Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1. Den 5 Oktober 1902 - En bestigning af Folgefonden. Af Annie Wall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BESTIGNING AF FOLGEFONDEN
munnen. — Luften vax nu kyligare, ju närmare vi
kommo Folgefonden, men solen brände och
stigningen vax så brant, att man blef både svettig och
varm. Å ett jökelvatten, som vi passerade, hade
isen nyss brutit upp, gröna, snöiga isflak drefvo
omkring. Plötsligt gjorde Ola halt och föreslog, att vi
skulle äta nu, innan vi kommo upp på Folgefonden,
ty där blefve det för kallt att slå sig till ro. Men
jag protesterade, låt oss först nå bräen, vi kunna
ju alltid på stående fot inmundiga litet mat. »Låt
gå», sade Ola. Och kort därpå befunno vi oss
invid bräkanten, framför oss låg den eviga snön —
hvit, jungfrulig, skimrande, tindrande och lockande.
Nu drog Ola fram de blåa glasögonen, solskenet
strålade så bländande öfver snöfälten, att brillorna
måste användas. Jag satte på mig en varmare jacka,
ty nu var det kallt och så började vi vandringen i
snön. Upp och ned gick det, långsamt och
försiktigt, ty i augusti månad bruka de djupa
remnorna uppstå i bräen och nysnön ligger så djup,
att man måste se sig för och hålla tåget i beredskap.
Ibland sjönko vi ned ända till knäna i snön och trots
mina höga »lallparstövler», utmärkta bergskor
för-rästen, blef jag våt om fötterna af all den snö, som
trängde in i skaften. Det var ganska tröttande, ty
det är mycket tungt att klättra i snö. Vi följde något
så när spåren efter belgierns vän och dennes förare.
Ibland måste jag göra halt och hämta andan en
stund. Ändtligen voro vi uppe. Framför oss —
ändlösa snövidder, liksom kuperade, ty höga hvita
kullar höjde sig öfver de flata ytorna. Bakom oss
— fjällen och dalen, hvilka tedde sig som ett mörkt
gapande svalg. Jag måste ett ögonblick lyfta på
de blå glasögonen för att i ett enda drag liksom
omfatta all denna öfverväldigande skönhet.
Hvit-nande, mäktiga bergensamhet I Man kunde böja knä
för denna naturens storhet! Det är som att tala i
enrum med vår Herre. — Jag var så försjunken i
betraktande, att jag ryckte till som vid ett slag,
då min förare plötsligt tilltalade mig. »Taage!
Taage!» sade han. Jag vände mig om och mycket
riktigt — där hade vi bergsbestigarens värste fiende
— dimman. -Som en svart tjock molnvägg kom den
helt oförmodadt och hastigt rullande emot oss. Från
dalen, det mörka ginungagapet, uppstego hvita ångor,
hvilka tätnade mer och mer. och insvepte allt i ett
hvitt töcken. Men från den svarta molnväggen
hördes ett doft mullrande. »Tor talar», sade jag. —
»Jag har aldrig förr hört honom så nära häruppe»,
svarade Ola Aga. En skarp skräll genljöd ännu en
gång. »Tänk om du får se Tor draga fram här
_,____ _
Kliché: Denjt Silfversparre.
FÖRAREN OLA AGA Å FOLGEFONDEN.
med sina bockar», yttrade min förare med ett
hos-honom sällsynt leende. »Det vore en vacker syn,.
Ola, men hvad säger du om vädret, skola vi vända
om?» Aga förklarade att vi gjorde klokast däri.
Man kunde ej veta, hur vädret skulle arta sig, och
åska på 6,500 fots höjd, är icke att leka med.
Därtill dimma. Således — helt om marsch! — men
först måste vi äta en bit mat. Och trots ovädrat,,
som bestod af piskande hagelbyar och hotande
åskknallar, slogo vi oss ned i snön och åto våra
medförda smörgåsar och drucko ett glas rödvin. Det
var nu gjordt i en handvändning och under
snöblan-dadt rägn, som blötte oss ganska grundligt,
anträd-des återfärden. I en stöl (fäbodvall) hvilade vi en
liten stund, pratade och skämtade med de muntra
säterjäntorna, åto ost och drucko mjölk. Ovädret hade
redan upphört och utan äfventyr anlände vi just,,
då solen dalade och spred purpurglans öfver
fjällen, till Odde och hotell Hardanger. Men denna
fjälltur är i mitt minne inristad med oförgätliga
runor.
Kliché .* Kem A.-B. Tteyigt Silfversparre Sthlm—(Jbg.
NÄR DIMMAN SVEPER ÖFVER FOLGEFONDEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
