Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 20. Den 15 Februari 1903 - Spanska ögonblicksbilder med en svensk kamera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPANSKA ÖGONBLICKSBILDER MED EN SVENSK KAMERA
på morgonen före
dagningen utan någon känsla af
obehag, emedan man ej såg
faran. Vid återfärden pä
altonen, innan mörkret fallit
på, såg stigen så betänklig
ut, att man måste beundra
djurens förmåga att taga
sig fram på den i
skumrasket. Pä somliga ställen
stodo massor af skifferstenar
nära intill hvarandra på
kant i halflutande ställning.
Där trampade djuren
igenom, om utrymme fanns,
eljest satte de fötterna på
stenarnes toppar. Väl
dresserade hönshundar äro
sällsynta i Spanien. Man
jagade mest med en sorts
spets-nosiga hundar, som stötte
upp rapphönsen, drefvo
kaniner frän gömställe till gömställe och hare en
half bukt eller mindre, sällan mera. Hönsjakten
tillgick så att någon eller några gingo med hun-
EN ÄKTAJsSEVILLANA», dansad af gårdsfolket vid Cala. "mgt
darne och sökte få skott på hönsen, då de
uppstöttes. Andra stodo i håll på platser som man med
erfarenhet visste, att hönsen brukade passera.
Träffsäkerheten blef ej stor.
Kaninjakten bedrefs på så
sätt, att någon ställde sig
vid kaninhälor, om man
kände till sådana, för att
passa på då kaninerna,
jagade, sökte sin tillflykt
dit eller ock så att man i
en dalgång gick på
motsatta sluttningen mot den,
på hvilken hundarne sökte,
öfver hvilken man då hade
•öfversikt mellan buskarne.
Man fick vara mycket
påpasslig för att hinna få
skott på de små, kvicka
och försiktiga djuren. Då
en hare kommer på banan,
springer man skvndsamt
DE DÅLIGA VÄGARNE. sumpar*.
- 316 -
JAKTFÄRD I SIERRA MORÉN A. KUM, B^ sitfverspa^.
i håll för att kunna hoppas komma dit innan
hundarne släppt.
Vid klättrandet i bergen, då intresset för jakten
icke alltid är förenligt med
den sanna omtanke om
sig själf, som en hvar
torde vara sig skyldig,
inträffar emellanåt små
lustiga episoder. En af
jaktsällskapet skulle taga sig
ned för en bergvägg. Han
tog bössan på ryggen och
släppte sig ned hängande
med fingrarne i
klippkanten tills fötterna nådde
det gröna han sett där
nere. Dä släppte han
taget. Det gröna var en
buske, hvilken dels var
taggig, dels mycket högre
eller som det nu för
honom tedde sig djupare än
han, uppifrån sedt,
beräknadt. Mannen fastnade i
busken utan möjlighet att
sittande eller ridande på
de täto taggiga grenarne
med fötterna nå fast mark.
Han kom därifrån, men
tiden och sättet för befrielseverket och orden som
fälldes under detsamma äfvensom tillståndet efteråt
böra icke offentliggöras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
