Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 43. Den 27 Juli 1902 - Den instörtade campanilen i Venedig. - Monsieur Waldeck-Rosseau i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dogepalatset, världens skönaste palats, som det blifvit
kalladt. Vid hörnet af San Marcus-torget och
Piazzettan reste sig den fristående, i det närmaste ett
hundra meter höga campanilen, San Marcus-kyrkans
berömda klocktorn. Vid tornets fot ligger den
utomordentligt vackra logettan, den berömde
renässanskonstnären Jacopo Sansovinis år 1540 fullförda
förhall med dess rikedom af skulpturer i marmor och
brons, dess sirliga arkader och dekorativa nischer.
Själfva tornet påbörjades redan år 888 och i sitt
ursprungliga skick fullbordades det år 1178. På
trettonhundratalets sista år förstördes dess öfre del
af en eldsvåda, och år 1514 stod det först efter ett
kvarts sekels oafbrutna arbete färdigt i sin senaste
gestalt. Dess inre liknade så tillvida det för de
flesta svenskar bekanta Rundetaarn i Köpenhamn,
som inga trappor, utan en sakta sluttande, slät gång
förde upp genom tornet. Liksom en bekant monark
åkte efter fyra hästar upp till toppen af Rundetaarn,
så ha Henrik IV af Frankrike och Napoleon I till
häst färdats upp till campanilens krön. Från toppen af
campanilen bredde sig ett förtrollande panorama
för åskådaren. Djupt nere vid tornets fot låg de
118 öarnes stad med dess många konstnärliga
byggnadsverk, dess hundratals kanaler och broar; längre
bort nådde blicken ut öfver det skarpt kuperade
kustlandskapet, öfver Adriaterhafvets blånande hafsyta
och ända bort till Istriens fjärran bergland.
I och för sig ett präktigt arkitekturverk, hade
campanilen dock sin största betydelse som den på
en gång kontrasterande och enande jättedetaljen
i den mest tjusande helhetsbild, som något öga i
vår tid mött. San Marcus-kyrkans klocktorn
dominerade i det trollska panorama, som tog inbillningens
ögonblickliga gestalt blott man nämnde Venedigs
namn.
Det är något ofattbart i detta, att San
Marcus-campanilen nu är en gigantisk grushög öfver ruinerna
af de skönaste bland byggnadsverk.
I hundra år har det varit fara för campanilens
bestånd, men ingen har för allvar velat tro därpå.
Sedan en tid har en fin spricka dock sprungit
varslande fram på tornets norra sida och under de
senaste dagarne blef den allt mera synbar. På
söndagen hade springan vuxit till en hands bredd och
en längd af vid pass tjugu meter. Men folket
nekade likväl att fästa tilltro till den hotande faran,
som vederbörande gjorde allmänheten uppmärksam
på. Ett musikkapell konserterade på piazzan under
söndagen, men måste afbryta midt i ett
musiknummer, då en prefekturtjänare infann sig med en order
från vederbörande, hvari det meddelades, att
campanilen hotade att störta in och att torget skulle
utrymmas. Folket fästade dock ingen tilltro härtill,
och kvarstannade hela aftonen vid tornets fot. På
måndagen skulle en officiel undersökning företagas,
men innan detta hann att ske, iakttog en ingeniör,
huru murbruket började falla ner, och torget af
spärrades strax. Springan växte hastigt, det kolossala
tornet började plötsligt vackla och den fem meter
höga bronsängeln på krönet föll ner och blef oskadd
liggande framför kyrkan; och utan att förorsaka
något vidare buller störtade hela campanilen
tillsamman. En af väggarne krossade i fallet det kungliga
palatsets gafvel, hvarvid en del af Tintorettos
mästerverk förstördes. Sansovinis härliga logetta
förstördes helt och hållet. Äfven Prokuratierna
skadades något, ehuru i mindre utsträckning. Men San
Marcus-kyrkan och Dogernas palats undgingo
förödelsen.
Orsaken till den förfärliga katastrofen torde dels
vara att söka däri, att grunden så småningom
förstörts utan att man fäst sig därvid, dels i de
kanal- och gatuarbeten, som på sista tiden bedrifvits.
Måhända ha äfven de jordbäfningar, som hemsökt
Neapel vid skilda tillfällen, bidragit att försvaga
grundvalarnes bärkraft.
Midt i bestörtningen öfver den, trots alla varsel,
så oväntade olyckan, vaknade tanken på att snarast
möjligt återuppföra den berömda campanilen och dess
konstnärliga grannar och det insamlades redan dagen
efter katastrofen en million lire, hvilken summa
redan nu fördubblats. Det är sålunda att hoppas, att
vår generation en dag skall få återse San
Marcus-platsen i dess ursprungliga skick och gondolieren på
Canala grande åter med stolthet skall kunna visa
den långväga främlingen jordens vackraste torg.
-
MONSIEUR WALDECK-ROUSSEAU I SVERIGE.
Den berömde franske statsmannen, förre konseljpresidenten
Waldeck-Rousseau har gjort höga Norden ett besök,
därvid Stockholm, Kristiania, Göteborg och Köpenhamn passerats.
I Kristiania var den celebre främlingen inbjuden till konung
Oscar och där man vetat hvem den distinguerade turisten
varit, har han varit föremål för en naturlig uppmärksärohet.
Den vackra ångyachten, som förde M. Waldeck-Rousseau,
äges af den bekante chokladfabrikanten Menier.
M. WALDECK-ROUSSEAU.
F. d. fransk konseljpresident.
ÅNGYACHTEN ARIADNE, å hvilken M. Waldeck-Rousseau färdats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
