- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 4 (1902/1903) /
205

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13. Den 28 December 1902 - När Inge Hallman reste hem. En julhistoria af Bo Bergman - Adolf Vilhelm Edelsvärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÄR INGE HALLMAN RESTE HEM

dref omkring i timmar nästan som i ett rus af en
så enkel anledning som att han beslutat sig för att
resa. Det var som om han lyckats rädda något hos
sig, något som han ville rymma med tillbaka till
Sverige. När han kom förbi Moulin Rouge, där
vingarne snurrade i rödt ljus mot kvällshimlen, råkade
han knuffa till ett par sköna damer och blef titulerad
åsna. Det roade honom och föreföll honom nästan
kvickt.

III.

Och åter satt han på tåget. Han såg Paris
försvinna, boulevard efter boulevard, lykta efter lykta,
men ännu länge kunde han uppfånga det flammiga
skenet på himlen som visade hvar ljusstaden låg.
Till sist försvann det emellertid, och han blef ensam
i kupén med sina tankar och med en liten smutsgul
och nersnusad abbé, som lästa Cri du peuple.
Han kom ihåg hur han längtat till denna dag och
timme, och nu kände han bara den döfva ångesten,
tung som en blyklump, i bröstet.

Det hade ju ingenting händt på de sista fjorton
dagarne, och ändå hade det händt så mycket. Hur
var det nu igen det hade börjat? Jo, det hade
visst börjat med att han suttit på ett brasseri och
berättat om Sverige och den som han berättat för
hade inte hört på honom, utan somnat. Och sedan
hade han lofvat sig själf, att han skulle få resa hem
och blifvit så glad åt det. Ja och nu reste han, men ban
var icke bara glad längre. Det hade kommit
något till. Han hade gått under dessa fjorton dagar
och funderat på en sak: hvart reste han egentligen?
Hem — men bara till ett par rum. Och till
vännerna. Ja, men var det så stor skillnad mellan de
gamla därhemma och de nya här? Han visste inte.

Och så hade det kommit till slut, det märkvärdiga.
Långsamt hade det arbetat sig fram i hans inre, ett
namn hade dragit som en klockklang genom hans själ
och han hade lyssnat och undrat, om han hört rätt.
När han fick vissheten tyckte han att allting blef så
stort och på samma gång så enkelt. Men så var
motslaget där. Kanske var alltsammans
oåterkalle-ligen förspildt nu och han skulle aldrig få säga ut
det kära namnet med något af den ton som det hade
inom honom. Han blef stel invärtes. Och en dag
måste han så skrifva brefvet. »Jag vill inte ha
svar», skref han; »jag kommer själf och hämtar det,
hvad det nu blir. Strax på julen kommer jag, Gelly,
du, den enda»...

Så hade Inge Hallman skrifvit, och det var detta
han nu satt och grubblade på från dag till natt,
medan tåget rusade genom ett höm af Belgien, där
grufdistrikten sotat ner landskapet, öfver Westphalens
och Brandenburgs smutsgråa hedar, in öfver det
hvita Danmark och upp genom hans eget land. Han
hade god tid till funderingar. Det var också ett
annat namn än Gellys, som dök upp i hans
tankar, men hvad som en gång varit mellan
honom och Edit Werner begrep han icke längre. Och
ändå hade det åstadkommit så mycket ondt. I en
hastig skrämsel för sitt eget öde och för ovissheten,
som sveper omkring allt och alla, i en fasa för att
hans lyckas fatalietid kanske redan var utlupen
började han gå af och an i kupén som ett djur i sitt
fängelse, och han skulle velat signalera åt
lokomotivföraren: fortare, fortare. Han tyckte att han
kapp-körde med ödet själft, och insatsen gällde ett lif eller
kanske två.

— — Utomkring i bygderna var det redan
julafton nu, och ljuset hade tagit upp sin stora kamp
mot det svarta väldet. Enstaka sken sköto förbi
kupéfönstren som strimmor och skott, men så blef

det natt igen och Inge haifsof vid det jämna dunket
mot skenorna. Ändtligen splittrades mörkret itu; det
var Liljeholmen. Han stack ut hufvudet, kände
snöluften mot pannan och såg granarna tända i ett par
fönster. Så kom han ihåg när han sista gången,
åkte den här vägien med Gelly; hon hade varit
ängslig och gråtit mot hans röck. Och han hade suttit
och sett på två små rutor, som brunnit ensamma och
stilla. Där voro de nu igen, men de voro icke
ensamma längre...

En timme efteråt satt Inge Hallman hemma, i
sina egna rum. Han satt i gungstolen framför brasan,
alldeles som romanernas gamle ungkarl, och kände
sig verkligen så sentimental och öfvergifven, som man

(Forts. sid. 208)

ADOLF VILHELM EDELSVÄRD.

Efter oljemålning.

Guldbröllop firades den 14 . dec. af f. d. vice
preses vid Akademien för de fria konsterna, majoren
ADOLF VILHELM EDELSVÄRD och hans maka, t
Blidberg. Född i Östersund den 28 juni 1824, ingick
E. 1844 som officer vid Dalregementet, men tog snart
transport till ingeniörskåren och tjänstgjorde i flere
år vid fortifikationsarbetena å rikets fästningar. Vid
sitt afskedstagande ur tjänsten 1864 erhöll han majors
rang. E., hvilken företagit utländska studieresor i
arkitektursyfte, blef 1855 arkitekt vid statens
järnvägar, i hvilken egenskap han tjänstgjorde till 1895.
Bland hans verk märkas Göteborgs stationshus 1856,
Uppsala 1865, Norrköpings 1865, Stockholms
centralstation 1869, o. s. v. E. har äfven lämnat ritningar
till några andra byggnader, såsom Hagakyrkan och
Engelska kyrkan i Göteborg, Trollhättans och
Jon-sereds kyrkor, o. s. v. Det var också han, som 1866
konstruerade den skandinaviska industriutställningens
byggnad i Stockholm. E. var 1867—87
stadsfullmäktig i Stockholm och valdes 1898 till Akademiens för de
fria konsterna v. preses, från hvilken befattning ban
helt nyligen afgick. Den ständigt verksamme
mannen är fortfarande vid god vigör och var på
guldbröllopsdagen föremål för stor hyllning.

- 205 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:38:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/4/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free