Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 34. Den 25 Maj 1902 - Grefvinan Mathilda Grabow-Taube
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MATHILDA GRABOW-TAUBE.
Uppe i en af flyglarne till Stockholms slott, i en
förtjusande, hemtreflig våning, där det elektriska
ljuset trifves tillsammans med en viss historisk
slottsstämning, bor hofsångerskan, makan till
slottsfogden grefve C. E. Taube – grefvinnan
Emma Mathilda Elisabet Taube, född Grabow.
Är det ogrannlaga att omtala, att grefvinnan
Taube den 23 d:s blifvit 50 år? Men grefvinnan
sticker själf aldrig under stol med sin ålder. »Jag
är gammal nu» – kan det hända, att hon själf
säger – »titta bara på rynkorna i min panna. Jag
bryr mig inte mera om att uppträda offentligt,
endast någon enda gång gör jag det. Men jag är
fortfarande lika intresserad af musik.» Och så
börjar grefvinnan Taube, hvilken med sina strålande,
mörka ögon och sin smärta figur ser ut som en
liten italienska och är i besittning af evig ungdom,
tack vare den eld, som fyller hennes själ, att tala
om våra dagars musiklif på och utanför scenen.
Det är nu femton år sedan Mathilda Taube,
efter att år 1886 ha ingått sitt äktenskap, lämnade
k. operan. Född den 23 maj 1852 i Stockholm, var
hon ett musikaliskt »underbarn», hvilket på supéerna
i de fina husen fick sjunga hela arior, stora scener.
Det var icke heller underligt, att barnet, som erhöll
alltför litet sömn, blef klent till hälsan.
Vid tretton års ålder inträdde Mathilda Grabow
i k. teaterns elevskola, erhöll sedermera
undervisning af fru Fr. Stenhammar och debuterade den
11 maj 1870 som Bertha i »Nürnbergerdockan». –
»Hon var också förtjusande i den lilla glada
sömmerskans roll och sjöng sitt parti så, att man
alldeles glömde bort, att det var mycket som fattades
i den sceniska framställningen», säges det i en
uppsats om grefvinnan Taube. Hon uppträdde sedan
i »Trollflöjten», Pamina – »Friskytten», Anna
– och »Hin Ondes lärospån», hvarpå hon 1872
reste till Paris, där hon studerade för madame
Viardot-Garcia. Gounod och Thomas uttryckte sin
beundran för hennes härliga sång, och 1876 erhöll
fröken Grabow engagement vid Stora Operan i Paris.
Det var meningen, att hon skulle göra sitt inträde
MATHILDA GRABOW-TAUBE.
där som Ophelia i Thomas’ »Hamlet», men vissa
intriger kommo i vägen, och den unga och
anspråkslösa svenska sångerskan fick i stället debutera
som drottningen i »Hugenotterna», hvilket parti alls
icke passade henne.
Det var emellertid icke långt ifrån, att Mathilda
Grabow, som nu mottog engagementsanbud från
en rysk operadirektör, kommit till Italienska Operan
i Petersburg. Men hon föll i en svår sjukdom, som
förhindrade detta. Efter sin konvalescens begaf hon
sig åter till fäderneslandet, där hon den 12 dec.
1876 uppträdde i en konsert å K. Operan och på
det hjärtligaste välkomnades af en entusiastisk
publik. Och den 26 febr. 1877 uppträdde hon som
Julia i »Romeo och Julia» och skördade ett bifall,
sydländskt varmt, för sin sydländskt varma sång.
Mathilda Grabow har vidare sjungit Mignon,
Lucie, Violetta, Aida, Ingeborg i »Den
bergtagna» –, Isabella i »Robert» –, Margaretha,
Cherubin, Valentine, Gilda i »Rigoletto» – och
Nemea i »Konung för en dag». Af dessa roller ha
hennes Violetta och Mignon varit särskildt berömda.
»Allt ligger i själfva klangen, timbren i hennes
röst och uttrycket i hennes öga» har det blifvit
sagdt om hennes konstnärsskap. – »Det är dessa
som på en gång utgöra både sångerskan och
skådespelerskan, och så länge örat smekes af denna
oefterhärmliga sång och blicken nästan magnetiskt
fängslas af uttrycket från dessa, ögon, då tiger all
kritik, och man endast njuter och beundrar...»
Detta är sanna ord, men man får icke heller glömma
det myckna arbete, som legat bakom Mathilda
Grabows konstnärsskap. Den sköna sopranstämman
har erhållit en mönstergill teknisk utbildning.
Alla den musikaliska konstens vänner, hvilka
det någon gång varit förunnadt att höra den stora
sångerskan, sända nu hjärtliga lyckönskningar till
grefvinnan Taube, hvilken, lycklig maka och moder,
tillbringar sina dagar i hemmets frid utan afsaknad
beträffande det världsrykte, som hon sannolikt, om
försynen velat gifva henne lika stor fysisk kraft
som energi, skulle kunnat förvärfva.
MATHILDA GRABOW.
UNGDOMSPORTRÄTT. »MIGNON». »JULIA».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
