Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 9. Den 1 December 1901
- Nobelprisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NOBELPRISEN.
Efter fotografi.
HENRY DUNANT.
Foto. Daireaux, Paris.
SULLY PRUDHOMME.
Genom sitt testamente af den 27 november 1895
förordnade Alfred Nobel, att hans
förmögenhet, som vid hans död befanns uppgå till 31,587,202
kr. – med undantag af en del, omkring 2 millioner
utgörande dispositioner – skulle bilda en fond,
hvars ränta skulle utdelas till dem, som under det
förflutna året gjort mänskligheten största nyttan.
Räntan delas i fem delar, som tillfalla: en del den,
som inom fysikens område gjort den viktigaste
upptäckt eller uppfinning, en del den, som gjort
den viktigaste kemiska upptäckt eller förbättring,
en del den, som gjort den viktigaste upptäckt inom
fysiologiens eller medicinens domän, en del den,
som inom litteraturen producerat det utmärktaste
i idealisk riktning och en del den, som verkat mest
eller bäst för folkens förbrödrande, afskaffande eller
minskning af stående arméer samt åstadkommande
af kongresser i fredens tjänst. Prisen för fysik
och kemi utdelas af svenska Vetenskapsakademien,
för fysiologiska eller medicinska arbeten af
Karolinska institutet, för litteraturen af »Akademien i
Stockholm», hvilket tolkats som Svenska akademien,
samt för fredsförfäktare af ett utskott af 5
personer, som väljas af norska stortinget. Dessa
bestämmelser har man dock i praktiken i åtskilligt måst
omändra. Det är i dessa dagar första gången, som
Nobelprisen utdelas, och visa vi här bilderna af
de båda män, hvilka med tämlig säkerhet anses
skola erhålla prisen för fredssträfvanden och
litteratur respektive: Henry Dunant och Sully
Prudhomme.
*
I Rornach nere i Schweiz lefver en 73-årig, stilla
man, hvilkens namn icke stått med spärrade
typer i ländernas krönikor, men hvilkens hela lif
varit en seg och oafbruten kamp i mänsklighetens
tjänst. Det är läkaren Henry Dunant, den store,
barmhärtige samariten. Det förefaller nu så
naturligt, att sjuka och sårade soldater vårdas af
en stab sjuksköterskor, att den hvita flaggan med
det röda korset respekteras på valplatsen och att
läkarne ej göra åtskillnad på de sårades
nationalitet. Och dock är det ej mera än ett halft
århundrade tillbaka i tiden, sedan den gamla krigsrätten
med sina grymheter ännu ingick i medvetandet
som något helt naturligt. I midten af 19:de
århundradet ansågs det ännu icke blott för klokt, utan
äfven för rätt att göra fienden så mycken skada
som möjligt – hänsynslöst och utan respekt för
den enskildes lidanden. Äfven privatmän voro
nästan helt och hållet rättslösa, så snart krigslågan
tändts, och först i slutet af århundradet har
medvetandet om det moraliska ansvar, som en
krigförande makt har gentemot den sårade soldaten,
slagit rot och fått folkrättslig giltighet. Detta skedde
genom Genèvekonventionen 1864.
Dunant är född den 8 maj 1828 i Geneve samt
företog som ung läkare vidsträckta resor. 1858
utgaf han en en mycket uppseendeväckande bok
om slafveriet i Förenta staterna och i småskrifter
upptog han redan nu frågan om sårades
behandling i krig. Så lärde han som 31-årig läkare under
italienska kriget af egen erfarenhet känna alla
slagfältets fasor, och hans fasta beslut blef nu att icke
unna sig rast eller ro, förrän makterna hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:37:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/3/0909.html
