Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. Den 30 November 1902 - Ur häfdernas kuriosa. IV. »Konung Jörgen I af Island». Af P. M. G. - En celeber svensk marinmålare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR HÄFDERNAS KURIOSA
kerligen med orätt uttydt som »Jörgen I», istället
för den naturligaste förklaringen: »Jörgen Jürgensein.»
Sedan den nye »protectorn» satt i gång arbetet
på uppförande af förskansningar vid Reykiavik,
begaf ban sig ut på en »eriksgata» kring ön.
Öfverallt höll han räfst med ämbetsmännen, lät presterna
1’rån predikstolen kungöra den skedda
»regementsförändringen» — och vände så tillbaka till sin lilla
hufvudstad.
Men ack! redan på långt håll kunde han skönja,
att hans väldes dagar redan voro räknade. Från
grefve Trampes förra residens svajade nu ånyo
Dan-nebrogen — och icke Islands af honom, Jörgen
Jür-gensen, »stadfästade» flagga med stockfiskarne i blått
fält. Och han behöfde ej se långt för att lära sig
förklaringen till det skedda. I hamnen låg vid
sidan af hans och Phelps skepp ännu ett annat, ett
engelskt krigsskepp.
Detta senare hade några dagar förut lupit in
i hamnen och med förvåning erfarit Phelps’ och
Jür-gensens tilltag att på egen hand, utan vederbörligt
tillstånd och kaparebref, under engelsk flagga
eröfra åt sig en egen fristad. Visserligen rådde
krigs-lillstånd mellan England och Danmark — men detta
var dock något för starkt.
Så slöts »Jörgen I: s» korta regering. Han
måste gifva sig för öfvermakten och såsom fånge gå
ombord å Phelps’ fartyg, som nu fick annan
besättning. Visserligen hade han den trösten, att äfven
grefve Trampe fick, såsom fånge ombord å det
andra fartyget, göra sällskap till England, — men det
var ju en klen tröst. Jörgen Jürgensen hedrade
sig emellertid under färden genom den raskhet och
det mod, som han visade, då det engelska
krigsfartyget af någon anledning råkade i brand. De,
som störtat honom, fingo — äfven grefve Trampe
— nu honom att tacka för sina lifs räddning.
Möjligen hade han denna vackra handling att
tacka för, att straffet för hans djärfva företag ej
blef mer än ett års fängelse. Men fängelsetiden
blef för honom olycksbringande genom att han
därunder skall ha lärt sig att spela — och från
den tiden sjönk han snart till en vanlig yrkesspelares
nivå. Sedan han så spelat bort allt, som han ägde,
fick han tillbringa ett par år i gäldstugan — där
han blef kamrat med bland annat Smollet, som
skildrat honom i en af sina romaner.
Ännu måtte han emellertid haft vänner, ty han
blef utlöst ur fängelset, ocli åren 1815—17 finna
vi honom till och med såsom en slags engelsk agent
eller spion på olika platser i Frankrike och
Tyskland. Så följde tre års vildt lefverne i London, —
därpå fängelsestraff »för oredlighet» — och till sist,
1825, deportation på lifstid till Van Diemens
land.
Men det var en seg tåga i den förre
kapare-kaptenen; han lefde i sin förvisning bela tjugo år
och förmådde till och med att skaffa sig ett slags
position därnere. Han gifte sig, deltog i en
äfventyrlig expedition för undersökning af öns inre —
och fortsatte sitt skriftställarskap, som han särskildt
utvecklat under sina långa fängelsesejourer.
Reseskildringar, teologiska (!) och statistiska afhandlingar,
autobiografiska uppsatser, artiklar i tidningar — se
där en liten profkarta på hans författarskap. Detta
hade för öfrigt börjat så tidigt som redan 1807, då
han hemma i Danmark utgifvit en »Efterretning om
Englands og Nordamerikas Fart og Handel paa
Sydhavet».
1 Hobartstown slöt den deporterade »Jorgenson»
(såsom han skref sig i England), Islands f. d.
regent, ändtligen sitt stormiga lif vid 65 års ålder,
1845. En ovanlig och rikt begåfvad personlighet
måste han emellertid ha varit, att döma af bland
annat de icke få framstående män i England, som
trots hans förvillelser visade honom vänskap och
välvilja.
Foto. Jonaton. Göteborg Kli, },: .- Bengt Silfversparre.
ARVID JOHANSON,
franska marin ministeriets målare.
J HVAR 8 DAG n:r 48 III årg. återgåfvo vi med
ett amatörporträtt jämte en kort biografi bilden
af den artist, hvilken vi idag visa i ett nytaget
porträtt jämte en charmant fotografi efter en af de
dukar Arvid Johanson f. n. exponerar å Valand i
Göteborg. Som vi redan nämnt, är herr Johanson
Franska marinministeriets officielle målare, en titel,
som i sig icke endast innebär en utmärkelse utan
äfven angifver att den unge konstnären i
Frankrike skattas som en ypperlig marinmålare. Och
när man ser de nu utställda dukarne, är man helt villig
att dela fransmännens åsikt — det är vatten man ser,
det verkar hafvets friska lif och rörelse. Hvad man
ju icke kan i tryck återgifva är dock just en
charme i herr Johansons målarkonst, det smekande^
eleganta och harmoniska i färgerna. Det vore
skada om icke en duk af denna pänsel stannade i
svenskt museum, där den säkerligen skulle blifva
en favorit.
EN CELEBER SVENSK MARINMÅLARE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
