Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 11. Den 14 December 1902
- Till Anton Stuxbergs minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL ANTON STUXBERGS MINNE.
Foto Jonaton, Göteborg Kliché: Kem. A.-B, Bengt Silfitersparre, Sthlm—Gbg.
INTERIÖR FRÅN GÖTEBORGS MUSEI ZOOLOGISKA SAMLINGAR, grundade af prof. Malm, utvidgade och
ordnade af d:r Stuxberg.
I vårt senaste nummer hade vi ett porträtt af
d:r Stuxberg, den nyligen aflidne
vetenskapsmannen. Vi tillfoga här några data.
Anton Julius Stuxberg var född på Gottland
1849. Siudent i Visby 1869, blef han fil kand. och
fil. doktor t Uppsala 1875. Han uppmärksammades
snart af Nordenskiöld och deltog bl. a. i dennes
berömda Vegaexpedition rundt Asien i^S—80.
1882 blef han intendent för zoologiska afdelningen
på Göteborgs museum och har pa dttta sitt
verksamhetsområde satt in så mycket blodfull lärdom
och praktisk förmåga, att mu-eets zoologiska
samlingar nu äro ett mönster af öfverskådlighet och,
hvad fågel afdelningen beträffar, säkerligen den
förnämsta i Sverige. Äiven som författare och
föreläsare var han mycket sysselsatt oc’u uppburen.
* *
*
Den nu bortgångne vandrade sin lugna, säkra
bana med det redbara arbetets och det ärliga
sträf-vandets glada mod. Af solsken hade han väl
ej mer och ej mindre än många andra färdemän,
men han log emot lifvet, och därför log lifvet mot
honom. Lifvet var hvad han älskade, lifvet i
ormarnas tröga krälande, i de vilda bestarnas
grymma smidighet, i sparfvarnas pipande och örnens
vingslag. Lifvet i alla dess former, äfven i de
frusna former där lifvet är något förgånget, men
där ännu en geste, en fläkt af tillvarons oändlighet
är bevarad. Kamrater och lärjungar samlades
omkring honom och lyssnade till hvad han förtaide
dem om naturens hemligheter, betraktade skogens
och markens bebyggare med hans ögon. Aldrig
tröttnade de på att lyssna, aldrig tröttnade han på
att berätta. Han vandrade sin bana med ständigt
öppna ögon, och allt djupare trängde hans blick
in i den värld han ville utforska. Och alltjämt
omväxlande, alltjämt fullt af meddelelseglädje var
det sätt, h arpå han gaf ord åt hvad han sett.
Munter och spänstig gick han, med lifliga åtbörder,,
ungdomlig var den stämma, som talade om dolda
skatter och tolkade de stummas lifsglädje. Det
äkta, rdsrcna, naturvuxna gladde honom ännu i
sin mumie, det konstlade, öfverstoppade var hans
fasa redan i sin antydning.
* *
*
Som vän var Anton Stuxberg uppburen som
få, men så hade han rikligt af det som drager
vänner till sig — ett varmt, öppet hjärta, ett rättframt
och ärligt sinnelag, ett angenämt och underhållande
umgängessätt. Många äro de som sakna Anton
Stuxberg och mänga de som alltid skola minnas
honom.
— 170 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:38:06 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/4/0188.html
