Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3. Den 20 Oktober 1901 - Fiskar-Olle - Den aflidne emiren af Afganistan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
se på någon gick han sin väg uppåt ön och försvann
snart ur sikte. Sedan han var gången, ville dansen
ej få fart, och man skilldes åt under ifrigt diskuterande.
Det dröjde sedan ganska länge, innan jag återsåg
Fiskar-Olle. Jag hade ofta frågat efter honom,
men ständigt fått till svar, att han var ej på
ön. Anna och Brunning återigen såg jag ofta
tillsammans. Någon gång träffade jag henne ensam,
men förtroligheten oss emellan var försvunnen.
Hon hälsade visserligen gladt och vänligt som
förr, men på något samtal ville hon ej inlåta sig.
Hon kände alltför väl min antipati för Brunning,
hon kände, att alla hennes vänner på ön tagit
parti för Olle, och hon var för mycket kvinna,
för att ej just denna ovilja skulle än ytterligare
fästa henne vid Brunning. En gång frågade jag
henne, hvart hon trodde, att detta förhållande skulle
leda, och jag minnes hennes svar, som om hon
gifvit mig det i går.
»Jag skall säga Er, herr B.», sade hon, »att
hvart det än leder, så följer jag med.»
Detta var allt, jag fick ur henne.
En dag framemot höstsidan hade Anna och
Brunning låtit segla sig till Vinga fyr, med hvars
fyrmästare och lotsar hon sedan länge var bekant.
Det var öfverenskommet, att den fiskarpojke, som
seglat dem dit på morgonen, skulle återvända
omedelbart till Domsö och fram på kvällsidan
komma åter för att hämta dem.
Emellertid fogade sig händelserna så, att denne
pojke vardt förhindrad fullgöra sitt uppdrag, och
vände sig till Fiskar-Olle, hvilkens båt han sett
ligga färdig nere vid stranden.
»Du, Olle», sade han, smått kitsligt – ty han
hade väl reda på förhållandet mellan denne och
Anna, fast han nu ingalunda såg detta med sådant
allvar, som det fordrade – »du skulle kunna
få dig en liten segeltur med Anna i kväll, om du
vore hygglig ...»
»Hvad angå dig mina affärer», röt Olle och
såg på Anders – så var gossens namn – med så
hotfulla ögon, att denne genast märkte, att han
vidrört ett farligt ämne.
»Jag mente ej något illa», mumlade han buttert.
»Anna är på Vinga, och jag lofvade hämta
henne; men nu går det ej, ty mor har skickat mig
till sta’n.»
»Nå, bed då Brunning, den löken, att han ror
efter henne. Han må gärna låna vedpråmen, som
ligger där borta», kom det från Olle, och han lät
ett hånskratt åtfölja orden.
»Brunning är också där», sade Anders. »De
seglade dit tillsammans i dag på morgonen.»
»Och så ber du mig hämta dem! Nej, vore
jag den ende pojke här på ön, som hade en båt,
så borrade jag den hällre i sank än använde den
till slikt. Jaså, Brunning är med! Segla då dit
direkt, Anders, och hälsa dem från mig, att om de
vilja, att jag skall dränka dem på Vinga Sand, så
skall jag komma med min båt!»
»Äh, du är galen», afbröt Anders, »hvem skall
jag be då»?
»Be hvem fan du vill, men låt mig vara i
fred!»
Och därmed vände Olle ryggen åt Anders.
Han hörde, hur denne gick sin väg, mumlande något
om oginhet Och ilska.
(Forts. nästa n:r)
DEN AFLIDNE EMIREN AF AFGANISTAN.
EMIREN ABDURRAHMAN AF AFGANISTAN.
Den i dagarne aflidne emiren af Afganistan var i mångt
och mycket en äkta österländsk despot, men på samma
gång en klok och beräknande man. Han hade haft ett
skiftesrikt lif. Född 1830, var han brorson till den
dåvarande emiren Shir Ali, med hvilken han jämte sin
fader länge stridde om makten, till dess han 1860
fördrefs till Indien, från hviken tid af hans lif en
ypperlig skildring finnes i Kiplings novell »Emirens
predikan». Då emellertid Shir Alis son och efterträdare
Jakub snart visade sig oduglig som regent, lät mörda den
engelske residenten i Kabul och af engelsmännen afsattes,
utropades med dessas hjälp Abdurrahman till emir. Han har
regerat med stor stränghet, hvilket ledt till flere uppror,
som han dock lyckats kufva, samt har för öfrigt till följd
af landets läge måst balansera mellan Ryssland och England.
Egendomligt var det testamente han på dödsbädden gaf sitt
folk, då han varnade det för Ryssland! Tronföljare
är hans son, Habibulla Khan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
