Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 20. Den 10 Februari 1901 - Annonser - Hjälten. Af Harry Percival
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gonsin tillförne. Han var lugn och aàffekterad ehuru
betydligt mer besinningsfull. Han tog sin grogg med
oss gemene man lik:» gemytligt som dä han
kamperade midt ibland sina kamrater officerarne i forna
dar, och tillsåg att kvinnorna och barnen fingo sig
tilldeladt det bästa som omständigheterna medgåfvo,
hvilket niir allt kom omkring var skralt nog.
Situationen blef allt mer allvarlig. Vi hade
precis fyra dagars proviant kvar och cirka femtio skott
pr man. Vattnet var varmt och fem af våra
soldater ledo redan af rödsot.
Förtviflan började bemäktiga sig till och med den
modigaste ibland oss.
En afton kom D’Arcy till mig och sade:
»Sergeant, snart blir det er tur att öfvertaga
kommandot. Vi kunna ej hålla ut längre. Se till
att en patron sparas för hvar och en af oss, när vår
stund är inne».
Han sade detta lika nonchalant som om han
beordrat en biff på hotellet, men blicken i hans gra
ögon var hård och uttryckte fast beslutsamhet.
Han lämnade mig, men återkom inom en timma.
»Sergeant», sade han. »Jag önskar ni öfvertog
kommandot öfver vår lilla garnison, åtminstone för
några få timmar. Ni är en erfaren och tapper soldat
och jag kan lita på er».
Jag stirrade förvånad på honom.
»Hvad menar ni, min herre?»
»En inföding, som är oss trogen, har dödl;gt
sårad lyckats släpa sig genom fiendernas förpostlinie
och han har underrättat mig att Havelock oeh hans
trupper äro på frammarsch några fä mil härifrån på
väg till Delhi. Vi kunna ej hålla ut synnerligen
länge till. Jag ämnar kläda ut mig till fakir — jag
känner deras eländiga tungomål tämligen bra — och
jag vill gä för att hämta undsättning.»
»Men, m’n herre! Besinna hvilken risk!»
»Vid Jupiter, sergeant, en äkta soldat talar aldrig
om risken. En soldats lif är alltid fullt af faror —
han må nu vara fältmarskalk eller trumpetare. Jag
skulle gärna låta er dra lott om äfventyret, mon jag
är den ende, som förstår hindostanskan tillräckligt för
att kunna bedraga lymlarno. Kom, sergeant, och hjälp
mig med min toilett, ni har ju förr en gång biträdt med
sådant bestyr, då vi spelade teater under det vi voro
stationerade i Secunderabad.»
Minnsann, min herre, han talade lika lugnt, som
om det gällt en amatörföreställning i kasärnen. På
mindre än en timma hade han färgat sina händer,
ansiktet och hela sin kropp och i klädt sig den döda
hinduens mantel och turban. Vidare satte han på sig
ett långt grått skägg, ett sådant, som han användt
vid ofvan anförda tillfälle, och hvilket han lyckligtvis
fått med sig i sin koffert. I skymningen såg han
ut som en verkl’g fakir.
Han nämnde några ord till oss om kvinnorna
och barnen. »Jag skall återvända till er så snart som
möjligt», sade han lugnt, strök med försiktighet sitt
lösskägg. »Håll ut sä länge ni kan, sergeant, men
spara en patron för hvar oeh en af kvinnorna. Låt
ej fienden komma in och finna någon af dem
lefvande. Bättre dö än vanäras. Farväl allesamman! Gud
välsigne er alla! Gud bevare drottningen!»
Han förde handen till mössan, gjorde honnör och
lämnade oss. Han smög sig ljitdlöst ut genom
porten, hvilken stod halföppen. Månen lyste matt, men
vi kunde likväl se lians smygande gestalt, krypande
försvinna utmed stranden af en jungle, som låg
söderut från fortet och från hvilken infödingarne höll
sig undan af fruktan för <le kringströfvande tigrarne.
Vi vågade ej hurra för honom, men våra böner följde
honom och det var icke en ibland oss, som icke med
glädje skulle följt denne ädle man in i döden.
Under tvenne långa timmar väntade vi hvarje
minut att fà höra ett skott eller ett dödsskri, men
natten förgick och allt var tyst, och då morgonen
kom lågo infödingarne ännu lika overksamma och
intet förrådde någon oro eller uppståndelse ibland dem.
Sä börjades detta väntande och vakande, som är så
pinsamt och förlamande. Minuter blifva timmar,
timmar förvandlas till dagar och dagar till århundraden.
Till all lycka höllo sig infödingarne lugna
De hade beslutat svälta ihjäl oss.
Ännu en dagsranson återstod — en liter varmt,
kväljande vatten 111 hvar t— så kom tredje natten
efter det »Sprätten • lämnat oss.
Männen hade ännu åtta skott kvar. Kvinnorna
voro beredda på och villiga att dö.
Jag inspekterade vakten, då korpral Peterson kom
upp till mig och sade:
»So sergeant! Ser ni någonting?»
Han pekade mot skogstjärnen där borti i sö<’er.
I det matta, gula månljuset såg jag någonting tom
kraflande sökte närma sig våra portar.
»Himlen vare tack!» utropade jag ifrigt. Där är
mr D’Arcy ändtligen.»
»Men», hviskade Peterson, »ser ni ej någonting
annat följa honom?»
Tydligt nog såg jag en stor, tung väldig skepnad
krypa tätt bakom honom.
»Hvad kan det vara?»
» En tiger.»
Jag slöt ögonen.
-Min Gud, nej!» skrek jag till och knappt hade
orden lämnat mina läppar förr än det stora djuret
störtat på »Sprätten» med ett hemskt,
blodtörstigt tjut.
»En tiger, en tiger!»
Följd af korpralen rusade jag ut genom porten,
utan att bry mig om infödingarne och ilade dit, där
jag såg de två skuggorna tumla om hvarandra.
Plötsligt hejdade mig en mild, lågmäld stämma.
»Gör nu ej en dumhet, sergeant, höj ej er bössa.
Infödingarne äro inom hörhåll, och ett skott skulle
väcka dem. Tänk pä kvinnorna och barnen. Jag är
dömd, men det är därmed ej sagt att bela
garnisonen skulle lida med mig. Stilla nu och lyssna till
livad jag har att säga.»
£lebtrisf? ää
ledarematerlel I parti och minut, bil
ligast genom
Allmänna Svenska Elektriska A -B.
STOCKHOLM.
Illustrerad katalog gratis & franco.
prenumerera på PVHR $ DH<3
AT alin munvatten ilr nu. som AiiUsepticun»
Extra
N:o 1
koncentrerad
Aseptol
A 2 kr. pr |läska
N:o 2 Vndemecum, N:o 3 Uahnclit
N:o 4 Stomatol ctc.
Jemför Prof. K. ALMQUISTS Inlytf.
S:t Eriks Tekn Fabrik, Stockholm.
LL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
