Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 49. Den 1 September 1901 - Annonser - En skarpsinnig advokat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förglöm ej
REALISATIONEN
fr&n den i —10 Sept. uti
Theodor Petterssons
Klädesmagasin,st- s»i»»wt n»
– GÖTEBORG.
panna. Då han slutat läsningen, började han
fundera. Allt förekom honom så klart, ja, allt för
klart, men likväl var Dalton ej öfvertygad. Så
kom han på den tanken, att han borde besöka
fången och han beslöt att ej ägna saken en enda
tanke förrän han talat med sitt andra jag i
fängelset.
Det mötte inga svårigheter för honom att få
tillstånd besöka fången, och då han inträdde i cellen,
hviskade fångvaktaren: »jag skall vara tillbaka
om en timme.»
Howard mottog honom med glädje, och
Dalton bad honom berätta sin historia.
»Jag vill på förhand säga er, att jag vet ni
är oskyldig.»
Dalton satte sig bekvämt på sängen.
»Hvar skall jag börja?»
»Om ni ingenting har däremot, vill jag
framställa några frågor? Har
ni läst vittnesmålen?»
Howard nickade.
»Nåväl, hvilket af
vittnena ljuger?»
»Endast ett, mr
Lamrock».
»Jag trodde det —
nå, hvad var det, som förde er till mr Ophir den
där dagen?»
Howard rodnade och tvekade.
»Gå på», sade Dalton, »ni måste vara
fullkomligt öppenhjärtig mot mig.»
»Nåväl, ni såg af handlingarna, att jag
ruinerat mig. Men jag beslöt att börja på nytt i ett
annat land. Jag behöfde cirka femtio kronor.
Jag hade ännu kvar en diamantring — en
familjeklenod — hvilken jag beslöt att pantsätta, och
jag gick till mr Ophir för att få reda på dess värde.
»Men hvarför sprang ni ifrån butiken?»
»Jag tyckte jag fick se en vän på gatan,
Jag sprang efter honom, och fann att det var en
främling. Då jag nu gick framåt på gatan, kom
jag att sticka handen i fickan, och fann väskan
med de-fördömda diamanterna. Jag blef förvånad,
men anade genast att någon tjuf, som varit nära
att gripas, stoppat den på mig. Jag kom att gå
förbi Lamrocks butik och jag gick in för att få
veta värdet af ringen och det märkliga fyndet.
Mr Lamrock spratt till då jag visade väskans
innehåll, han reste sig, gick fram till dörren och
stängde den omsorgsfullt.
Han frågade mig hur jag kommit öfver dem
och då jag berättade honom det, bjöd han mig
20,000 kronor för dem.
’Men förstår ni ej’, sade jag, ’de äro ej mina
de äro stulna.’
’Åh!’ svarade han, ’ni har ju ej stulit dem och
då är det ingen fara. Men kanske jag bjudit er
för litet för dem. Jag vill då gifva er 30,000 kr.
£khtrfel? »oÄ:
ledarematerlel i parti och minut,
billigast genom
Allmänna Svenska Elektriska A -B
STOCKHOLM.
UJue trerad katalog gratis & franco.
Vid köp af regnplagg
bör NI alltid bcgitnt alt få af
KLBINS i Malmö
prisbelönta tillverkningar.
Det är inte hvarje dag ni hittar en sådan summa
på gatan.»
Han sträckte handen darrande efter väskan,
men jag höll den tillbaka och utropade: ’Mr
Lamrock! Om ni är en tjuf och en svindlare, så är
icke jag det.’
’Kom, kom’, sade han, ’jag vet att ni är i
trångmål, jag vill betala er 35,000 kronor, för
gammal bekantskaps skull!’
Jag vände mig för att gå utan att svara ett ord.
’Stanna’, skrek han häftigt. ’För er egen skull
gjorde ni klokast i att sälja dem. Mina tre
biträden äro i butiken utanför, om ni försöker komma
undan med den där väskan anklagar jag er för
stöld och sänder bud efter polisen.’
Jag såg på hans blick, att han menade hvad
han sade. För ett ögonblick öfverväldigade mig
vreden, och jag grep honom i strupen och
slungade honom mot en stol.
Utan att gifva mig tid att
öfvertänka saken,
öppnade jag dörren och sprang
ut genom butiken.»
»Dåraktigt, men helt
naturligt», mumlade
Dalton.
»Då jag kom till min bostad, fann jag där
den flicka, med hvilken jag var förlofvad — miss
Sommerville — väntande på mig. Det var för
hennes skull jag spekulerade på att blifva rik
Hon var guvernant, och jag var ingeniör. Jag
hade ett litet kapital, stort nog för en, men
otillräckligt för två. Nu kom hon för att öfverraska
mig med, att hon hade ett par tusen kronor
sparade, så att vi kunde börja lifvet på nytt igen.
Men hon märkte snart hur upprörd jag var, och
jag måste berätta henne alltsammans. Då jag
visade henne väskan med diamanterna, ryckte hon
den häftigt till sig och utropade: ’De få ej finna
den här. Jag skall gömma den och vara straxt
tillbaka.’ Innan jag hann svara, var hon försvunnen.
Under det hon var borta, blef jag arresterad,
och nu kan ni förstå, hvarför jag ej kunde lämna
några förklaringar, jag ville ej inveckla stackars
Nelly i denna affär.»
Han upphörde tala och betraktade Dalton,
hvilken nu satt tyst.
»En besynnerlig historia, ingen jury i världen
skulle tro ett ord.»
»Är .då allt hopp ute för mig?»
»Nej, det vill jag ej säga. Låt mig fundera,
jag har en plan. Denna Nelly — miss
Sommerville, menade jag — har hon ännu diamanterna?’
»Ja, det har hon säkert.»
»Tror ni hon skulle vilja lämna mig dem, om
ni skref till henne?»
»Ja, det är jag viss på.»
»Skrif då», sade han, i det han ref ett blad
ur sin annotationsbok.
(Forts, à sid. 8).
Af alla munvatlcu iir nu. »om Antlscpticam
Extra koncentrerad AseptoJ
A 2 kr. pr flaika
N:o 2 Vadeniccum. N.o 3 Gahnelü
N:o 4 Stomiito! ole.
Jemför Prof. Li Al.Mylllsrs IntjJ.
S:t Eriks Tekn Fabrik, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
