Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 43. Den 27 Juli 1902 - I karantän. Originalskizz för HVAR 8 DAG af Efraim Wästberg. - Bazaren vid Styrsö hafsbad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I KARANTÄN.
Originalskizz för HVAR 8 DAG af <i><b>Efraim Wästberg.</i></b>
»Du klagar öfver att du är sjuk», sade en vän till
mig. »Kom med mig ut på landet, där skall du få
andas frisk luft och få både hvila och härlig
motion. God mat har jag i hemmet, det vet du, och
om det kniper, så kan du få en toddy också.»
Jag skulle varit obotlig idiot, om jag icke
antagit ett sådant förslag, allrahelst som jag till följd
af ett litet »meningsbyte» med min principal tillhörde
ledighetskommittén till dess jag kunde få ny
anställning.
Och så reste vi. Det bar i väg utåt Roslagen
med den där utmärkta Rimbobanan, ni vet, där
tåget ibland backar för att »ta sats». Nåja, det
backar också ibland för att plocka upp någon
öfverkörd stackare, men det är Gudskelof inte hvar dag.
Efter ett par timmars färd voro vi vid målet.
Häst och åkdon väntade oss vid stationen. Det
gick undan. Dragaren gnodde fortare än lokomotivet.
När vi rest en mil eller så, dök där upp på
slätten ett litet snyggt tvåvåningshus, därifrån ljus
glimmade. Det var min väns hem.
En glad och vacker värdinna, tre småttingar,
bekvämt och trefligt, paltbröd och fläsk och
Grönvalls svagdricka, kaffe och samtal, brädspel och
toddy.
Och rundtomkring stugan detta majestätiska lugn
och den stora frid och tystnad, som smeker sinnet
till ro och lägger sordin på de skälfvande
nervsträngarna.
Hela aftonen hade jag särskildt observerat ett
af barnen, en liten rar flicka. Hennes ögon glänste
så onaturligt och ansiktsfärgen var högt uppdrifven.
»Hur är det med den där lilla älsklingen», hade
jag frågat.
»Endast litet ondt i halsen», sade modern. »Och
så är hon så sömnig och klen. Men det är väl
bara nu i vårbrytningen, hoppas jag.»
Föräldrarna och jag ställde diagnosen på
rubbad digestion, och kommo öfverens om att den lilla
skulle få ett par teskedar af den där sorten, som utgör
alla svenska barns speciella förtjusning: recinolja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
