Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. Den 1 December 1901 - Frans Albert Anderson - Rita. En historia från den soliga södern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRANS ALBERT ANDERSON.
Sjuttio år fyllde lördagen den 16 november
generaldirektören och chefen för Statskontoret
Albert Anderson. Han fick under hela dagens
lopp mottaga bevis på aktning och tillgifvenhet,
och säkert är, att dessa hyllningar ledde sitt
upphof från idel uppriktiga känslor. Redan kl. ½ 10
f. m. kommo ledamöter af Patriotiska sällskapets
styrelse till hr Andersons hem och gratulerade sin
värderade ordförande. På sitt ämbetsrum i
statskontoret uppvaktades generaldirektören af kontorets
ämbets- och tjänstemän. Längre fram på dagen
kommo hyllningar från riksgäldsfullmäktige och
riksgäldskontorets tjänstemän, o. s. v.
Man brukar tala om »den svenska byråkratien»
och inlägga en viss ofördelaktig mening i uttrycket.
Ja, nog finnes det mycken s. k. byråkrati –
mycken högdragenhet, lust att fördjupa sig i
petitesser och hårklyfverier – inom den svenska
ämbetsmannavärlden, om också byråkratien exempelvis
är betydligt svårare i t. ex. frihetens land par
préférence, Frankrike. Många äldre svenske ämbetsmän
äro nog ofta öfverdrifvet nogräknade. Men å andra
sidan finnas inom ämbetsmannavärlden personer, som
äro idel välvilja och tillmötesgående, rättskänsla och
anspråkslöshet – och bland dem märkes Albert Anderson
i första rummet!
Han är född i Askeryds socken, Norra Vedbo
härad i Jönköpings län. Föräldrarne voro
organisten Per Daniel Anderson och Mariana Åkerström.
Student i Upsala 1851, aflade A. kameralexamen
1855, blef 1867 kamrerare i kammarkollegium och
1873 kammarråd. År 1885 utnämndes han till
generaldirektör och chef för statskontoret.
A. afgaf 1874 i anslutning till förlaget om
ny arméorganisation på uppdrag af k. m:t ett
betydelsefullt betänkande om rustnings- och
roteringsbesvärens samt grundskatternas tillkomst, och var
det härpå landtmannapartiet sedermera i väsentlig
grad stödde sina anspråk på grundskatternas
afskrifning. För A. själf hade detta arbete till följd,
att han af det landtmannapartistiska landstinget i
Jönköpings län invaldes i Första kammaren 1877.
Här rönte han förtroendet att inväljas i 1879 års
bevillningsutskott samt 1878 och 1883 års särskilda
utskott för behandling af försvars- och skattefrågorna.
A. är emellertid frihandlare, och på grund
häraf föll han 1886 igenom i sin gamla valkorporation,
men invaldes i stället i riksdagen som
representant för Vesternorrlands län, som 1895
förnyade mandatet. Vid urtima riksdagen 1892 hade
han plats i det särskilda försvarsutskottet, och
han har vid flera tillfällen uppträdt som förespråkare
för ett på grundvalen af allmän värnplikt byggdt
härordningssystem. A. tillhör för öfrigt kammarens
mera moderata grupp. Hans utmärkta förmåga
har äfven tagits i anspråk för arbete i åtskilliga
komitéer, såsom den förberedande skattejämkningskomitén
1875–76 skatteregleringskomitén 1879–82
och pensionskomitén 1899.
Det kan måhända i detta sammanhang intressera
våra läsare att få en i några ord gjord redogörelse,
för hvad som åligger statskontoret. Då
man ju ock häraf kan få en föreställning om
hvilken ansvarsfull och mödosam post generaldirektör
A. bekläder.
Statskontoret har till åliggande att, då ej annat
är förordnadt, emottaga och redovisa statsverkets
inkomster, bestrida statsutgifterna och i kronans
kassor äfven låta mottaga andra verks och myndigheters
särskildt ingående uppbörd för att tillhandahållas
vederbörande; att handlägga ärenden angående
stämpelpappersväsendet och kortstämplingen samt
rörande den bevillning af gåfva, testamente,
fideikommiss och arf, som i Stockholm skall erläggas;
att förvalta och verkställa erforderlig bokföring
öfver de under kontorets vård stående särskilda
fonder och kassor; att för öfrigt tillse, att kronans
rätt och bästa samt allmänna författningar i berörda
afseenden iakttagas; att upprätta rikshufvudbok; att
i en statsliggare med åriga supplement införa
specialanslag och förändringar, som i den fastställda
riksstaten upptagas, äfvensom årligen upprätta
stater för länen; att utöfva kontroll å kronouppbörden
– att – att – att – men våra läsare ha
hört tillräckligt! Man kan redan af ofvanstående
förstå, att det i statskontoret gäller arméer af
siffror, och att det därstädes fordras ett skarpt
hufvud, stor administrativ förmåga för att hålla ihop
det hela. Och beträffande detta är det blott en
mening om det viktiga ämbetsverkets nuvarande chef!
RITA.
EN HISTORIA FRÅN DEN SOLIGA SÖDERN.
Original för HVAR 8 DAG af D. N.
Ville B. var en hygglig gammal pojke, ungkarl
och duktig målare för resten, och hans »kula»
uppe i Södra bergen, var ett omtyckt tillhåll för
kamrater och vänner. En eftermiddagsutto vi
däruppe, Ville och jag, och småspråkade. Ville höll
på att »städa», d. v. s. han röjde ur ett stort
hörnskåp, som dolde allehanda utensilier, grejor, skizzer
och utkast om hvartannat. Så fick han äfven fatt
på en studie, ett vackert flickansikte med sydländska
drag, hvilket han skyndsamt ville lägga å sido,
då jag tog honom i armen och bad:
»Låt mig se!»
»Ä, skräp, det är ingenting», sade han.
Då Ville eljest alls icke plägade undanhålla
mig sina alster väckte denna hans ovillighet att
visa mig studien mina misstankar att någon speciell
historia måste vara förbunden med densamma.
»Hör du, det är något särskildt med den här»,
sade jag och betraktade intresserad det friska,
vackra flickansiktet på duken. »Kläm nu fram med
historien, gamle gosse! Du vet ju, att jag ej är
den, som pladdrar om något ...»
Ville prutade först emot. Så stod han där
och surrade tyst en stund på studien, tydligen
försjunken i sina minnen. Därpå satte han sig och
började berätta af sig själf:
»Jo, ser du, det var lilla Rita, Rita med ögonen,
ja, du skulle sett den flickan, det var verkligen
charmanta ögon på den tösen ... Jaja, jag
var ung artist på den tiden förstår du, och låg i
Rom och njöt af lifvet. Om förmiddagarne gick
man och tittade efter modeller på spanska trappan,
och arbetade, då lusten föll på en, och om kvällarne
samlades man i någon Osteria utanför Via
Travestina, och drack romerskt landtvin och såg på
folklifvet och hämtade typer. Där voro en hel del
glada gossar på den tiden. Jungmarker och Torsson,
»Kludden» och några andra skandinaver, och
- 130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
