Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 25. Den 23 Mars 1902 - Hvar 8 Dags novellblad VI. En modern sjöröfvare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HVAR 8 DAGS NOVELLBLAD. VI.
EN MODERN SJÖRÖFVARE. Öfversättning för HVAR 8 DAG.
Det hade länge rådt ett spändt förhållande
melland England och Frankrike. För hvarje dag ökades
upphetsningen de båda nationerna emellan. För alla
var det klart, att kriget skulle förklaras endera
dagen.
Under sådana omständigheter var det ingalunda
behagligt för en engelsman att vistas i Paris, och
Fred Hardy beslöt sig för att hellre använda den
breda amerikanska dialekten, än onödigt stöta sig
med omgifningen. Han besökte på grund däraf ofta
en välkänd amerikansk bar, och blef där en dag
tilltalad af en yankee och af honom bjuden på en äkta
amerikansk grogg.
»Mitt namn är Hiram Schneider», sade
främlingen, då de samtalat en stund.
»Mitt är Fred Hardy», svarade vår hjälte.
Så mycket hade främlingen inhämtat af sitt
samtal med Fred, att denne var i behof af plats och
bad honom besöka sig å hotellet. Följande dag styrde
Fred sina steg öfver Boulevard des Capucines till
Grand Hotel.
Han fick snart klart för sig att främlingen var
en mycket rik man. Denne berättade, att han höll
sig med lustjakt och behöfde en pålitlig person till
»kapten å skutan», som han uttryckte sig. Som
Fred varit med i boerkriget, hade han äfven
någon kännedom om att handskas med kanoner och
kulsprutor, och Fred, som märkte det intresse hans
nya husbonde visade för dessa vapen, beslöt hålla
god min och vara på sin vakt.
Följande morgon reste de till Cherbourg och
foro direkt ut till dockorna. Där låg en ståtlig
ånglustjakt, hvilken väckte Freds beundran. Fyra
väldiga skorstenar tillkännagåfvo, att ångaren var
snabbgående. Kommen ombord såg han till sin
förvåning tvänne snabbeldskanoner å öfre däck.
Sedan Schneider fört Fred omkring och visat
honom ångaren i alla detaljer, tog han honom med
sig in i kajutan.
Här aftalades Freds löneförhållanden, och då
han blef erbjuden 1,800 kronor i månaden,
förstod han, att han kallats till en maktpåliggande
post.
De foro sedan omedelbart tillbaka till Paris,
där Fred beställde sig en elegant uniform. I land
skulle han tjänstgöra som sekreterare, och han
iakttog med hvilken uppmärksamhet hans herre i
tidningarne följde händelsernas gång. Dagligen blef
spänningen mellan England och Frankrike allt
starkare, och man var fullkomligt viss om, att krig
skulle utbryta. Då gaf Schneider ånyo order om,
att resa till Cherbourg, och pä tåget såg Fred
honom uppmärksamt studera sjöfartstelegrammen.
»En million pund», hörde Fred honom mumla.
Ankomna till Cherbourg, begåfvo de sig genast
ombord å »La Sylphide», så hette ångjakten. Ännu
en gång gick Schneider i land med en
ångbarkass, och då han kom tillbaka, gaf han genast
order att sätta ut till sjös, emedan krig blifvit
förklaradt mellan England och Frankrike.
Följande dag höll Schneider ett tal till
besättningen och förklarade för dem, att krig utbrutit
mellan England och Frankrike och att det var deras
skyldighet som fransmän att tillfoga fienden så
mycken skada som möjligt.
»Men denna skyldighet medför utsikten, att få
sina fickor fyllda med guld», sade han.
»Vi skola med all säkerhet möta ångaren
»Majestic» på väg från Newyork med en million pund
sterling guld ombord, och min mening är nu,
att vi skola öfverflytta denna summa till vårt
skepp.
»Hvad säger ni om det gossar?» slöt han sitt tal.
Med entusiastiska jubelrop besvarade de
frågan, och till Freds stora förvåning fick fartyget
snart ett annat utseende. Snabbt plockade man
bort promenaddäcken för- och akterut, och genom
hydrauliska apparater höjdes en väldig
femtoncentimeters kanon jämte en del kulsprutor upp i
skottlinie.
Schneider lät sedan kalla Fred till sin kajuta,
och här förklarade han närmare sin plan. Som,
han ej vågade anförtro sig åt någon annan af de
ombordvarande, ville han ha Fred med sig ombord
å »Majestic», då vi fått den »att sakta farten.»
»Då vi komma ombord», sade han, »gå vi till
kaptenen och meddela honom, att krig är
förklaradt, och att han endast har att utlämna skatten
till oss.»
»Men om han vägrar», inföll Fred.
»Välan, då visa vi honom våra kanoner och.
säga, att han har att vänta en salva i
vattenlinien. Ni tilltalar honom först på franska. Skulle
han icke förstå det, så tar jag vid och förklarar
saken för honom.»
Under två dagar gick ångjakten för full maskin
framåt. Manskapet öfvades flitigt i kanonexercis,
och allt syntes vara mycket väl planlagdt.
Först på tredje dagens morgon fick man se röken,
af ett fartyg, och snart stucko äfven masterna upp
öfver synlinien. Det var »Majestic».
Klädda i franska flottans officersuniformer
gingo Fred och Schneider af och an på kommandobryggan..
Han hade låtit hissa engelska unionsflaggan på
halfmast, och lät fartyget ligga drifvande för vinden.
När kaptenen å »Majestic» observerade denna
nödsignal, stoppade han och slog back. Genast sprungo
Schneider och Fred i ångbarkassen. Officerarne
ombord fingo order att ej visa kanonerna, förr än
Schneider gaf tecken därtill. Hafvet var lugnt som
en spegel, och snart hunno de fram till »Majestic»;
De mottogos vid trappan af tvenne officerare.
»Hvar är kaptenen?» frågade Fred på franska.
»Det är jag», svarade en ung man.
»Talar ni franska?» fortsatte Fred.
»Nej, jag har ej lätt att förstå er!» ljöd svaret.
Då tog Schneider vid och förklarade på
bruten franska, att krig utbrutit emellan England och.
Frankrike, att hans fartyg var ett franskt krigsfartyg,
hvadan »Majestic» nu var i hans våld såsom god
pris, och »gjorde kaptenen klokast i att utan
vidare öfverlämna den million pund i guld, som han
hade ombord», mente han.
Kaptenen vägrade, blek af raseri. Schneider
hotade skjuta honom i sank, i det han gjorde ett
tecken med handen. Nu blef det också liflig
rörelse ombord å »La Sylphide», men några skott
hördes ej af.
»Tänk på edra passagerares lif», sade Schneider
patetiskt.
Kaptenen tycktes på väg att bli förvirrad, men
i detsamma inföll Fred på ren engelska:
»Ni har ingenting att frukta, ty jag har afbrutit
hvarenda tändnål ombord på det där fartyget, så
det är alldeles oskadliggjordt. Gå ni bara för fulla
fart framåt, herr kapten!»
Med ett skri af förbittring drog Schneider sin
revolver, aflossade ett skott mot Fred och sprang:
ned i sin ångbarkass. Han stod snart ombord å sin
ångare igen, och nu började en skarp hetsjakt.
»La Sylphide» fann emellertid snart nog för godt
att inställa förföljandet, då några engelska
örlogsmän visade sig vid horisonten.
Passagerame ombord på »Majestic» samlades i
en ring kring Fred. Läkaren, som förband hans
sår, fann att kulan hade inträngt i axeln, dock utan
att förorsaka någon allvarsam skada.
Fred berättade nu sitt äfventyr, och då
»Majestic» ankom till Liverpool öfverlämnades till honom
en större summa pänningar, hvilken tillräckligt
ersatte honom för all sveda och värk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
