Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 51. Den 21 September 1902 - Byväder. För HVAR 8 DAG af C. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kall», mammorna suckade af medlidande med lilla
Agda Mörk ja! Hvar fanns hon? Ingen hade
sett någon af familjen sedan middagen. Alltsom
aftonen framskred blef situationen verkligen alltmera
spännande. Löjtnanten såg rent af förälskad ut, de
gamla förhöllo sig passivt, och den unga damen
hennes namn hade man ännu ej lyckats
uppspåra var visserligen lugn och tillbakadragen,
men hvem kunde motstå Erik Hööks vackra
ögon!
Under tiden satt Agda Mörk längst ute på
vågbrytaren med sin »bästa vän», Anna Littner, grät
och beklagade sig öfver männens opålitlighet i
allmänhet, och Erik Hööks isynnerhet; under det
hennes vän sökte väcka hennes kvinnliga stolthet, och
uppmanade henne att ej låta honom eller någon
annan se de kval hon led. Anna bad henne följa
med upp i parken, höra på musiken, vara glad och
ej låtsa om den trolöse. Men tyvärr hjälpte här
inga förnuftiga föreläsningar. Lilla Agda var en
vek och hängifven barnasjäl, som ej förstod sig på
hvarken stolthet eller förställning. Så mycket
lyckades dock vännen uträtta, att Agda följande
förmiddag skulle infinna sig i parken vid konserten,
ej titta åt Höök, och på aftonen följa henne, vännen,
och hennies bror, den unge ingeniören, på en längre
segeltur.
Dagen därpå var det som om alla i den lilla
romanen handlande personerna voro bortblåsta,
Ingen af dem visade sig någonstädes. Majoren var
på spaning sedan morgonen, men ännu hade ingen
hört resultatet. Hade den engelska familjen afrest?
Hade Höök följt dem? Hade han fått korgen och
rest ensam med en annan båt? Saken var
verkligen spännande.
De af sällskapet, som brukade företaga en
segeltur på eftermiddagame, kunde i badhusparken
upplysa om, att de sett fröken Mörk begifva sig ut
med unge Littner och hans syster, ehuru de själfva
ej vågat följa deras exempel, då lotsarne enstämmigt
förklarade att vädret var mindre pålitligt. Endast
en båt till hade lagt ut, men hvem som tagit den,
visste ingen säkert dock trodde några af sjöfolket,
att det möjligen var »sjölöjtnanten», emedan ingen
skärgårdskarl var med, endast en halfvuxen pojke,
som brukade följa Höök på dennes seglatser.
På den högt belägna restauranter balkong sutto
några unga herrar och damer, beväpnade med kikare,
för att vid eftermiddagskaffet roa sig med att
iakttaga de båda seglarne. Att någon kunde hafva
något att säga om vädret! Se så bra det går
en så lagom bris så vackert hafvet är den
som vore därute!
Hvem kan den ensamme herrn i den mindre
båten vara? Han har endast en pojke med sig.
Minsann är det icke Erik Höök!
Åh! låt mig se!
Nej låt mig se!
Det är min kikare, du får vänta!
Medan de drogos om kikarne steg ett svart moln
hastigt upp vid synranden; det var som hade en
mörk rand plötsligt dragits öfver hafsytan, just där
Littners båt gled fram i ett nu böjde den sig åt
sidan så att seglen nära nog doppades i vattnet,
den svarta randen fräste hvit man såg huru
seglen hastigt rycktes ned huru den med vatten
fyllda båten tungt stampade i de upprörda vågorna.
Åskådarne på balkongen stodo skräckslagna. Skulle
den kantra? Skulle de seglande komma undan med
lifvet?
Den andra båten hade ännu ej nåtts af
stormbyn, men de sågo huru den med all makt sökte
kryssa sig fram till de nödställda. Skulle det lyckas
den djärfve?
Så sänker sig molnet och en tät slöja af
störträgn skylde alltsammans för de ifrigt spanandes
blickar. Det nådde snart fram till dem, och om ett par
minuter var allt ett grått töcken, i hvilket de
upprörda vågornas skumkrönta kammar glimmade som
silfverblinkar.
Alla måste söka skydd i musikrummet innanför
balkongen. Här sutto de instängda nära nog en
timma, medan rägnet strömmade ned som om himlen
vore öppen, utan att våga tala annat än i
hviskningar. Det var alltför otäckt att tänka sig hvad som
kanhända föregick därute.
Så småningom upphörde rägnet, solen sken åter
fram, hafvet blänkte i långa vattrade dyningar, då
och då krusade af en liten förirrad vindpust, och in
förbi vågbrytaren gled, med slappa segel, löjtnant
Hööks lilla båt tillsynes nästan öfverbefolkad.
Hvar var den andra?
Hastigt efterskickades galoscher, och man
störtade ned till hamnen men o ve! När alla de
nyfikna hunno dit, voro alla båtens passagerare bortåt
Dock tyckte sig den outtröttlige majoren, som bodde
i närheten, från sitt fönster hafva iakttagit, att en
särdeles öm blick växlats mellan löjtnanten och Agda
Mörk, samt att han kysste hennes hand innan han
släppte den, då han hjälpte henne vid urstigandet.
Ingeniören och hans syster voro äfven med.
Ja den dagen kunde man ju ej få veta mera.
Och dagen därpå voro såväl Mörks som löjtnanten
afresta med den tidiga morgonbåten. De Littnerska
syskonen begåfvo sig vid middagstiden ut på en
längre segeltur i sin nu tillrättakomna båt, och som
de aldrig umgåtts med den »högre societeten», fick
man ingenting veta af dem; hvarken om löjtnanten
friat till. och fått korgen af den sköna engelskan,
eller om han kanske funnit hennes millioner mera
problematiska än lilla Agdas; ej heller hvad som
egentligen tilldragit sig under rägnbyn ute vid
skären.
Så att gamla grefvinnan X., som var den mest
tongifvande, ansåg att man helt och hållet skulle
glömma denna lilla historia, hvilken så länge
försatt badsällskapet med stoff till skvaller och prat.
Åtta dagar därefter fingo åtskilliga af badgästerna
med posten små bref, innehållande kort, på hvilka
stod:
ERIK HÖÖK.
AGDA MÖRK.
Hvad var det jag alltid sagt! af dem som
voro nog lyckliga att få rätt.
Något krångel har det i alla fall varit! af
dem som varit af motsatt åsikt.
Som den vackre löjtnanten nu i alla fall var
ohjälpligt förlorad för dem, upphörda han och hans
öden att intressera de unga damerna; under det de
unga herrarne kände sin harm växa: en sådan
inpiskad filur han knep sig ändå ett par millioner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
