som om alla ord varit öfverflödiga dem
emellan. Érik lämnade henne vid porten.
Hunnen halfvägs på trädgårdsstigen mötte hon
Mathilda.
»Hvar har du varit sålänge?» sade hon uppbragt. »Jag
har väntat dig snart en halftimma. Hvem har du haft i
sällskap ?
»Jag beklagar att jag kommer så sent», sade Ina.
»Hvem har du haft i sällskap? frågade Mathilda ännt
en gång.
»Hèrr Carleton».
»Erik Carleton!» utropade hon med förvåning, »hva:
mötte du honom?»
»Vid floden.»
»Verkligen! Hvad går du ute och ströfvar efter så sen
pi kvällen? Han skall just få sköna tankar om oss ocl
vårt uppförande!»
Mathilda höjde förbittrad rösten. Ina svarade ingen
ting. Hon var för lycklig att bry sig om Mathildas före
bråelser.
»Har du ofta mött honom på detta sätt?» frågade Ma
hilda.
»Ja», svarade Ina.
»Huru ofta då?»
»Ah, ganska ofta>.
Mathildas ögon gnistrade.
»Verkligen, Ina, jag har alltid tyckt, du varit en litei
toka. men jag trodde du skulle ha så pass takt i dig, at
du ej skämde ut dig själf och de som äro i viss mån an
svariga för dig. Du måste väl ha förstått hela tiden, at
herr Carleton varit förälskad i mig. Och ändå blyges dt
ej att kasta dig emellan oss och snärja honom i dina garn
Du är lömsk och otacksam, som en katt!»
»Herr Carleton, förälskad i dig?» upprepade Ina.
»Visst. Hvem tror du eljes han skulle bry sig om?j
sade hon hånande.
I sin ifver hade Mathilda ej lagt märke till, att träd!
gårdsgrinden öppnades och då först fick hon klart för sig
att en tredje person var närvarande, när en högväxt, manlig
figur steg fram och ställde sig vid Inas sida.
»Fröken Ina har fått en fullt riktig uppfattning, när hoi
trodde att det var henne jag beundrade, älskade och dytj
kade framför någon annan kvinna på jorden», sade Eril
Carleton med lugn och fast stämma.
Mathilda gaf till ett skri och började rasa hysteriskt. |
»Nej, ni får ej förolämpa henne», sade Ina och villj
skynda fram till sin kusin, men Erik höll henne tillbaka.
»Nej», sade han, »du har passat upp henne länge nos
min lilla flicka. Nu skall du bli mitt maka och jag kan e;
låta dig gå som tjänsteflicka längre.»
Mathilda smög sig skamsen in i huset.
»Men om hon älskar dig, så är det mycket själfviskt aj
mig att taga dig från henne.»
»Min hjärtas älskling, hon vet ej betydelsen af det lill
ordet kärlek. Saken är den att hon är lidelsefullt ärelystet
Hon skall komma och hälsa på oss längre fram och då ska
jag presentera henne för åtskilliga millionärer och då ska
hon bli tacksam för att jag skapat min lycka, då jag lärd
känna hennes obetydliga lüla kusin.» H. H.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
