Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. Den 16 November 1902 - Bland lejon och leoparder - Ryska torpedjagare i Karlskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAND LEJON OCH LEOPARDER
Jag har varit mycket flitig och nu äro mina rum
nära pä i ordning. Naturligtvis har ej detta varit mitt
enda göra, utan till det liar jag làit stjäla mig tid
emellan expeditionsgöromål. Jag har brottmål och
civilmål, samt hydd-skacten att styra med, och detta
skallar mig fuilt upp att göra. Vidare
timmersåg-mng (såg-grop, med 7 fot långa sågar) och
tegelbränning tör de permanenta hus, som skola
uppföras nästa år. — Det är mycket skrifven nu, sedan
skatten införts. Ibland får jag sitta och skrifva i
flygande fläng hela dagen, folklängder o. d. Lara
att fylla uti ett par tre hundra skatt-kvitto-blanketter
är nog att fördärfva ens stil. livar nigger skall ha
sitt stämplade kvitto, som skall bokföras i åtskilliga
olika »liggare», och när jag säger att skatten kan
antingen vara pängar (3 shillings) eller ett far, eller en
get ocli 6 pence, eller olika vikter af 6 olika slags
korn och spannmål, eller skall debiteras något af
många olika slag af arbete (tid: en månad), så ses
att det är vidlyftigt bokhålleri. Jag har inte sett ön
hvit på hela tiden jag varit här, med undantag af
min närmaste förman, som var här ett par dar i
början af juni.
Men jag har mina små förströelser då och då i
alla fall. Lejonen äro så svåra i år, att folket
beskyller en viss höfding och medicinman, som är
mindre populär, att han sändt en armé af lejon att
köra Awembafolket ur bygden. 9 personer har jag
reda på, som tagits af lejon bara i byar på vägen
mellan Luena och Kasama. De voro synliga eller
hörbara här också, så att jag gjorde i ordning ett
giller med två gevär och en lefvande get, hvilket
ser ut så här:
En lefvande get är tjudrad inuti en triangel,
som består af en sida högt stängsel (el. vägg) ocli
två sidor snören. Dessa senare stå i förbindelse med
hanarne på livar sitt gevär, som affyras när snöret
knuffats inåt en fot eller så, så att kulan beräknas
träffa i hjärtat på odjuret, som försöker komma åt
geten. — Ja, den fällan satte jag samvetsgrant i
ordning hvarje kväll för en vecka eller så, men då
förstås var det som funnes det aldrig ett lejon i
distriktet. Så ledsnade jag på det nöjet, isynnerhet
som månen just då började skina om nätterna, och
då hålla sig vanligen alla vilddjur undan. — Så en
kväll, den 10 juli, kl. 8 ungefär (»after dinner») höll
jag på att dressera hunden (med anlagen) »Dum-Dum»
i lina midt på min Boma-plan, då tax-tiken »Snider»
uppgaf gräsliga nödtjut nånstans bakom köket. Jag
rusade in efter gevär och lykta och sprang dit
tilllika med ett par man af vakten. Vi funno stackars
»Snider» illa sargad och med ryggen bruten (måste
skjuta henne ett par dagar efteråt). En leopard hade
hoppat öfver inhägnaden (timmerstockar), men ban
råkade släppa hunden när han klättrade ut igen. Eller
var han ej van vid, och kunde beräkna balansen
på en sån långdragen hundkropp, hvars like lian ej
träffat på förut. Eller blef han skrämd af oss. På
morgonen saknade jag genast »Dum-Dum», som
förblef borta. Han hade smugit sig ut (jag bodde då
ännu i en snickarbod, eller verktygsskjul, utan
ordentlig dörr) och gått på spår efter leoparder, som
han tydligt nog funnit »was at börne», och »tog emot».
Då svor jag hämncl! Satte fällan nästa natt — men
ingen leopard. Han var inte hungrig än. Kvällen
därpå likaledes, och redan en timme efter
solnedgången small det. Så tågade vi dit med lyktor och
gevär, försiktigt granskande hvarje buske i skugga,
tv var leoparden sårad, kunde vi fått det lifligt nog.
När vi kommo till gillret, kunde vi se geten liggande
död. Efter litet mera spejande sågo vi leoparden
likaledes, och en af mina »askari» gaf ett tjut: »Hallå,
din rackare!» eller något med samma mening, och
innan jag kunde hindra honom, rusade han fram
till stället — och fick en kula genom högra benet
frän fällans andra gevär, som hittills var orördt
Det glömde han att tänka på. Kul-an gick
lyckligtvis bara genom vadens muskler, endast snuddande
vid benet (men ett »Snider»-gevär, kaliber ’577,
express-kula, gör ett häl, större än en två-krona). Så
skickade vi hem honom på en dörr, sedan jag pröfvat
på mina anlag för fältskärsyrket med liv,ad huset
förmådde i förbandsväg och antiseptiska don.
Leoparden bars upp till the Bam;a, där de hade en liten
dans på kvällskvisten. — Nu har jag två hundar
kvar. »Punch» — foxterrier, och salig »Dum-Dums»
syster. »Punch» är af äkta ras, mycket fin. Jag
tror inte några leoparder skola göda sig med dem,
ty dels bor jag nu inomhus med ordentliga dörrar
och lås, dels äro de uppfostrade att hålla sig efter
hälarne på mig, isynnerhet om kvällarne. Och så
ha de nu sett — och vädrat på, och känna till —
både leoparder och lejon, förmåner, som de andra
två stackarne ej hade. — Ja, lejon, det var sannt,
det.
Den 12: te juli kl. V2I2 på natten väcktes jag af
skott och att korpraln af vakten bultade på dörren
med underrättelsen: »Det är lejon i fähuset». Jo,
det var trefligt! Lugnt och fridsamt det här
landt-stället! — Jag har visst ej talt om, att jag fått en
tjur, i kor och 2 kalfvar från Fife, så nu slipper
jag lefva på kondenserad mjölk och pres-erveradt
(danskt) smör. Jag hade en stark och väl byggd
ladugård färdig för dem när de kommo, särskildt
konstruerad med afsikt att vara »lejontät». — Vi
gåfvo oss af igen uti natten ned till kornas logis.
En af vallpojkarne — mjölkflickorna, skulle jag säga —,
som jag lyckligtvis försett med gevär, hade hört
ett värre krafsande och gräfvande vid foten af ett
högt staket, »kraal», som står utanför själfva
ko-fa. get-) huset. När han tittade ut genom
dörrspringan, såg han fyra lejon på några stegs
afstånd. Herdarnes hus står just utmed detta staket.
Han stack ut gevärsmynningen genom öppningen och
fy råde på. Då kommo också några andra boys,
sågo lejonen skymta och underhöllo eldgifningen; det
lät som en mindre batalj. När jag anlände till stället,
var där stor folksamling och allt det roliga öfver.
Emellertid, som vi voro väl försedda med lyktor och
bloss, ville de prompt gå och göra kål på lejonen
med detsamma. Och »ladugårdspigan» svor på, att
han råkat åtminstone ett af lejonen.
Riktigt, blodstänk på marken. —
Men jag afböjde det hedrande anbudet att leda
den tappra skaran ut i becksvart natt och tjockt
buskage att leta efter sårade lejon, och aftackade
dem i stället. Och så gick vi och »lag» oss och
sof på saken.
Nästa (söndags-) morgon hittades ett af lejonen
stendödt i gräset omkring en 30 steg från »kraalea».
— Jag fotograferade både leopard och lejon och
sänder härmed.
RYSKA TORPEDJAGARE I KARLSKRONA.
Karlskrona hade i dessa dagar ett märkligt besök, i det
några ryska torpedjagare löpte in i hamnen.
Amafarfo’o. Kliché.- Renfft Silfversparre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
