Hvar 8 dag / Årg. 3 (1901/1902) / 7 (1899-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 24. Den 16 Mars 1902 - Ett minne af Jenny Lind

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ETT MINNE AF JENNY LIND.


Fotografi speciellt taget för HVAR 8 DAG af firman Chickering & Sons, Boston, ägare af instrumentet nedan.

DET PIANO, SOM FÖRFÄRDIGADES I BOSTON ENKOM FÖR JENNY LIND, OCH HVILKET ANVÄNDES VID HENNES KONSERTER DÄRSTÄDES.

Ett minne af Jenny Lind, som i sitt slag
torde vara ganska enastående, äro vi här i tillfälle
visa våra läsare, nämligen det piano, som enkom
förfärdigades för den svenska näktergalen, och
som arrangerades speciellt efter hennes röst och
begagnades vid hennes konserter i Boston. Det
utställes jämte en hel del andra Jenny Lind-minnen å
den af firman Chickering & Sons arrangerade stora
utställning af antika och moderna musikinstrument
i Horticultural Hall i Boston, där fotografien tagits
speciellt för HVAR 8 DAG.

Då Jenny Lind den 27 sept. 1850 första gången
uppträdde i Boston, var hon redan en världsberömd
konstnärinna, den där skördat guld och ära i alla
de stora europeiska metropolerna. Hennes impressario
på den amerikanska turnén var den bekante
P. T. Barnum och hon åtföljdes af barytonisten
Belletti och pianisten Benedict.

Man kan göra sig en föreställning om den
entusiasm för Jenny Lind, som rådde, då vi nämna, att
en viss Dodge för sin biljett till hennes första
konsert — biljettförsäljningen skedde genom auktion —
betalade 625 dollars (omkr. 2,500 kr.) Inkomsten af
denna konsert var 25,000 dollars, en enorm summa,
då man betänker, att lokalen var synnerligen liten.
Det rasade då för tiden i Amerika en formlig Jenny
Lind-epidemi, och det gick så långt, att vid den
politiska »Whig State Convention» i Worcester 1850
en af de röster, som afgåfvos till vice
guvernörsämbetet lydde på — Jenny Lind.

Det var också i Boston, som Jenny Lind två år
senare gjorde bekantskap med och äktade pianisten
Otto Goldschmidt. Efter sitt giftermål drog
hon sig som bekant tillbaka till sin förtjusande villa vid
London, delande sin tid mellan det lyckliga familjelifvet,
kristlig välgörenhet och nit för sin konst. Hon
uppträdde nämligen allt fortfarande — oftast för
välgörande ändamål — å konserter, alltid hälsad med
samma jubel. I England står hon i anseende som
en af de ädlaste kvinnor, som lefvat, och hennes
namn nämnes alltid med en nästan religiös vördnad
och beundran. Ehuru bosatt utom fäderneslandet,
ihågkom hon det tidt och ofta med frikostiga
pänninggåfvor, och många äro både de kamrater och
milda stiftelser, som hon hjälpt och understödt.

Som afslutning vilja vi anföra de vackra ord,
som J. A. Josephson yttrar om Jenny Lind: »Kommer
nu härtill», säger han, »en själfullhet, som vid
föredraget af visan ej behöft det minsta koketteri
eller själfsvåldiga utstyrsel för att låta den framstå
i dess naiva skönhet, som för den dramatiska sången
ej funnit blott det trognaste och sannaste utan
äfven det varmaste uttryck, och som i oratoriet
tager sin flykt mot de rymder, där den jordiska sången
har sin urbild — så kan hvar och en förstå, att
Jenny Lind kan nämnas som ett bland dessa snillen,
af hvilka under hvarje århundrade konsthistorien har
blott få att nämna».

-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>