Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 48. Den 31 Augusti 1902 - Det högre militärbefälet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DET HÖGRE MILITÄRBEFÄLET.
Foto. L. Larsson, Stockholm.
C. A. M. NORDENSKJÖLD.
Generalmajor i armén.
Foto. L. Larsson, Stockholm.
G. F. O. UGGLA.
Generalmajor i armén.
En framstående svensk militärläkare har
nyligen i en broschyr, på tal om våra officerare,
berättat ett karaktäristiskt yttrande af en gammal »indelt»
kapten, som tog sina yrkeskamrater i försvar mot
det vanliga »hackandet» på militären.
»Ja, mina herrar», hette det, »Lützen var stort
och Narva var stort, men större är, att den svenske
officern aldrig klagar!»[1] Själf tillägger den
ofvannämnde broschyrförfattaren: »En officerskår med så
lysande och ärofulla anor, så väluppfostrad, bildad
och plikttrogen som den svenska arméns, kan intet
annat land uppvisa.»
Sådana rättvist berömmande ord äro dock
sällsynta i vårt land. Mycket ordas om den stora
utvecklingen på skilda områden, under de senaste
decennierna, men sällan hör man ens antydas något
om det betydelsefulla utvecklingsarbete, som vår
officerskår genomfört, efter de för hela Europas
härväsen så viktiga krigsåren 1870–71. Denna
omdaning är så mycket märkligare, som den ägt rum,
under en, för hvarje militär, som nitälskar för sitt
lands försvar, så föga hoppfull tid, som denna, de
många fallna härordningsförslagens.
Trots det att insikten om betydelsen af ett
dugligt försvar endast mycket långsamt mognade hos
vårt folk, skedde inom armén, framför allt hvad
befälsutbildningen beträffar, ett kraftigt reformarbete.
Generalstaben ombildades, de militära högskolorna
omorganiserades, fordringarne på befälsutbildningen
skärptes.
Det berättas att en högre tysk officer, som
bevistade en af våra större fälttjänstöfningar, i början
af 1880-talet, på tillfrågan om sin tanke beträffande
de svenska generalerna, skall hafva svarat: »Det
var mycket fina och älskvärda gamla herrar, men
det var icke generaler – i preusisk mening.»
Dessa ord gällde en äldre skola bland vårt högre
befäl. Hvad våra nuvarande generaler beträffar,
måste äfven en kritisk främling medgifva att de i
duglighet kunna täfla med snart sagdt hvilket lands
generaler som helst.
Hvad som framför allt skiljer våra dagars högre
befäl från 1860-talets, är att det är genomträngdt af
en verklig offensiv-anda, att det förstår att man ej
genom blotta afvärjanden vinner seger. Återtåget
från den ena försvarsställningen till den andra, som
spelat en så stor roll i fälttågsplanerna för en 30
–40 år sedan, har nu, dess bättre, upphört att
gälla som trosartikel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
