Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. Den 2 November 1902 - »Kurra gömma» af Maria Dur - De trenne boergeneralerna i tyska riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
— Ja — nu, sade han och log skälmaktigt,
men då han såg, hur hon rodnade, tillade han
allvarligt: Jag hatar tågresor. Får jag lof, sade han
därpå och började draga ut paraplyn ur sitt
fodral. Det hade börjat smårägna och Anna Maja
slog upp sin kappkrage.
— Gärna för mig, bara jag slipper, sade hon käckt.
Han skrattade muntert.
— Då sympatisera vi, fröken, sade han och
stoppade in paraplyn i fodralet — galoscher och
paraply, de äro min fasa.
— Bravo! sade Anna Maja och blickade upp
förtjust, då äro vi strax vänner. Det är som om
ni bott på landet i all er tid.
Hon var åter den frimodiga, hurtiga Anna Maja
Lind. Hans skratt hade värmt upp henne och
kommit henne att känna sig hemmastadd med honom —
han såg annars så förskräckligt förnäm ut. Hon
såg upp på honom.
— Store tid, hvad han ser bra ut, sådan panna,
sådana ögon, och hvilket leende se’nl Nej, hvad
flickorna Falk blifva afundsjuka.
Hon blef helt uppsluppen vid den tanken och
kände sig så hjärtans glad.
— Se, ni får ursäkta den gamle Sacha, men
rägnet kom så plötsligt på — och pappa vill
naturligtvis ha in sin säd, fortsatte hon snusförnuftigt.
■— Åh, jag ber, sade kandidaten allvarligt.
— Gossarne, började hon och lutade sig
förtroligt fram emot honom, äro duktiga till arbete
aite i det fria, men läxor och grammatik och
matematik är deras fasa liksom paraply och galoscher
■er och min.
Hon skrattade och slängde med piskan i luften.
— Men jag har sagt dem att de skola vara
flitiga, och de ha’ lofvat mig vara snälla. Säg,
är ni ej glad för det? sade hon själfkärt och såg
frågande upp till honom.
Åter kom det skrattlystna uttrycket i hans
ansikte. Hon undrade, hvad det kunde vara, kände
■efter, att ingen hårtott stack ut. Något konstigt
var det nog i alla fall.
— Mycket glad, sade han doft och rösten
darrade så underligt.
Han tog piskan ur hennes hand och pekade upp
mot prästgården, som nu började skymta fram på
andra sidan ån.
— Hvad är det för en gård däruppe med de
stora ekarne ?
— Det är just prästgården, det, svarade Anna
Maja, stolt öfver, att han sett och märkt hennes
hem, innan han ännu fått syn på det ståtliga Ulfnäs.
— Jaså, prästgården, sade kandidaten, jaha, det
■det minns jag nu.
— Åhå, har kandidaten varit här i trakten förr?
— Ja, för många, många år sedan.
— Då ni var bara barnet således? sade Anna
Maja och log öfverlägset.
— Alldeles. Men där ha vi ju Ulfnäs, hade
ban så när utropat, men i stället svängde han
piskan och pekade upp mot slottets fasad.
— Det är Ulfnäs, det där, sade Anna Maja
vårdslöst. Det glittrade skälmskt i kandidatens ögon.
— Hvem bor där?
Godsägare Falk med hustru och två döttrar.
Anna Maja började småmvsa belåtet vid tanken
på sin vackre kandidat.
— De vänta också resande, en ung baron Ståhl,
fröknarnes kusin, som kommer i morgon och skall
.jaga, lata sig, mena de väl, ty det brukar visst
vara sådana fina herrars göra.
— Så, sade kandidaten och Anna Maja såg
r.f’cr fotografi. Kliché: Kem. A.-B, Bengt Silfversparre, Sthlm—Phg.
DE TRENNE BOERGENERALERNA I TYSKA RIKSDAGEN.
Vi återgifva denna mycket intressanta fotografi från besöket i Berlin, där de olyckliga generalerna rönte stor uppmärksamhet, ehuru ej motsvarande uppoffring till hjälp
åt boerna. Vi nainnteckna generalerna Delarey (1), Botha (2), De Wet (3) samt furst Herbert Bismarck (4).
- 69 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
