Hvar 8 dag / Årg. 3 (1901/1902) / 476 (1899-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 30. Den 27 April 1902 - Rösträttsoroligheterna i Belgien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

RÖSTRÄTTSOROLIGHETERNA I BELGIEN.

Korrespondens till HVAR 8 DAG jämte porträtt för dagen till händelserna i Bryssel.

BELGIENS KONUNGAPAR:

KONUNG LEOPOLD II. DROTTNING MARIE HENRIETTE


Det var i april 1893, som den stora
rösträttsreformen genomfördes i Belgien. Landet var
starkt upprördt under den politiska agitationen,
hotande massmöten och gatudemonstrationer, och
inför detta läge beslöt deputeradekammaren
antaga den allmänna rösträtten som valprincip. De
yttersta vänsterpartierna, de socialdemokratiska och
de radikala, fordrade visserligen den allmänna, enkla
rösträtten, men ett så radikalt steg voro de
styrande icke villiga att taga. I stället godkändes ett
medlingsförslag, enligt hvilket vallagarne så
ändrades, att hvarje medborgare som uppnått 25 års
ålder och besatt vanliga medborgerliga
kvalifikationer, erhöll en röst men att därjämte familjefäder
och personer med universitetsbildning erhöllo
ytterligare en eller två röster. Denna lösning af frågan
godkändes för ögonblicket af alla partier, och
lugnet återställdes med detsamma.

Men det visade sig snart, att denna
rösträttsordning icke länge skulle tillfredsställa
vänsterpartierna. Den nya valordningen hade visserligen
ökat de valberättigades antal från 132,000 till 1 1/4
million, men genom tilläggsrösterna hade icke
mycket ändrats i den politiska ställningen i
kammaren. De klerikale, som i Belgien i fråga om
kulturarbetet äro fullt jämförliga med de
sydösterrikiske katolikerna och hvilkas tysta makt kring
biktstolarna är fruktansvärd, sutto fortfarande vid
styret. Af den nuvarande kammarens 192 ledamöter
beräknas 102 vara omutliga anhängare af det
klerikala regeringspartiet. Därför började snart åter
agitationen för den allmänna och lika rösträtten: en
man en röst. Äfven de liberale, som 1893 stått
fientliga emot ytterlighetspartiernas en-röst-fordran,
kastade om sedan de gjort erfarenheter om de
klerikales maktställning äfven under den nya
valrättsordningen. År efter år har så
rösträttsagitationen tilltagit i styrka, tills man beslöt att nu slå
slaget. Socialister, liberale och kristliga
demokrater ingingo en koalition, vid hvilken
socialisterna offrade sin fordran på politisk rösträtt äfven
för kvinnorna för att uppnå enighet i angreppet
mot det klerikala väldet. Agitationen tillspetsades
nu mot slutet af innevarande kammarsession,
emedan det gälde att under densamma erhålla frågan
afgjord om icke en eventuell reform skulle
försenas med flere år. Till en början syntes
socialisterna, med minne af ställningen 1893, hafva trott,
att ensamt hotfulla massdemonstrationer framför
allt i Bryssel, skulle vara nog för att skrämma
regeringen till eftergift. Men då oroliga element
under dessa demonstrationer begingo
våldshandlingar och de styrande med oväntad energi satte
våld mot våld, organiserande ett beväpnadt
motstånd och i öfrigt syntes beslutna att energiskt
undertrycka alla upprorsförsök, ändrade
socialdemokraterna taktik. De beslöto hastigt en kväll att
såsom yttersta påtryckningsmedel tillgripa
generalsträjk. Så väl är arbetarpartiet i detta arbetarland
organiseradt, att två dagar efter detta beslut hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>