- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 3 (1901/1902) /
159

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10. Den 8 December 1901 - En förlofning. Af Knut Eilert - Heinemonumentet i Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Hvilken ’hon’?»

»Ilka förstås!»

»Ilka! Utan att säga ett ord till mig! Mot
min vilja. Det skall hon sannerligen få veta af –
jag skall –»

Den gamla damen kom inte längre, så
altererad blef hon. Först sedan hon en stund hämtat
andan, kunde hon fortsätta:

»Med en vildt främmande karl? Jag samtycker
aldrig därtill. Kanske hon haft någon kurtis bakom
min rygg – tror du det, Kurt?»

»Nej, det tror jag icke, faster lilla, saken är af
nyaste datum».

»Det är detsamma för mig! Inför mina ögon
kommer hon aldrig mera – jag vill icke se henne».

»Men kära faster –».

»Försvarar du henne också? Du borde skämmas»!

»Men så låt mig då berätta det hela».

»Jag vill icke höra något om eländet. Eller
känner du kanske den gunstig herrn?»

Kurt nickade leende.

»Något», sade han.

»Och det säger du först nu», sade hon
förargad. »Det hade jag sannerligen icke väntat af
dig. Kvickt fram nu med sanningen: med hvem
har det rysliga barnet förlofvat sig?»

»Med – mig, faster lilla!»

»O – o – täcka pojke –»

-

HEINEMONUMENTET I PARIS.

Foto. taget för HVAR 8 DAG.

MAX NORDAU (DEN HVITSKÄGGIGE MANNEN Å BILDEN) HÅLLER TAL VID HEINEMONUMENTETS AFTÄCKANDE.

På Heinrich Heines graf å Montmartres
kyrkogård i Paris restes söndagen den 24 november
ett vackert minnesmärke öfver denne Tysklands
störste lyriker. Som bekant tillbrakte Heine
senare delen af sitt lif i Paris, där han afled 1869.
Han hade gått i frivillig landsflykt, då han funnit
de dåvarande förhållandena i Tyskland alltför
trånga för sin diktarande.

Heines graf, som utgjort en vallfartsort för
alla tyskar, hvilka besökt Seinestaden, hade hittills
ingenting, som särskildt utmärkte den. En enkel
grafkulle, planterad med ljung, diktarens
favoritblommor, det var allt. Den minnesvård, som nu
rests, har bekostats af en österrikisk komité, i
spetsen för hvilken stod deputeraden Konstantin Noske,
och den har utförts af den i Wien bosatte danske
bildhuggaren Hasselriis.

På sockeln synes en lyra och en krans af rosor
och däröfver en byst af diktaren. Det är ett
sannskyldigt martyrhufvud. Heines sista lefnadsår, då
han var paralyserad vid sjukbädden, voro också
en enda lång dödskamp. I lifstiden uttalade
Heine i ett bref till Teophile Gautier sin önskan
att icke bli afbildad tärd och med hängande
hufvud som en af Moralés Kristustyper.

»Liksom kvinnorna tycker jag om, att man gör
mig vacker». Denna önskan har bildhuggaren
likväl icke tillmötesgått, och bilden af Heine visar
ett tärdt Kristushufvud med slutna ögon och en
mun, där lidandet kommit det glada, ironiska löjet
att stelna till ett bittert och smärtfullt drag.

Vid monumentets aftäckning höllos flera tal
bl. a. af Gaston Deschamps å Frankrikes och Max
Nordau å Tysklands vägnar. Den senare talade
om Heine som skaparen af den tyska lyriken och
denna lyriks budbärare ute i världen. Heine vore
en världsdiktare, hans originella tankestarka poesi
behöfde hvarken rytmens eller rimmets
regementsmusik för att göra sig gällande. Hos honom
förenades den mest drömmande och öfversvinneliga
idealism med den mest groteska och nyktra
realism. Han var en Don Quixote och en Sancho
Panza förenade i en person. Talet hälsades med
stort bifall.

På grafstenen läsas Heines verser:

        Wo wird einst des Wandermüden
        Letzte Ruhestætte sein?
        Unter Palmen in dem Süden?
        Unter Linden an dem Rhein?

        Immerhin! Mich wird umgeben
        Gotteshimmel, dort wie hier,
        Und als Todtenlampen schweben
        Nachts die Sterne über mir.

                        Ralph.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:37:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/3/1015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free