Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 11. Den 15 December 1901
- Stenbocksstatyns aftäckning i Helsingborg
- Ett 150-årsminne. Johan Henrik Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring 14,000 man, Stenbock förfogade öfver.
Härom vittna namnen på så dugliga officerare som
Bennet, Dücker, Ascheberg, Burenschiöld,
Gyllenstierna, Cronstedt m. fl. Det ofta missbrukade
uttrycket, att det för lycklig strid vore nog att ha
en tapper skara i skinnpälsar och träskor, har
följaktligen intet stöd i händelserna vid Helsingborg 1710.
Af minnen, som ännu finnas i behåll från denna
tid, må särskildt nämnas tvenne i Helsingborgs
närhet befintliga hus, nämligen en stuga å
kungsgården Hjälmshult i Allerums socken, hvarest
Stenbock hade sitt högkvarter under belägringen
af Helsingborg, samt en annan stuga i Helsingborgs
omedelbara närhet, Brohuset kallad, hvarest
han hade sitt kvarter under själfva slaget. Såsom
af vidstående bilder synes, äro båda oansenliga
små trähus. Hjälmshultstugan, hvilken numera
underhålles på statens bekostnad, har till det yttre
undergått smärre reparationer för att ej förfalla.
De båda rum, som användes af Stenbock, äro
däremot bibehållna i sitt gamla skick. Det inre
rummet tjänade fältmarskalken till sofkammare,
under det att det yttre var mottagningsrum. Huset
har fordom tillhört en medlem af Rudebeckska
släkten, hvars i järn gjutna vapen äfven synes på
kaminen längst till höger i förrummet.
I Brohuset bebodde Stenbock endast ett rum,
hvars fönster synes längst till vänster på bilden.
Huset har sedermera blifvit delvis tillbyggt.
I likhet med mången storman såväl i krigets
som fredens värf fick Stenbock ej själf njuta
frukten af sin seger. Sina sista år tillbragte han
i hård fångenskap och hans vistelse där förbittrades
ytterligare af familjesorger och de sig öfver
fosterlandet hopande olyckorna. Afundsmän sökte dessutom
nedsätta honom hos konungen, hvilkens gunstling
han en gång varit, och vi känna ej heller något
om att Karl XII på ett kraftigare sätt ådagalade
sitt deltagande för den olycklige, hvilken i utkasten
till sitt testamente under djup misstämning yttrar
om sig, att han tjänat sin konung trognare än sin
Gud.
*
Så har då ändtligen ett af våra ädlaste och
största historiska minnen blifvit hugfästadt på ett
värdigt sätt
Statyn är, som nämnts, en kraftigt hållen ryttarstod,
föreställande Stenbock i det ögonblick han
sticker svärdet i skidan efter det vunna slaget –
en synnerligen lycklig symbolik, som vill visa, att
fäjden mellan de båda grannrikena vid Sundet nu
för alltid är lyktad ...
Granitsockeln bär följande inskrifter:
på ena sidan
Fosterlandet
åt
MAGNUS STENBOCK.
Snillrik Fältherre. Tapper Krigare.
Ädel människa.
Stor i Segern. Större i Olyckan,
och på den andra:
Narva 1700.
Generalguvernör i Skåne
1705–1711.
Helsingborg 1710. Gadebusch 1712.
ETT 150-ÅRSMINNE.
Halfannat sekel har i dagarne förflutit, sedan en af den
svenska vitterhetens störste såg dagens ljus: Den i
dec. 1751 föddes nämligen Johan Henrik Kellgren, kanske
den främste satiriker bland Sveriges skalder, hvilken på sin
tid med stort mod och genialitet bekämpade allt slags
vidskepelse och inskränkthet, och
hvilkens fina, nobla diktkonst
i öfrigt städse skall stå på främsta
bladen i svenska diktkonstens
häfder
Kellgrens lif förflöt för öfrigt
stilla, under träget arbete.
1772 fil. magister vid Åbo universitet,
kallades han 1774 till
docent i vitterhet därstädes.
1777 flyttade han till Stockholm
och blef informator i ett förnämt
hus. Följande år grundade han jämte
sin vän K. P. Lenngren tidningen
»Stockholmsposten», en på sin tid
utmärkt avisa, som vann stort
inflytande. Fastän Gustaf III icke
gillade Kellgren och hans tidnings
frisinnade åsikter, utnämdes dock
K. 1780 till konungens
bibliotekarie och blef 1785 hans
handsekreterare, hvarigenom
han erhöll goda inkomster utan
motsvarande arbete. 1786 blef
K. en af Svenska akademiens
13 ledamöter och genom lottning
dess förste direktör. Han
afled redan den 20 april 1795.
JOHAN HENRIK KELLGREN
Efter litografi.
Bland Kellgrens satiriska
dikter – »Behagens skald», såsom
han kallats, har, som bekant,
äfven skrifvit helt andra,
svärmiska saker – nämna vi
några af de mest bekanta: »Man är ej snille för det man är
galen», »Ljusets fiender» och »Dumboms lefverne». K.
samarbetade äfven med konungen på det dramatiska området,
i det att han förvandlade dennes på prosa utförda plananläggningar
till lyriska dramer. Främst häribland står operan »Gustaf Vasa».
*
Kellgrens mål var att skapa en
svensk vitterhet, som kunde ställas i jämbredd med
de mera framskridna kulturfolkens. Hans egna verk visa
mycket af svenskt gry i de ärfda, förfranskade formerna,
och hans tankar rörde sig med lidelsefullt deltagande
kring allt, som kunde tjäna till den inhemska
vitterhetens förkofran.
Mycket bekant är hans fäjd
med Thorild. Att dessa båda
skulle drabba samman, var snart
sagdt oundvikligt, då deras
öfverlägsna förmåga anvisade
dem höfdingeskapet för
hvar sin kämpande riktning i
tidsbildningen: Kellgren förde
den Voltaireska »förståndsupplysningen»,
Thorild den Rousseauska »känsloupplysningens»
talan. Tvisten gällde närmast
förhållandet mellan innehåll och
form i konsten, och å båda sidor
gjorde man sig naturligtvis
skyldig till öfverdrifter. Mot
Thorilds brutala förlöpningar
satte Kellgren en finkänslig
naturs tystnad, som han ej bröt,
förrän Thorild ånyo angrep honom 1791.
Kellgren var då redan bruten till
hälsan, och han såg med glädje att Leopold
öfvertog hans vapen ...
För sina samtida landsmän
blef Kellgren den mest uppburne tolken af tidens syften och
stämningar; vid värmen och idealiteten af hans senare diktning
fostrades i unga år de män, som några årtionden senare
skulle leda den svenska vitterheten in på nya banor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:37:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/3/1107.html
