Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 39. Den 29 Juni 1902
- En dröm om världsvälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN DRÖM OM VÄRLDSVÄLDE.
Öfversättning för HVAR 8 DAG.
I balsalen gick det gladt tillväga och
marinofficerarnes uniformer gåfvo det hela en liflig och
omväxlande prägel.
Löjtnant Cyril Dare kunde dock ej deltaga i den
uppsluppna glädjen, ty han var kär – och för män
i hans ställning är detta en åkomma, som lätt kan
medföra betänkliga följder.
Föremålet, Mildred Anstruder, var särdeles
vacker, och den man, som lyckades vinna hennes hjärta
hade all anledning att känna sig stolt.
Hennes skönhet hade också helt intaget Cyrils
hjärta – det enda som nu återstod var att
besegra henne.
Hon bodde i Southsea, och under de sista tre
månaderna han hade varit stationerad i Portsmouth,
hade han tillbrakt hvarje ledig timma i hennes
sällskap.
Men förhållandet var, att en af hans förmän,
kommendör Seranton, hyste samma känslor för henne
och lade dem i dagen på samma sätt som löjtnanten.
För en man, som är förälskad och icke vet om
hans kärlek är besvarad, är balsalen ett verkligt
helvete, där svartsjukans demon för spiran. I hvarje
man, som svärmar omkring hans utkorade, ser han
en rival och lider outsägliga kval.
Ibland var Cyril öfvertygad om att Mildred
älskade honom, vid tillfällen åter, då han såg henne
föras bort i dansens hvirflar i hans rivals armar,
betviflade han det.
Tjänstgöringen hade hindrat honom, och då han
slutligen kom till balen, fann han, att hon blott
hade en dans kvar; men till hans stora glädje
samtyckte hon till att dansa den med honom. Cyril
hade gått till balen denna afton fast besluten att
få sitt öde afgjordt. Han skulle säga henne, att
han älskade henne, och att han ej kunde uthärda
ovissheten längre, men ännu hade intet tillfälle
yppat sig därtill.
Naturligtvis är det ett stort nöje, att i dansens
hvirflar få lägga armen om den man kär hafver,
men då man brinner af längtan att i ord få uttrycka
sina känslor, är en skuggig glasveranda mer att
föredraga.
Slutligen var den långsamma balen öfver. Han
hade gjort ett misslyckadt försök att få följa henne
till vagnen; ånyo hade Seranton varit före honom,
och han återvände till sitt skepp med hjärtat
plågadt af svartsjuka och vanmäktig vrede.
Med en sista blick på hennes fotografi kastade
han sig i sin koj utan en känsla af sömn; slutligen
föll han dock i en orolig slummer.
*
Det var blott få officerare på halfdäcket, hvilket
passade sig bra för Cyril, ty han önskade helst vara
ensam.
Han gick tyst fram och tillbaka och lät tankarna
ila till Mildred. Han beslöt att redan samma
eftermiddag gå direkt till hennes hem och framställa sitt
frieri. Han blef obehagligt störd i sina funderingar,
ty Seranton nalkades och passerade honom med ett
triumferande leende, men plötsligt vände han och
kom tillbaka till Cyril.
»Ni kan gärna först som sist sluta upp med
eder uppmärksamhet mot miss Anstruder, ty hon
skall bli min hustru, och jag ogillar ert uppförande.»
Cyril spratt till då han hörde dessa ord.
»Jag tror vi lämna åt miss Anstruder att själf
afgöra den saken. Jag skall besöka henne i
eftermiddag, och om hon –»
»Jag förbjuder er att besöka henne!» sade
Seranton.
»Så?» svarade Cyril. »Naturligtvis vet jag, att
ni är min öfverordnade, men –»
»Din unga valp! Jag säger dig, att hon älskar
mig!»
Gripen af ett oemotståndligt raseri höjde Cyril den
knutna handen och gaf Seranton ett slag i ansiktet.
Åskådarne stodo liksom slagna af förvåning
öfver hvad de sågo.
»Arrestera löjtnant Dare!» utropade Seranton.
Till en början rörde sig ej en enda man, hvarför
han upprepade sitt kommando.
Cyril gaf sig utan motstånd. Han började inse,
hvart hans handling skulle leda. Afsked från
tjänsten! Han som älskade sitt arbete högre än allt
annat i världen – undantagandes Mildred. Han
ansågs ju allmänt för en af flottans mest lofvande
officerare. Dessutom hade han nu förlorat hvarje
utsikt att vinna henne, hvilket var det bittraste af
allt.
Alla hans kamrater kommo för att trösta honom,
ty han var mycket populär.
Slutligen kom den fruktade dagen, då Cyril
ställdes inför krigsrätt. Som domare fungerade en äldre
kapten, under hvilken Cyril tjänat som midskeppsman.
Han blef dömd till afsked ur tjänsten.
Förkrossad mottog han domen. Slaget drabbade
honom hårdt. Själfmordstankar ansatte honom
endast för att efterföljas af ett ursinnigt raseri mot sig
själf och det land, som så orättvist behandlat honom.
Han lämnade platsen upptagen af hämndplaner.
Han reste till London. Här stannade han endast
en dag och det frapperade honom, att han syntes
vara bespejad af en viss mystisk person.
Han for till Paris och tog in på ett hotell
under namnet Adair.
På aftonen satt han på terrassen utanför Café
de la Paix.
Han fängslades dock ej af det omväxlande
sceneriet, ty hans tankar vandrade fjärran. Plötsligt
igenkände han samma mystiska individ, som han
sett i London. Denne slog sig till och med ned
vid samma bord.
»Löjtnant Dare?» frågade den nykomne i det han
lyfte på hatten.
»Mr Adair», svarade Cyril stelt.
Han gaf honom en mönstrande blick,
Främlingen var slätrakad och föreföll intelligent och
viljekraftig.
»Förlåt min närgångenhet, men jag var
närvarande då er dom föll och har följt er hit», fortsatte
han kallt.
»Hvad önskar ni?» frågade Cyril.
»Er själf», svarade mannen.
»Jag kan gifva er hämnd, men vi kunna ej
samtala om det här ute, kom med till mina rum.»
Cyril tvekade, men till slut gjorde han honom
sällskap nedåt en lugn gata. De stannade framför
ett ståtligt hus och gingo upp i tredje våningen.
Främlingen rekvirerade whisky och sodavatten
och de slogo sig ned.
»Mitt namn är Paul Filowski», började
främlingen. »Jag tänker lägga mitt lifsmål i edra händer,
emedan jag vågar lita på er. Men ni måste lofva
att ej med ett ord förråda mig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:37:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/3/3912.html
