Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 21. Den 23 Februari 1902 - F. d. statsministern Erik Gustaf Boström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
F. D. STATSMINISTERN ERIK GUSTAF BOSTRÖM.
MED ANLEDNING AF SEXTIOÅRSDAGEN DEN 11 FEBRUARI.
Fotografi speciellt tagen för HVAR 8 DAG af Julius Grape, Foto.-affär & atelier, Stockholm.
Sextio år fyllde den 11 februari förre statsministern,
nuvarande direktören i Landtbruksakademien Erik Gustaf Boström.
Det var den 12 september 1900, som hr Boström afgick från
statsministertaburetten för att, som det sades, bereda sig en
välbehöflig hvila i det enskilda lifvets lugn. Denna hvila har
dock varit mycket ofullständig. Vid 1901 års riksdag uppträdde
den forne excellensen på ett synnerligen energiskt sätt, och
sedan han nyligen blifvit hr von Ehrenheims efterträdare som
Landtbruksakademiens direktör, torde hans tid vara fullt
upptagen.
I dessa dagar, när med anledning af grufförhållandena
uppe i höga norden så mycken oro råder öfverallt i Sverige
och man hoppas på ett kraftigt ingripande, att börja med från
regeringens sida, har nog mångas tankar gått till hr Boström
och många tysta önskningar formulerats, om att han just nu
skulle vara den ledande mannen i konungens råd. Ty om den
förre statsministern också i mångt och mycket var en
kompromissernas man, så var han dock framför allt en praktisk man
och en man som visste, hvad han ville. Och när det gällde
något, som han ansåg vara oundgängligt, skiftade han icke
hug, uian genomdref denna sin åsikt utan att fästa sig vid
knorret från sina meningsfränder.
Man minnes, med hvilket jubel protektionisterna hälsade
hr Boströms utnämning till statsminister den 10 juli 1891. Men
redan kort tid därefter visade det sig, att hr Boström var en
praktisk man, hvilken, i stället för att lyssna till doktrinens
bud, hade sitt öra öppet för lifvets lärdom. Vid 1892 års
riksdag föreslog regeringen nämligen, då spannmålspriserna blifvit
onaturligt uppskrufvade till följd af det ryska
utförselförbudet, en suspension af spannmålstullarne, som riksdagen dock
ändrade till en nedsättning af desamma.
Vi behöfva här icke erinra om, huru hr Boström i sin
ministär intog den ene frihandlaren efter den andre, när han
fann dem lämpliga till statsrådsmedlemmar, och huru han i
den unionella frågan, oaktadt alla påtryckningar, för hvilka
han utsatts från den yttersta högern, och alla häftiga angrepp,
likväl intagit en sansad och medlande hållning.
Det är måhända oriktigt att antaga, att hr Boströms
afgång från statsministerposten berodde på, att han slutligen
kände leda och afsmak vid alla mer eller mindre småsinta
anlopp mot honom. Men om detta skulle varit en bidragande
orsak till hans afgång, kan man lätt förstå och förklara hans
sinnestämning. Man kan också förstå, att han verkligen
långtade efetr en tids hvila, om också krafterna icke svikit
i nämnvärd grad.
Vi ha redan i det föregående talat om det manliga draget
i hr Boströms karaktär. Det tager sig ett uttryck i hans yttre
uppträdande, och det har tagit sig uttryck i hans stora
riksdagstal, där meningarne sannerligen icke varit «konstruerade».
Och om hr Boström icke varit en man i ordets vackraste
betydelse, så hade han sannolikt nöjt sig med att allt fortfarande
njuta af maktens sötma, ty trots allt satt han säkert å
statsministertaburetten. Nu kände han kanske ett behof af frihet
och drog sig tillbaka, stolt och manligt. Men ingen vet, hvad
framtiden bär i sitt sköte.
O. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
