Hvar 8 dag / Årg. 3 (1901/1902) / 717 (1899-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 45. Den 10 Augusti 1902 - Djupets rånareband - Den stora nykterhetsdemonstrationen i Ystad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Foto Marcus, Ystad.

DEN STORA NYKTERHETSDEMONSTRATIONEN I YSTAD.

Den 27 juli samlades i Ystad ett antal af omkring 3,000 skånska och danska nykterhetsvänner och tågade under en ofantlig
tillslutning af intresserade och skådelystna till den vackra mötesplatsen i Sandskogen. Flere tal höllos, bl. a af riksdagsm. L. G. Broomé.


(Forts. fr. sid. 712)

ej litet för mr Fisons blygsamhet och mod att han
ej synes varit medveten om att han här utförde
en nobel handling. Den åra han öfvergaf drogs genast
under vattnet och kom snart upp igen flytande
omkring tjugo meter längre bort.

I samma ögonblick kände mr Fison att båten
började häftigt vagga under honom, och ett hest skrik,
ett långt utdraget rop af förskräckelse från Hill,
båtkarlen, kom honom att alldeles glömma
sällskapet i den andra båten. Han vände sig om och såg
Hill lutad öfver den främre årklykan, ansiktet
vanställdt af skrämsel, och högra armen prässad och
neddragen öfver båtens sida. Han utstötte nu en
följd af korta, skarpa rop: »Åh! åh! åh! – åh!»
Mr Fison förmodar, att han hållit på med att hacka
på tentaklerna under vattenytan och blifvit fattad
af dem; men naturligtvis är det nu omöjligt att säga
precist hur det tillgått. Båten hade lagt sig på
sidan, så att relingen knappt var tio tum öfver
vattnet, och både Ewan och den andre arbetaren slogo
med båtshake och åra ned uti vattnet, på båda
sidor om Hills arm. Mr Fison ställde sig
instinktmässigt till motvikt i andra sidan.

Då gjorde Hill, som var en stor, kraftfull karl,
en yttersta ansträngning och reste sig i nästan
upprätt ställning. Han lyckades, tycktes det, nästan
lyfta sin arm upp ur vattnet, men vid armen hängde
en härfva af bruna rep, och ögonen på ett af djuren,
som gripit fatt i honom, visade sig ett ögonblick
öfver vattnet med ett ondskefullt, beslutsamt
uttryck. Båten krängde mer och mer, och det
grönbruna vattnet strömmade som en kaskad in öfver
sidan. Hill slant och föll på sidan öfver båtkanten,
och hans arm med vidhängande tentakler plumsade
tillbaka i vattnet. Så rullade han öfver ända, och
hans ena stöfvel träffade mr Fisons knä just då
denne rusade fram för att gripa fatt i honom. Nästa
ögonblick hade andra tentakler snott sig om hans
lif och om hans hals, och efter en kort, krampartad
strid, som kom båten att nästan kantra, drogs Hill
öfver bord. Båten reste sig med en stöt, som
nästan kastat mr Fison i sjön på andra sidan och
dolde för honom striden i vattnet.

Han stod kvar och sökte behålla jämnvikten, och;
märkte att den häftiga rörelsen i förening med det
inkommande tidvattnet fört dem åter upp till de
med sjögräs betäckta klippblocken. Knappt mer än
några meter bort höjde och sänkte sig en sådan
klippa vid tidvattnets rörelse – eller syntes så göra.
I ett ögonblick ryckte mr Fison åran från Ewan, tog
af alla sina krafter ett tag med den, kastade den så,
sprang till fören – och hoppade. Han kände att
han slant mot klippan, och med en förtviflad
kraftansträngning tog han ett nytt hopp mot en annan
sten. Han föll omkull öfver denna, reste sig på
knä och stod så upp.

»Se upp!» ropade någon, och en stor gråaktig
kropp träffade honom. Han kastades omkull rak
lång af den ena arbetaren, och som han föll, hörde
han kväfda rop, hvilka han då trodde härröra från
Hill. Han fann sig förundrad öfver skärpan och
omväxlingen i Hills röst. Någon gjorde ett hopp
tvärs öfver honom och en massa skummande vatten
hvälfde öfver honom och rullade vidare. Han
sträfvade upp på benen, drypande af vatten, och utan
att kasta en blick mot sjön, störtade han vidare
mot stranden, så hastigt benen förde honom.
Framför honom arbetade sig de två arbetarne fram öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>