Hvar 8 dag / Årg. 3 (1901/1902) / 101 (1899-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7. Den 17 November 1901 - Tvenne vetenskapens veteraner - Hjalmar Söderberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TVENNE VETENSKAPENS VETERANER.


C. G. MALMSTRÖM.

I sitt 80:e år ingick den 2 d:s den fräjdade historieforskaren,
f. riksarkivarien Carl Gustaf Malmström.

Det är särskildt hans »Sveriges politiska historia från
Kung Karl XII:s död till statshvälfningen 1772», som började
utgifvas 1852 och fullständigt förelåg 1877 samt för ett par år
sedan åter utgafs i en delvis omarbetad upplaga, det är detta
utmärkta arbete, hvari Malmström med den sanne historikerns
lugn, men också med hans aldtig svikande sanningskärlek
och stor skarpsinnighet skildrar ett förfallet tidehvarf, som
<utgör Malmströms största berömmelse.

Han har också blifvit rättvist och storartadt erkänd. På
sin 76:e födelsedag var Malmström föremål for en
utomordentlig hyllning, i det att icke mindre än två festskrifter ägnades
honom. Den ena innehöll uppsatser af 12 äldre och yngre
kända svenska historieskrifvare, den andra bidrag af lärjungar
vid Historiska seminariet i Uppsala.

M. är född i Nerike, blef 1848 fil. magister och kallades
nästa år till docent i fäderneslandets historia. Han utnämdes
1863 till e. o professor och 1877 etter F. F. Carlson till
historiarum professor i Uppsala. Den 1 nov. 1878-27 aug. 1880
var M. ecklesiastikminister – äfvenledes efter Carlson.
Riksarkivarie blef han 1882 och tog 1887 afsked från posten. 1878
invaldes han i Svenska akademien etter H. M. Melin. För
närvarande är den vördade forskaren bosatt å Djursholm, där
han i sitt trefna hem njuter sitt otium.


Foto. Dahllöf, Stockholm.

N. P. HAMBERG.

Åttiosex år fyllde den 4 november professorn, f. d.
rättskemisten Nils Peter Hamberg i Stockholm. H. gick
först apotekarevägen, aflade 1838 apotekareexamen vid
Karolinska institutet och hade 1839-40 anställning å apoteket
Hjorten i Stockholm. Därpå for han till Uppsala, började med
att aflägga studentexamen och blef slutligen 1848 med.
licentiat, 1849 kir. magister, aflade samma år medicinska
ämbetsprofvet och erhöll doktorsdiplom.

Redan 1848 tog H:s lärarebana vid Karolinska institutet
och farmaceutiska institutet sin början. Vid den förstnämda
institutionen har han undervisat i kemi och farmaci, vid den
sistnämda har han varit laborator samt äfven undervisat i kemi,
hvarjämte han därstädes varit inspektor. H. har också bl. a.
varit lektor vid veterinärinstitutet. Han utnämdes 1875 till
rättskemist, med hvilken befattning följer professors titel, men
måste 1883 taga afsked, emedan hans synförmåga allt mera
aftagit till följd af starr, hvarvid riksdagen beviljat honom
pension.

Professor H. har varit ledamot af många komitéer,
utgifvit ett ovanligt stort antal afhandlingar samt för öfrigt
varit verksam och nyttig som få. Hans vänner äro många
och trogna, och HVAR 8 DAG gör sig till tolk för dem, då
den bringar den gamle vetenskapsmannen en hjärtlig
lyckönskan på hans hedersdag.

HJALMAR SÖDERBERG.

Hjalmar Söderberg intager en plats för sig i den
moderna svenska litteraturen. Han är
ironikern, hvilken på ett öfverlägset, fastän mildt sätt
gycklar med Gud och hela världen, ironikern,
hvilken dock har en ofantligt skarp blick och känsligt
sinne både för trons storhet och makt, drömmens
ljuflighet och denna världens goda – men dock,
kanske rädd för att bli dragen vid näsan, mest
älskar att le ett kallt och öfverlägset löje åt det
hela.

Tre böcker, två öfversättningar och en del
tidskriftsartiklar! Det är ju ett ganska lätt »litterärt
bagage» för en person, som redan är trettiotvå år
gammal. Men härvidlag beror ju på kvaliteten,
icke kvantiteten. Och i detta afseende väger
Hjalmar Söderbergs bagage mycket.

Han utgaf 1895 romanen »Förvillelser», hvilken
på visst håll blifvit ansedd att vara mycket
osedlig och på annat håll fått erkännandet, att sedan
Strindbergs dagar knappast en bättre
Stockholmsbeskrifning gifvits. Exteriörerna äro lika
åskådliga som skildringarne af en så säregen
Stockholmsinteriör som t. ex. en supé å Rydberg.

Sedan kom, år 1898, »Historietter», hvara
somliga förut varit synliga i en af hufvudstadens
dagliga tidningar. Dessa historiett er äro ofta icke
annat än något utförliga anekdoter, men de
innehålla icke sällan mycken sinnrikhet, och äro alla
mästerligt berättade. Redan i »Förvillelser» visade
sig Söderberg vara en person, hvilken älskade en
knapp, distinguerad form. I »Historietter» är han
ännu ordkargare, men han uppnår likafullt god
verkan. Färgen är blek och tunn, men
påläggningen är gjord med utsökt konst. Läs t. ex. »En
kopp té», historien om, huru författaren en afton
ville dricka en kopp té på ett kafé, där svenska
folket satt och drack punsch, hvilket hade till följd,
att författaren ansågs utomordentligt förfallen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>