Hvar 8 dag / Årg. 3 (1901/1902) / 614 (1899-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 39. Den 29 Juni 1902 - I den musikaliska upplysningens tjänst: Gösta och Signe Geijer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

<b>I DEN MUSIKALISKA UPPLYSNINGENS TJÄNST.<b>

GÖSTA OCH SIGNE GEIJER.


GÖSTA GEIJER.


SIGNE GEIJER.

Det kulturella reform- och nydaningsarbete, som under de
närmstförflutna decennierna och framför allt under de
senaste åren med växande energi och i allt vidare kretsar
bedrifvits, har först på sista tiden börjat på fullt allvar beröra
den förädlande konst, som genom sitt starka samband med
på en gång det offentliga lifvet och hemmet i så hög grad
är ägnad att finna bördig jordmån i de bredare lagen af
folket. Att ge den stora allmänheten, särskildt arbetareklassen,
en populär kännedom om musiken som en bildande och
förädlande motvikt mot depraverande förströelse har börjat ingå
som en allt mera uppmärksammad och betydelsefull faktor i
det modärna kulturarbetet. I nämnda syfte började mot slutet
af 80-talet de af kommuner och enskilda personer understödda
föreläsningsföreningarne verka och då dessa föreningar,
hufvudsakligen genom Hedins varma förord, af riksdagen beviljades
statsanslag, betonade denne särskildt att föreläsningarne borde
göras så mångsidiga som möjligt och framhöll som särdeles
beaktansvärdt att folkkonserter och musikhistoriska
föreläsningar borde ingå som bildningsämnen. Musikens betydelse
för hemmen och det privata lifvet öfver hufvud är ju större
än någon annan konstarts, som konstens bästa uttryck för
det mest allmänmänskliga.

Utanför hufvudstaden hade inga musikhistoriska
föreläsningar, illustrerade af sång- och musiknummer, förekommit
– med undantag af några enstaka föreläsningar af Karl
Valentin – då den unge kompositören Gösta Geijer på midten
af 90-talet började med sådana i Södra Sverige och inom
kort utsträckte sitt verksamhetsfält till betydliga delar af vårt
land. Från början omfattade med lifligt intresse visade sig
dessa föreläsningar inom kort som de kanske mest populära
af alla, samlade öfverfulla hus i alla de städer, där G. Geijers
namn annonserades. Innan vi gå att närmare beröra dessa
musikhistoriska föreläsningar, torde det vara skäl att något
närmare dröja vid den man, som skulle bli den värklige
föregångsmannen på detta område i vårt land. G. Geijer föddes
år 1857 i Värmland, tillhörande den gamla berömda
Geijer-släkten; efter några års studier i annan riktning inskrefs G.
som elev vid Musikaliska Akademien i Stockholm, där hans
betydande musikaliska anlag tidigt gjorde sig gällande. Sedan
han lämnat akademien blef han elev i musikteori och
komposition af nordens skickligaste musikvetenskapsman,
Johan Lindegren – bl. a. Alvéns, Nordqvists och Dentes lärare
– samt senare af Ludvig Norman och Andreas Hallén,
hvarefter G. afslutade sin musikaliska utbildning med ett par års
studier hos Johan Svendsen och Fritz Arlberg i Köpenhamn.
Geijer debuterade 1887 med ett par sånger till texter af Ibsen
och Snoilsky, som vunno erkännande för melodisk fägring
och färgrik harmonisering.

Hans nästa arbete var en större ballad för baryton och
orkester med titeln »Trollens guld», bland annat föredragen
af Lundqvist vid en af operans symfonikonserter. Det utmärkt
instrumenterade arbetet, som var stämningsfullt och dramatiskt
liffullt, mottogs med lifligt bifall. Samma egenskaper utmärkte
ett konsertstycke för violin och orkester, speladt af Tor Aulin
vid en af hofkapellets konserter och äfvenledes under lifligt
bifall af publik och kritik framfördt af Palaiorkestern i Köpenhamn.

Ett bredt anlagd t konsertdrama var »En klostersaga» med
ämne från Gustaf Erikssons, Erik XIV:s son, romantiska öden.
Historien är något fritt behandlad, men musiken afgjordt att
räkna till de mest talangfulla arbeten, som den tiden
framkommit i vårt land. Den kände musikhistorikern Adolf
Lindgren betecknar »En klostersaga» som ett ganska lyckligt
försök att sammansmälta deklamatorisk stil med svensk folkton
och anser arbetet röja stor begåfning, i synnerhet i det
harmoniska. Geijer har därtill komponerat en mängd
stämningsfulla sånger, af hvilka flera bl. a. offentligen framförts af Ester
Gadelius och Dagmar Möller. Under de senare åren har
kompositören emellertid nästan uteslutande ägnat sina krafter åt
musikhistorisk verksamhet i form af föreläsning i ofvan
antydd anda.

Geijers musikhistoriska föreläsningar äro mycket populärt
hållna. Med största möjliga undvikande af svårförstådda
musiktermer behandlar han ämnet sakligt, väsentligt och
allmänmänskligt, ofta kryddadt af karaktäristiska episoder och
intresseväckande legender. I breda drag skildrar han företrädesvis
den svenska musikens märkesmän såsom Geijer, A. F. Lindblad,
Otto Lindblad, Josephson, Söderman, Hallström, Wennerberg
och andra. Föreläsaren ger äfven allmänåskådliga bilder af
exempelvis den musikaliska folksagan och hans verksamhet
kommer att i den närmaste framtiden utvidgas till vara
sång- och danslekar.

Dessa musikföredrag få en väsentligt medryckande
karaktär genom praktisk belysning medels musik och sångföredrag.
Härvid har han en betydande hjälp af sin maka
romanssångerskan fru Signe Geijer, född Wallgren, som utbildats i sång
och piano hos professor Victor Bendix i Köpenhamn. Fru G.
har en visserligen begränsad men särdeles välljudande
sopranstämma, i sin skära ljusa klangfärg närmast påminnande om
grefvinnan Mathilda Grabow-Taubes röst. Den med fin smak
och omsorg behandlade stämman i förening med ett känsligt
och sympatiskt föredrag gör fru G. till en gärna hörd
romanssångerska.

Det stora intresse, som öfverallt visats hr och fru Geijer,
har låtit oss synas lämpligt för våra läsare i ord och bild
presentera detta sympatiska konstnärspar, som under senaste tiden
i så vida kretsar förvärfvat de musikintresserades popularitet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>