- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 2 (1900/1901) /
omslag 44:7

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 44. Den 28 Juli 1901 - Annonser - Vid kraterns rand. Af C. E. C. Weigall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

YNONSER FÖR

HVAR 8 DAG

ÖRMEDLAS I STOCKHOLM AF
Fru LISA RVBi-NSON
ILLM TEL 874 NY8ERGSGATAN 2.

ledig annonsplats

OLOF RUBENSON

HVAR 8 DAGS KORRESPONDENT

I STOCKHOLM

cndust I rcJiililiont|Ua unKclii^onlicter

I ALLM. TEL »7* NYBERGSGATAN 2.

KOCKUMS

EMALJERADE KÄRL

ÄRO DE BÄSTA

Nanny kommo sakta efter, eskorterade af båda
vägvisarne.

Den tusen fot långa vägen bestod af stelnad
lava och svafvel och var så ojämn att damerna
med stor möda kunde nå toppen. Grefven
vandrade raskt och hoppade likt en panter från den
ena lavahögen till den andra och engelsmannen,
som var mindre hemmastadd på denna ojämna
väg. följde honom i sakta mak. Just som solen
höjde sig ofvan horisonten hade de nått högsta
spetsen och Antruder hämtade andan efter den
skarpa marschen och vände sig öm tör att se nédSt
dalen.

Längre ned såg han de två damerna
sakta men säkert klättra uppåt, ocli ännu
längre ned såg han Medelhafvet med dess mörkblå
böljor. En liten fiskarbåt satte just ut från stranden
och aftecknade sig skarpt mot de ljusa skyarna,
påminnande om en tafla af Corot. Just som
Antruder fick sikte på konturerna af italienska
kusten, kände han en hand bakifrån gripa sig i
skuldran, och då han vände sig om stod han
ansikte mot ansikte med sicilianaren, hvars ögon
sköto hotfulla blixtar.

>Nu hafva vi tid», sade han, »innan de hinna
upp till oss, — och den starkaste af oss skall
vinna henne.»

Xästa ögonblick kände Antruder sig, fattad
af hans järnhårda grepp, baklänges dragen mot
kratern.

Men troligen hade Lucchesi gjort upp
räkningen utan värden och ej beräknat
engelsmannens styrka, ty Antruder lyckades frigöra sin
ena arm och i nästa ögonblick voro de två
inbegripna i en tyst tvekamp. Engelsmannen
kände ännu en gång sicilianarens heta andedräkt
mot sin kind, och han var öfvertygad om att
denne vid lämpligt tillfälle skulle draga sin dolk.
för att stöta den i hans bröst.

Han hade ingen hjälp att vänta, ty han
erinrade sig att de båda vägvisarne voro i grefvens
tjänst och de två damerna förmådde intet uträtta.

Det blef honom vid första angreppet klart
att sicilianaren hade för afsikt att störta honom i
kratern. Han kunde tydligt höra svaflet koka och
dess ångor hotade kväfva honom, under det han
af sin fiende tum för tum trängdes närmare
’kraterns kant.

De voro alldeles på branten, då Antruder såg
att Nanny Treval hade uppnått spetsen och
förskräckt stirrade på dem. Åsynen af de kämpande
gaf henne nya krafter, tv hon kunde lätt tänka
sig hvad som skulle blifva hennes öde, om hon
lämnades ensam på berget med sicilianaren —
och i samma ögonblick fick grefven syn på henne.
Hon höll upp sin veckrika ridklädning och sprang
emot dem, med alpstafven i högsta hugg. för
att slå sicilianaren öfver ansiktet.

Men innan denne hunnit uppfatta hennes afsikt,
hördes en väldig explosion vid deras fötter och en
sky af lava slungades i hans ansikte.

Förblindad däraf, tumlade Lucchesi med ett
fört vi fläns skri baklänges öfver kraterns rand och
försvann i den kokande massan.

Nanny stirrade förskrämd på Antruder,
tumlade baklänges och föll ned afsvimmad.

Det blef sedermera upptäckt att grefve
Lucchesi hade planlagt att döda sin rival med
tillhjälp af de två vägvisarne. hvilka af en lycklig
händelse blifvit fördröjda vid uppstigningen. De
tillstodo sedermera detta och blefvo lätt nog
mutade till tystnad och innan sanningen om
Luc-chesis död blef känd, hade de engelska damerna
och deras sällskap passerat halfva Italien på
vägen hem.

Det var först efter deras bröllop som Nanny
talade med sin man om detta äfventyr.

»Säg mig, Jim», sade hon, under det
västan-vinden smekte hennes vackra hår, då de en dag
stodo i trädgården till deras nya hein, hvad
skulle grefven hafva gjort, om du vore där han
är nu?»

Antruder slog sin arm om hennes midja och
drog henne intill sig.

»Jag hörde honom säga, att det fanns en villa
bland orangeträden vid Castiglione — hvarest en
kvinna aldrig förut funnits. Jag hörde honom
säga att dina diamanter voro mer värda än
alla hans olivlundar — och att han älskade dig.»

»Oh, Gud», utropade Nanny, huru stor är
ej din godhet!»

7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:36:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/2/1232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free