- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 2 (1900/1901) /
omslag 50:2

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 50. Den 8 September 1901 - Annonser - Misskänd. Af E. C. C.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

g g 2 Wretman & Johansson klass Slagt«rl-AfT»r 3 Birger Jarlsgatan 3 REKOHMENDERAH, Rikotclcfon s-t»$ f Hllm. Cd. jij. – Hug. fallande Capetscrarc »ch Dchoratör SCOCKhOCM. Gamla Kungsholmsbrngatan V j» Allm. Tal. 19 29. Utför allt hvad till V ßPlU ket hürer. Kleganta
en{-^m e|nka järnsängar Miindigt B pä lager.
PATRIA CYKLAR. PATRIA AUTOMOBILER. TILLBEHÖR I RIKASTE URVAL. Tiltskrif eller be»8k JÄASUNHANDELSAKTIEBOLAGET "PATRIA" STUREPLAN is, STOCKHOLM. I 5 S
5-3
bäckströms reseffekter HOTELLPLATSEN :: GOTEBORG ::



MISSKÄND.

AMERIKANSK JOURNALISTNOVELL.
Af E. C. C.

I lådor om 50 st.

AUGUST KOCH, Göteborg.

]yjr Såge, hufvudredaktören för den dagliga
tidningen The Globe, hade alltid ett godt
väderkorn då det gällde sensationella nyheter. Men
han var äfven mycket hetlefrad. Han råkade i
formligt raseri då han kände sig öfvertrumfad af
sina kolleger på platsen. I dag hade ånyo hans
skarpsinne blifvit gäckadt. Hans ansikte bar en
lika varm färg, som den högröda nejlika, han bar
i knapphålet.

»Bart!» ropade han i en ton, som icke
bådade något
godt.

En
notisjägare
släppte
tidningen,
som han

höll på att läsa, stoppade sin svarta pipa i fickan
och besvarade kallelsen.

Redaktören kastade en granskande blick på
den långa magra gestalten. Ett yivigi böljande
hår gaf åt Bart ett vildt fantastiskt utseende.
Trots de frånstötande dragen förlänade dock det
bevekande uttrycket i hans blå ögon hans ansikte
en mild prägel.

Hufvudredaktören kunde icke se in i dessa
ögon, ty de afväpnade alla skarpa tillrättavisningar.
Detta visste han af erfarenhet, och äfven nu fick

hans barska stämma ett
vekare tonfall.

»Hör på Bart»-, sade
han irriterad, »vi hafva
kommit efter hvarenda
tidning i staden och
detta är ert fel!-

Reportern teg. Han
hade ingenting att
anföra till sin ursäkt.
Såge fortsatte.
»Det är tredje
gången, som ni gått miste
om en viktig nyhet
under de sista tio dagarne.
För en månad sedan
blefvo vi öfverträffade af
den där obetydliga
trasan till tidning, The Ga-

zette. Jag har upprepade gånger varnat er. Jag
behöfver män, som jag kan lita på. Jag ämnade
afskeda er för en vecka sedan, men har nu
beslutat att gifva er ännu ett tillfälle. Jag kan ej
förklara det — ni har ju blifvit en helt annan
människa mot förr — ni slutade ju dricka för ett
år sedan — hvad kan orsaken vara?»

»Otur, eländig otur!»

»Nåväl, vi kunna ej använda en man, som
har otur. Om en vecka får ni sluta. Jag
beklagar det! [-Personligen-]
{+Personli-
gen+} tycker
jag mycket
om er —
lyd mitt råd
— lämna

tidningsmannabanan, ni passar ej för den.»

Liksom för att bevisa sina ord, sände
redaktören Bart — hvilken för öfrigt dokumenterat sig
såsom en skicklig reporter och ägde stor
journalistisk erfarenhet — till en skola för att referera
ett föredrag, hvilket med all säkerhet komme att
af-färdas med en notis på ett halft tjog rader.

Bart gick ut från kontoret tillintetgjord och
förkrossad.

»Lämna tidningsmannabanan!» Det gick mndt
för honom i hufvudet och hans tinningar bultade.

»Gode Gud! om jag ej kan göra detta, hvad
duger jag då till? Ingenting—ingenting! Hvar
skall jag nu få plats? Hvarenda människa i
staden vet hvarför jag blifvit afskedad.»

Han sörjde icke allenast för sin egen del.
Hans sinne var upptaget med tanken på "en liten
kvinna, som låg sjuk på barnbördshuset; modern
till en liten späd varelse — sköterskan hade
meddelat honom att det var en gosse — hustrun,
hvilken han fruktade att döden skulle rycka ur
hans armar.

Det var denna fruktan, denna oro, som så
upptog hans sinne, att den undanträngde alla
andra tankar under de
sista sex veckorna. Det
var denna honom
alltjämt jagande oro, som
dref honom till
sjukhuset fem à sex gånger om

Kr. 15 pr lOO st.

, DENTES

.Mycketgod [-[Middagscigarr!-]
{+[Middags-
cigarr!+}

Frey’r Acetylengasrøk

1 mila itorlakar abaolut rilktrlt »k
billigast

ELEKTROTERMOFABRIKEN
Lilla OttCfUlUi • • • • OÖTUOM

2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:36:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/2/1275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free