- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 4 (1902/1903) /
208

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13. Den 28 December 1902 - När Inge Hallman reste hem. En julhistoria af Bo Bergman - Från Stockholms teatrar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAR S DAG

(Forts. fr. 205)

är skyldig sig själf att känna det denna kväll, om
man inte har hustru och bam. Kvinnobysten på
hyllan smålog alltjämt mot honom med sin ljufva och
gåtfulla mun; mitt öde, mitt öde, tänkte Inge. Och
åter fick ångesten makt med honom. Han kunde
icke sitta stilla längre, det värkte i hufvudet, och
så kom han ihåg att han icke ätit stort på hela dagen.

Det var egendomligt att sitta på en restaurant en
kväll som denna; det hade aldrig händt honom förr.
Det var så tyst, intet slammer med knifvar och
gafflar, och bara två tre gäster som kröpo ihop öfver
sina tallrikar som om de velat gömma sig. När de
sågo upp voro deras blickar skamsna och fientliga.
Inge var åter på gatan, ville icke gå hem, gick bara
och dref och dref i svidande längtan och oro, men
också med en egen känsla af tacksam glädje öfver att
han ändtligen var hemma och att allting var så
förunderligt vackert. Det började bli folktomt omkring
honom. Några försenade herrar, fullastade med
paket, rusade i väg utefter knutarna, och det var släckt
i de flästa butiker. Men i hemmens fönster, hvart
han såg, brunno julgranarna, öfversållade med
stjärnor och glitter...

Det var en liten gata, som han så väl kände till
och som han drömt om alla de sista nätterna, men
han ville inte gå dit nu i kväll. I morgon, sade
han till sig själf, men inte nu — och så stod han
där efter en halftimme. Han såg en skugga på en
gardin, kände hjärtat flaxa i bröstet som en instängd
fågel, och fick fart i benen tills han nästan
half-sprang. »Jag är tydligen på väg att bli galen», tänkte
han, och med den trösten gick han hem och lade sig.
Och när han vaknade igen, var det juldagen, och
det var nu han skulle få sin dom.

Hur han kommit uppför trapporna, ringt på,
frågat om herrskapet tog emot, fått veta att både frun
och fröken voro i kyrkan, stigit in och satt sig att
vänta — allt detta var inte vidare klart för honom.
Han brydde sig emellertid inte om att anställa några
utredningsförsök, satt bara och såg på allting och
undrade om han inte ändtligen hölle på att vakna ur
någon meningslös och förvirrad dröm. Här var
lampan som lyst på tre lyckliga människor, och där var
pallen, där hon suttit, Gelly, den kvällen, då hen
känt hans hand darra och bedt honom slå bort alla
ledsamma tankar...

Så ringde det, och han hörde jungfrun säga: Det
är en herre som väntar i salongen.

I samma minut stod Gelly på tröskeln. Han såg,
att hennes fingrar famlade ett par tag uppefter
dörrposten, men ansiktet urskilde han bara som en hvit
fläck mot dagern. Det var inte möjligt att få någon
klarhet i det hela förrän han kände hennes händer
på sina axlar och förstod att han var räddad.

»Låt mig se dina ögon, Inge.»

Han böjde sig ner öfver henne.

»Ja, ja, nu ser jag. Det är den gamla blicken.
Om jag kan förlåta, säger du? Käraste, det är gjordt
långt före detta; du kunde ju intet hjälpa förrästen,
du stora barn.»

Hon tog upp ett bref ur fickan och kysste
honom. Och med hans ansikte i sina händer sade hon:

»Du är dig. ändå lik, ser jag. — Men det där
vecket mellan ögonen fanns bestämdt inte förr, och
det måste bort igen.»

Ja, det trodde Inge Hallman skulle gå för sig
— eftersom det nu var jul och han var riktigt
hemma.

FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR.

Meyerbeer*?
»Profeten»,
senast i
Stockholm uppförd
1893, har åter
upptagits å K.
teatern. Fru
Mandahl de
buterade i
Fides’ parti
och vann med
sin stora
altröst, sin goda
musikaliska
begåfning och
tekniska
färdighet stark
framgång. Fru
M. är
otvifvelaktigt en
talang, värd att
taga vara på.

FRU MANDAHL.

FRANZ NAVAL.
hvars gästspel å Kungl. Teatern mottagits med entusiasm
och gjort (fen framstående sångaren högeligen populär.
Herr Navål beredde HVAB 8 DAGS fotograf tillfälle taga
ofvanstående lyckade portratt.

— 208 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:38:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/4/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free