- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 3 (1901/1902) /
680

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 43. Den 27 Juli 1902 - Forts. I karantän. - Fjäderfäutställningen i Malmö.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Jaha.»

»Och så intet umgänge alls med grannarna.»

»Nähä.»

»Rästen sköter nog ’systern’ om, när hon
kommer.»

»Men det är ju rätt», fortsatte han, vändande
sig till min värd, »ni har ju ert arbete i
Stockholm?»

»Ja visst.»

»Ja, res genast in då och stanna kvar, tills det
här är öfver. Men ni måste resa i dag. I morgon
kan jag icke tillåta det!»

Och så reste doktorn.

*



Kl. 12 redan voro min väns hustru och jag
ensamma. Naturligtvis hade jag stannat kvar för att
möjligen vara till en hjälp, fastän grannarna
uppfattade saken från en annan sida.

Kl. 4 e. m. kom »systern» från Stockholm, en
lång, slank, behaglig ung kvinna med ett drag af
oändlig godhet i sitt vackra anlete. Innan hon
»kröp in i buren», som hon kallade det, språkade
vi litet, värdinnan och hon och jag. Under
samtalets gång fick systern syn på en Rönisch, som stod
i salen. Icke minskades hennes angenäma
uppenbarelse af att hon några ögonblick senare felfritt
spelade en »Valse brillante» af Chopin!

Men tiden led. Systern skulle »in i buren».
Som isoleringsrum hade valts ett litet rum 1 tr.
upp. Det stod i förbindelse med en veranda, som
vette utåt en björkdunge.

Nu gällde frågan, huru systern om dagarna
skulle få en promenad. Genom den dörr, hon gått
in i rummet, fick hon under sjukdomstiden icke gå
ut. Således måste hon gå öfver verandan.

Den svåra frågan blef naturligtvis löst. Jag
beordrades att resa en stege upp mot verandan.

Trots de kommande vemodsfulla dagarna, kan
jag ännu icke återhålla ett skratt, då jag tänker
på den långa sköterskan, som regelbundet två
gånger om dagen klättrade på sin stege upp och ned.

*



Jag hade aldrig legat i karantän förr. Men inte
var det precis obehagligt, det kan jag försäkra.
Tvärtom. Detta afstängda lif tillsammans med en
väns lilla präktiga hustru och småttingar verkade
utomordentligt välgörande. Under de lugna, härliga
våraftnarna spelade hon och jag bräde, sedan
barnen kommit i säng. Och för den otäcka smittans
skull drack både värdinnan och jag toddy om
kvällarna, hon en liten alkoholsvag stackare förstås.

Vid karantänstidens slut var hennes toddy
starkare, och hon gjorde mig »sprängjan» två partier å rad.

*



Men när den lilla tillfrisknat, när rum och
klädesplagg blifvit rökta med den där ohyggliga
formalinen, när den älskliga »systern» rest, när
cognacen tagit slut och min vän återvändt i skötet
af sin familj, återstod dock något annat, på hvilket
vi, dårar, aldrig tänkt.

Det var malisen!

»I fyra veckor hade vi varit instängda. På
fyra veckor hade min värdinna icke varit i kyrkan
en enda gång. Hennes man var bortrest. Jojo!
Hans »vän» gästade. Jojo! Sköterskan hade,
naturligtvis, »det såta paret» (det var hon och jag,
det) låst in, så den stackars människan fick hvarken
vått eller torrt. Väl om de stackars barnen kunde
få dö från en sådan mor. Stackars hederlige,
bedragne äkta man. Den där uslingen från Stockholm
(det var jag, det), som kunde förföra en väns
hustru! Nåja, hon var inte en bit bättre, det
eländiga stycket» – – hå, hå, ja, ja.

Jag undrar inte på att min vän såg litet ledsen
ut, när hennes nåd malisen pumpade i honom allt
det där. Han visste ju, huru orimliga saker man
kan sätta ihop på landet, men det var dock med
ett visst allvar, han på aftonen efter hemkomsten
vid en toddy sade helt öfverraskande: »Ja, nu få
vi tacka dig, käre vän, för att du hälsat på. Det
var tråkigt den här gången, för du har ju inte fått
vara ute och njuta af landtluften. Men, välkommen
åter! Bättre lycka nästa gång!

Detta »consilium abeundi» stack mig, det
erkänner jag. Jag visste, att jag icke förtjänat det.

Men jag reste dagen därpå, reste in och bad
min principal om ursäkt. Och nu tillhör jag ej
längre ledighetskommittén.

Hur är det det heter?

»Fåfäng gå, lär mycket ondt!» Malisen
fordrar ibland, att det där gamla ordspråket skall
besannas!

-


FJÄDERFÄUTSTÄLLNINGEN I MALMÖ.

I dessa dagar har i Malmö afhållits den första Allmänna Svenska
Fjäderfäutställning. Utställningen var förträffligt anordnad och af stort
intresse. Vår bild visar en grupp af betydande personer i denna
angelägenhet, särskildt att därvid nämna herr A. Lagergren, den
egentlige banbrytaren för fjäderfäsakens framsteg i Sverige.

Foto. Roikjer, Malmö.

GRUPP AF PRISDOMARE VID FJÄDERFÄUTSTÄLLNINGEN I MALMÖ:

Ordf. grefve Barnekow (1). Herr A. Lagergrèn (2). Sekr. G. Leufven (3). Grefve Wachtmeister (4). Frih. von Essen, Helliden (5). Major Frick (6). Häradsh. Lindman, Jönk., (7). Herr Hugo Lindgren (8). Disp. Hartman (9). Godsäg. Millqvist (10). Ing. Petterson (11). Godsäg. Bergendahl (12). Fröken Crawford (13). Fröken Grut (14). Fru Weibull (15) Fru Grut, Gammalstorp, (16> Fru Anderson, Tormenås, (17).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 16:52:39 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hvar8dag/3/4306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free