Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 24. Den 16 Mars 1902 - Frans Hedberg - Franske konseljpresidenten Waldeck-Rousseau.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också på de senare area gifvit prof på ett mera
modernt, realistiskt författareskap – i romanen
»Arbetarelif», 1892, i »Från skärgården och fastlandet»,
1893, i »Från stad och land», 1899.
Själf säger han i sin biografi om sitt arbete
och sitt författareskap följande, som än i dag, som
sagdt, har sitt fulla berättigande:
– – »Och vill du slutligen veta, hvarifrån jag
hämtat styrka till mitt ofta nog ansträngande arbete
under de senare åren, i synnerhet de sista tio,
under hvilka jag varit anställd vid de kungl. teatrarne
som litteratör och lärare i deklamation, – så kan
jag med fullt skäl säga: från min lyckligtvis ännu
aldrig störda hälsa och från ett lyckligt hemlif, för
hvilket jag också har teatern att tacka. Ty min tro
är, att allt hvad vi uträtta här i lifvet, det må vara
godt eller ondt, aktningsvärdt eller förkastligt, har
dock alltid i hemmet sin rot och kärna.»
– – »Och nu till slut mitt eget omdöme om
min verksamhet? Ja, min vän, det låter helt kort
så här: Ett arbete, ibland misslyckadt, ibland
kanske också godt; men alltid ett ärligt och ett gladt
arbete och en oaflåtlig sträfvan efter utveckling.
Nästan alltid en smula tendens, – jag hoppas
likväl: allt mindre framträdande på konstverkets
bekostnad, – bristfälliga kunskaper – autodidaktens
vanliga förbannelse – men god vilja, både att lära
mig själf och att värna andra.
»För några år sedan yttrade en dansk kritiker –
jag tror det var Clemens Petersen, om mina
»Blommor i drifbänk», som under namn af
»Drivhusplanter» gafs på Kasino:
»’Dette stykkes forfatter synes os endnu stående
på det naive ståndpunkt, fra hvilket man på det rene
alvor vil lære god moral fra scenen, et ståndpunkt,
der hos os er i det nærmeste overvundnet!»
»Jag har ännu icke öfvervunnit det och kommer
troligtvis aldrig att göra det.»
O. R.
-
FRANSKE KONSELJPRESIDENTEN WALDECK-ROUSSEAU.
En svår olyckshändelse drabbade härom dagen franske
konseljpresidenten Waldeck-Rousseau. Han hade bevistat en
bankett, som gafs af Seine-departementets pressförening och
därvid hållit ett större tal samt var på väg till Opéra Comique
i sällskap med sin privatsekreterare René Waldeck-Rousseau,
då hans vagn på återvägen kolliderade med en tramway på
Boulevard Sebastopol med den påföljd, att vagnen kullkastades,
kusken slungades i gatan och hästen på fläcken dödades. Af
de inuti vagmn åkande blef konseljpresidenten illa tilltygad i
ansiktet och på armar och händer af glasskärfvor från de
krossade vagnsfönstren. Olyckshändelsen väckte till att börja
med den största bestörtning i Paris, särskildt i det nu samlade
parlamentet. Det troddes ett ögonblick, att Waldeck-Rousseaus
skador voro så svåra, att han skulle nödgas träda tillbaka och
öfverlämna presidiet i konseljen till Leon Bourgeois. Om så
skett hade följderna för Frankrike kunnat bli ödesdigra ty i
nuvarande stund, då valkampanjen är i full gång och de
reaktionära och klerikala partierna samla alla krafter till en
förtviflad storm mot den nuvarande demokratiska regimen, skulle
Waldeck-Rousseaus tillbakaträdande i förtid, innan valen
försiggått, lätt kunna komma att betyda detsamma som
republikens fall.
Lyckligtvis voro farhågorna onödiga. Hur smärtsamma
Waldeck-Rousseaus blessyrer än voro, ha läkarne förklarat,
att de blott kräfva en eller ett par veckors hvila för att vara
läkta. Underrättelsen har hälsats med tillfredsställelse af alla
Frankrikes vänner, ty landet behöfver nu bättre än någonsin
hans kraftiga hand vid regeringsrodret. Det är ännu många
ugglor i republikens mosse och Waldeck-Rousseau är den ende
statsman, som förmår kring sig samla en majoritet af
uppriktiga republikaner. Hans auktoritet är större än någon fransk
statsmans allt sedan Gambettas tid. Men personligen är han
dennes motsats. Sträf och kall, tillåter han intet närmande
och inviger ingen i sitt förtroende. Han inger beundran,
fruktan och hat, men knappast vänskap. Äfven hans klara, skarpa,
väl afvägda vältalighet är motsatsen till Gambettas eldiga och
medryckande om än icke alltid öfvertygande retorik. När
Waldeck-Rousseau icke är på tribunen eller håller officiella tal,
är han helst stum som en fisk. I inrikesministeriets salonger
umgås endast några få gamla vänner till familjen, politici och
artister, och äfven i sällskap med dessa är konseljpresidenten
helst åhörare. Han öfvertänker noga sina beslut och fattar
dem utan att rådgöra med någon. I sitt privaia lif är han en
af de få politiska personligheter i Frankrike, som Rocheforts
diatriber aldrig kunnat smutsa. Vid sidan af politiken är hans
favoritsysselsättning att meta och måla akvareller.
Synnerligen fin konstkännare, beundrar han isynnerhet Gervex och
Detailles målningar och är medlem af inköpsnämnden till
Louvrens konstsamlingar.
Ralph.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
