Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25. Den 17 Mars 1901 - Annonser - Kleopatras amulett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seende. Han frapperades af hennes vackra hy,
hvilken tog sig dubbelt fin ut mot den ljusgröna
musslinklädningen.
"Helena har ej kommit ned Un," sade hon,
"och mr Maxwell har gått ut. Han brukar
van-ligen gå ut tidigt om morgonen för att snoka
igenom bazarerna eller gräfva efter stenar. Hvad
tycker ni om egyptologi? Ni har rika tillfällen
studera denna vetenskap här."
"Jag har knappt reda på hvad egyptologi är
för något. Men om det är någonting som rör
Egypten, så måste det vara någonting torrt och
dammigt. För min del hatar jag Egypten."
Edith log åt hans ifver. I morgonsolens
strålar såg hon verkligt intagande ut. Nästan
oemotståndligt dragen till henne räckte den unge
mannen fram en bukett röda rosor i olika nyanser.
"Tycker ni om blommor? Jag antog dessa
skulle falla er i smaken."
Den skrymtaren — en halftimma förut hade
han grundligt genomsökt en hel blomsterbutik
för att finna några blommor han antog kunde
passa Helena.
Edith mottog blommorna, uttryckande sin
tacksamhet. Hon höll just på att fästa dem vid sitt
skärp då Helena inträdde. Vid den blick af
förvåning, som hon observerade i sin väninnas
ansikte, slog Edith ned ögonen för att dölja ett
uttryck af triumf.
Sir Frederic var så upptagen med studiet af
den vackra tafla, han hade framför sig, att han ej
lade märke till Helenas inträde.
"Förtjusande", utropade han hänryckt, då
Edith fick blommorna att sitta. "Åh! God
morgon, miss Maxwell."
"Vi bry oss ej om att vänta på pappa", sade
Helena kyligt och satte sig utan vidare ned vid
frukostbordet.
Måltiden var nästan öfver, när mr Maxwell
inträdde, visande alla tecken till en obehaglig
sinnesrörelse.
"Helena, har du sett den där jaspisamuletten?"
"Nej, icke sedan i går kväll. Är du i ordning
att dricka kaffe?"
"Jag är säker på att jag stoppat den i min
kappsäck. Någon måste ha stulit den."
"Säkerligen ligger den väl där än", sade
Helena med en satirisk blick på sin far, som höll på
att vända’ in och ut på sina fickor, förgäfves
sökande den försvunna kuriositeten.
"Gif mig dina nycklar och spisa* din frukost
i lugn, medan jag går och letar efter den."
Då Helena återvände såg hon orolig ut. Edith
och Sir Frederic hade rest sig från bordet och
gått ut på verandan tillsammans.
"Nej!" svarade Helena, då hon läste fadrens
frågande blick. "Jag har vändt ut och in på din
kappsäck och genomsökt hvartenda hörn af rummet. Du
måtte bestämdt ha tagit den med dig ut i morse."
"Men, min vän, jag försäkrar dig, att jag
stoppade den i kappsäcken i går kväll."
"Föröfrigt saknas ingenting", anmärkte hans
dotter, "och amuletten är värdelös för alla utom
för en samlare. Är det troligt att en tjuf skulle
öppna kappsäcken och taga ut ett stycke jaspis,
tämligen illa bearbetadt, och lämna kvar en
plånbok full med pängar och en hél del andra lätt
säljbara småsaker, manschettknapparne af guld till
exempel?"
Professorn böjde nedslagen hufvudet.
"Jag antar", fortsatte hon, "att du verkligen
ämnade lägga den afsides, men glömde af den. Om
du hade den i fickan i morse när du gick ut, är
det troligt, att någon arab stulit den, i tanke att
den var af något större värde och i hopp om att
kunna sälja den igen till första samlare han träffar på."
"Kanhända har du rätt mitt barn", sade den
gamle mannen med en suck. "Men jag trodde
verkligen, att jag lagt den undan."
Helena föreslog nu att de skulle aflägga ännu
ett besök vid den stora pyramiden vid Zizich,
hvilket betydligt bidrog till att trösta mr Maxwell
för hans förlust.
Sir Frederic höll sig tätt intill Ediths åsna.
Horf hade utbytt sin musslinklädning m.ot en
resdräkt, men den lilla buketten rosor bar hon äfven
nu. Sedan de anländt till Zizich företogo de en
promenad tillsammans, kvarlämnande Helena vid
sina skisser. Mr Maxwell försvann i det inre af
pyramiden och kvarblef där tills sent på aftonen,
då hans vägvisare formligen fick draga honom ut,
neddammad och uttröttad, men lycklig. Sällskapet
höll sig mera tillsammans på hemvägen och Edith
var artig nog uppmana professorn att meddela
något om sina fynd. Helena och Sir Frederic
blefvo något efter, men hon kände sig snart stött
af hans tankspriddhet och konversationen
afstannade.
Edith kom in i Helenas rum under det denna
höll på att kläda sig till middagen.
Efter några intetsägande fraser gick hon fram
till fönstret och ställde sig där med ryggen åt
Helena, nervöst lekande med rullgardinssnöret.
Slutligen sade hon:
"Jag ville berättat för dig, Helena, att
Frederic har begärt att jag skall gifta mig med honom."
"Det var något väl hastigt", sade hon, efter
en stunds paus.
Edith skrattade nervöst.
"Ja, det kan man säga att bli kär vid första
ögonkastet. Eller hur? Tänker du icke gratulera
mig?"
"Jo, visst vill jag det", sade Helena. Ånyo
blef det en stunds uppehåll i samtalet, tills Helena
bröt tystnaden och sade:
"Jag har också en nyhet att meddela. Min
goda gamla far har ej fått nog af Sphinxer och
pyramider än, utan vill resa till en plats som heter
iPJ^btHab Ringledning-Te
Alvnll I9n iefon och
Åsk-ledarematerlel I parti och minut, bil
llgast genom
Allmänna Svenska Elektriska A.-B.
STOCKHOLM.
Illustrerad katalog gTatla & franco.
Ledig annonsplats
Svenska Carbid= & Acetylen A.-B.
–-■
utför acetylenbelysnlngsLnatallatloner l alla storlekar ander
garanti.
Lager af allt till branchen hBrando. Kostnadaförelag och Rataloger gratis.
OBS.l l:sla prla: Laadtbrnksntstätlnlngen I Kangelf.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>