Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 27. Den 6 April 1902 - Professor Julius Günther - Under sultanens spira
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man har sagt, att det bäst kläder somliga skalder
att dö unga. Hur skulle t. ex. Alfred de Musset,
tian som i sina dikter funnit vackrare uttryck än
någon annan för ungdomskärleken, ha tagit sig ut
på gamla dagar? Det förefaller dock en smula
osmakligt, när en gubbe sjunger ungdomskärlekens lof, och
det är ju endast få skalder förunnadt att med åren
ständigt finna nya och djupare toner.
Man vill icke häller gerna tänka sig en gammal
tenor... Tenoren tolkar ju i operorna det veka
svärmeriet och den trånande kärleken, tolkar de
ungdomligt glödande känslorna. Äfven tenorerna borde
dö unga – eller i tid draga sig bort från scenen.
Och när de sedan åldras, böra de göra det med
värdighet. Deras yttre bör, oaktadt de grå håren och
de många rynkorna, ändå bevara något ungdomligt
friskt, så att ett yngre släkte kan förstå den trollkraft,
som en gång i tiden utgick från sängarne med det
ljusa välljudet i stämman.
Julius Günther har förstått den svåra konsten
att åldras utan att bli gammal. Ännu i dag bevarar
han sin ungdomliga spänstighet – ja, han bevarar
till och med en elev vid musikkonservatoriet, sin
sista elev därstädes, ty, som bekant, drog sig
professor Günther för snart fyra år sedan tillbaka från
sin lärarebefattning i sång vid konservatoriet, ehuru
han allt fortfarande bibehållit en del elever, hvilka
sedan efter hand lämnat läroverket.
Den 1 sistlidna mars fyllde Julius Günther 84
år. Han föddes nämligen den 1 mars 1818, i
Göteborg, där fadern var organisten vid Tyska kyrkan,
musikdirektören Georg Günther; modern hette
Bleidorn. G. ägnade sig först åt militärtjänsten och
tjänstgjorde tre år som underofficer vid Elfsborgs
regemente. Men hans håg stod till teatern, och den
8 nov. 1838 debuterade han i Fra Diavalos roll på
k. teatern.
Julius Günther stannade i aderton år vid operan,
under hvilken tid han utförde en mängd partier:
Don Juan Almaviva i »Barberaren i Sevilla»,
Renaud i »Armide», Masaniello i »Den stumma från
Portici», Narcisse i »Turken uti Italien», titelrollerna
i »Robert af Normandie» och »Stradella», Edgar i
»Lucie», Nemorino i »Kärleksdrycken», Elvino i
»Sömngångerskan», Raoul i »Hugenotterna», m. fl.
År 1846 företog Günther en resa till Köpenhamn,
där han följande året den 19 och 31 januari
uppträdde på k. teatern i »Hugenotterna» och lofprisades
som en »smagfuld Sanger». Han fortsatte resan till
Hamburg, där han sjöng på Filharmoniska sällskapets
konserter och på Stadtteatern utförde Octavios parti
i »Don Juan». Han rönte här stort bifall.
Sommaren 1846 kom Günther till Paris, där han
uppehöll sig till i juli 1847 och studerade för den.
ryktbare Garcia. På hemresan uppehöll han sig en
tid i Baden-Baden hos den bekante pianisten och
kompositören Pixis, där han kom i beröring med
åtskilliga musikalska ryktbarheter, bland andra
Mendelssohn-Bartholdy. 1851 företog han åter en resa
till Paris, reste 1853 i Norge och Finland, 1855 och
1857 i Schweiz och Italien, o. s. v.
Från 1850 var Günther i tolf års tid sångmästare
vid operan i Stockholm. Åren 1860-78 var han
kördirigent i Nya harmoniska sällskapet. Han erhöll
1864 professors titel.
Under den tid Günther var anställd vid operan,
var han en af publikens gunstlingar. I besittning
af en vacker, om också icke stor röst, förstod han
att behandla densamma på ett utmärkt sätt, och
hans uppträdande präglades af mycken finess.
Som sånglärare har professor Günther varit af
stor betydelse för den svenska musikaliska världen.
Antalet af hans elever är, snart sagdt, oräkneligt.
Icke endast vid konservatoriet, utan äfven privat
har han i en tidrymd, längre än som varit de flesta
beskärd, utbildat röster i sångens svåra konst, och
han har genom sina lärjungar vunnit många och stora
segrar. Klart är, att professor Günther i sin
lärareverksamhet många gånger varit utsatt för tadel; i
artistvärlden är den ene icke alltid så vänlig mot
den andre. Man har särskildt på de senare åren
talat om »en föråldrad metod», o. s. v. Men hvem
säger, hurudan den absolut riktiga metoden är, i
fråga om sångröstens utbildning? Och de resultat,
som professor Günther uppnått, vittna förvisso om
hans lärareskicklighet.
Professor Günther är i umgängeslifvet en
ovanligt behaglig person. Han konverserar fint och
spirituelt, han har sinne för humor och skämt. Den
stamning, hvarmed hans tal är behäftadt, lägger ingen
dämpare på hans sinnes liflighet, och åren ha icke
kommit hans blod att kallna. Ännu vid 84 års ålder
är Julius Günther en älskvärd tjusare.
UNDER SULTANENS SPIRA.
Som bekant har på senaste tiden ett formligt
skräckvälde rådt i Konstantinopel, och sultanens
attentatsfruktan, som underblåses af den intrigenta
hofkamarillan, och en del ämbetsmän af olika sorter,
som vilja »meritera» sig, har resulterat i
masshäktningar, deportationer och dödsdomar af den mest
orättfärdiga beskaffenhet. Så har nu polischefen i
Konstantinopel, en af dem, som genom sina angifvelser,
och »upptäckter af politiska sammansvärjningar»
ständigt söker hålla sultanens oro och fruktan vid makt,
och som nyligen genom sitt ränksmideri lyckades
störta den präktige Fuad pascha, också lyckats att
kasta en skugga på Chakir pascha, så att äfven
denne nu blifvit häktad. Chakir pascha intog samma
ställning i Yildizkiosk som general Sven Lagerberg
vid hofvet i Stockholm, d. v. s, han var chef för
sultanens militära stab.
Efter fotografi.
CHAKIR PASCHA.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
