Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 37. Den 9 Juni 1901
- Annonser
- Straffad. Af Nemo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hördes ända till det aflägsna signalhuset och nådde
äfven Woodruffs öron, och väckte honom ur den
halfslummer hvari han fallit efter det han druckit
ur sin kopp. Och nu först, ehuru för sent, fick
han klart för sig hvilket fel han hade begått.
Förskräckelsen var nära att beröfva honom
förståndet.
På den natten blef hans hår, förut något
grå-sprängdt, alldeles snöhvitt, och under flera dagar
därefter kom från hans läppar denna vemodiga klagan:
»O, om jag hade stannat expresståget!» »O,
om jag hade stannat expresståget!»
Sedan man hade fått klart för sig huru många
passagerare som blifvit dödade, blef han häktad och
anklagad. Men det var mer än hans hjärna kunde
bära. Då han hörde anklagelsen gaf hans förstånd
vika och han dog snart därefter på ett hospital.
Genom ödets besynnerliga ironi befann sig nu
den man, som hade vållat all denna olycka, ensam
på post i samma signalhus, hvari Henry Woodruff
hade begått sitt fatala felsteg för fem år sedan.
*
Klick! Klick! Klick! Det var den elektriska
klockan. Ett tåg var i annalkande.
Kessell, som i sitt minne om och om igen
genomgått den förskräckliga händelsen, spratt till
vid ljudet, ehuru han var så van vid det. Han
såg på klockan. Half tio, det var tåget från
Newbridge, det med hvilket hans hustru Lucy och
hans treåriga gosse återvände från landet.
Linien var klar, ehuru det ej var otroligt att
tåget skulle hindras att inlöpa på stationen.
Han drog tillbaka häfstången och
stoppsignalen föll ner. Tåget kom, han kunde höra dess
buller längs linien. Kanhända, om han höll skarp
utkik, skulle han kunna uppfånga en skymt af
sin hustru och sitt barn, då de ilade förbi. Han
var säker på att de skulle sitta nära fönstret för
att se efter honom.
Kessell böjde sig ifrigt öfver sina häfstänger
och tittade ut. Och se, där var Lucy i
vagnsfönstret med barnet i sina armar, vinkande åt honom
med handen.
Tåget susade förbi, och dess rytande aftog i ett
oty dligt sakta buller, hvilket slutligen alldeles
upphörde utanför Woburn. Tåget hade synbarligen
äfven dem t gång blifvit hejdadt utanför stationen.
Tystnaden blef, om möjligt, ännu djupare, sedan
tåget hade ilat förbi.
Han såg ängsligt på klockan, ännu hade
ingen signal kommit från stationen att tåget från
Newbridge hade löpt in. Och expresståget var
att vänta hvilken minut som helst. Han måste
hålla skarp utkik på det.
Henry Woodruff! suckade det i träden öfver
hans hufvud.
Henry Woodruff, sjöngo telegraftrådarnetillsvar.
Och vinden, som slet i knutarna hördes taga
upp refrängen, och tjöt ännu skarpare: Henr}’
Woodruff!
Det var förskräckligt, outhärdligt.
Han drog sig tillbaka från sina häfstänger,
och lutade sig ifiot väggen, hvarest han kunde
höra klockan ännu skarpare. Dess herntrefliga
knäppande föreföll honom som musik emot den
förskräckliga kören utanför.
Hvad var det som kom honom att spritta till,
och falla baklänges mot väggen, med ansiktet
likblekt af fasa, och som gjorde att han blef stående
där, slagen af förskräckelse? Det var ljudet af
steg på trappan utanför, han hörde någon
komma sakta, tvekande, och stanna vid dörren; det
blef en paus, ett famlande på handtaget, dörren
öppnades, och en högrest man steg fram i
signalhuset. En lång person, med snöhvitt hår och en
besynnerlig, smärtsam blick i sina stirrande ögon.
"Henry Woodruff!
Han gick tvärs öfver rummet fram till
häfstängerna och förde handen längs den skinande raden,
som om han varit fullt hemmastadd med deras bruk.
Icke en gång kastade han sin blick på den stackars
mannen, som stod lutad mot väggen och hvars ögon
fodo ut ur sina hålor, under det de spöklikt stirrade
Vid köp af regnplagg jfc "SNELL"-CYCLflR (T bör Ni icke köpa från annat bält än fr&n :: :: Cbe Htncriean Joachim Impor Zvar S| Otto Klein, MalmS-
bör Ni alltid begära alt få ar ■ KLEINS i Malmö I prisbelönta tillverkningar. JT
på främlingen. Lugnt, liksom af gammal vana, tog
ban sin plats framför häfstängerna.
Endast en gång under den korta paus, som
följde, vände han till hälften på hufvudet och såg
på klockan. Och så, när han vände sig mot
häfstängerna igen, hördes den elektriska klockans
gälla ringning.
Expresståget! Expresståget var i annalkande!
Dödligt förskräckt kände Kessell sina lemmar
förlamas af fasa, då han såg den andre taga ett
steg framåt. Han iakttog huru han dröjde ett
ögonblick liksom oin han tvekat; hvarpå — o
fasa! — han såg honom gripa tag i den hafstång,
som sätter ned stoppsignalen, och draga den till sig.
Förgäfves försökte den stackars brottslingen
att bryta den förtrollning, som höll honom
fjättrad vid väggen, att ropa eller skrika till. Han
kände sig fängslad af osynliga band, fullkomligt
hjälplös och ur stånd att på minsta sätt ingripa i
hvad som försiggick omkring honom.
Under det att han stod där, pressad mot väggen,
var det endast en tanke, som brände sig in i hans
hjärna, nämligen den, att tåget från Newbridge ännu
ej blifvit insläppt på stationen, utan stod där på
andra sidan midt i vägen för expresståget.
Hans hustru och barn voro med på det tåget!
*
Af alla munvatten hr nu. som Antiseptleutt
Extra koncentrerad Aseptol
à 2 kr. pr Halka
N:o 2 Vndemecum, N:u 3 tiithnellt
N:o 4 Stomulol etc.
Jemför Prat. K. ALMQUISTS bltyg.
S:t Eriks Tekn. Fabrik, Stockholm.
£lehtrfeh fe^Ät
ledarematerlel i parti och minut,
billigast genom
[Allmänna Svenska Elektriska A-B
STOCKHOLM.
Illustrerad katalog gratis & franco.
Ledig annonsplats
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:36:47 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/2/1175.html
