Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. Den 8 Mars 1903 - I bazarernas land - Marchesan. Af Allan Wide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
MARCHESAN.
För HVAR 8 DAG af Allan Wide.
Det var vid en af de fashionablaste badorterna
på kontinenten. Vi sutto ett sällskap herrax på
en af restauranternas verandor och läppjade
makligt på kaffet efter middagen. Det hade varit, en
solig, varm dag — en sådan där kväfvande hetta,
som verkar förlamande på både kropp och själ —
en dåsig stämning rådde också — då och då
fälldes någon enstaka anmärkning, men något
egentligt samtal tycktes omöjligt att få till stånd. Men
plötsligt reste öfverste Laurent sig upp och gick
fram till verandaräcket — hela tiden nyfiket
betraktande en ung herre, som makligt promenerade af
och an på stranden.
»Men, på min ära, är det icke prins d’Ormand»,
sade han förvånad, »ni vet, han, som var förlofvad
med ’marchesan di Mareno’ förra året. Så, att han
verkligen kom tillbaka hit i år igen, det skulle jag
då aldrig ha trott, efter en sådan skandal.»
»Ja ni var ju här förra året också, öfverste
Laurent», inföll en af de yngre medlemmarne i
sällskapet, »skulle ni ej vilja berätta oss historien i
sin helhet — tidningarna innehöllo ju så motsägande
uppgifter därom, att man bra litet vet, hur det
egentligen var.»
Öfverste Laurent, som hade till specialité att
berätte. skandalhistorier, lät ej länge bedja sig, utan
började beredvilligt berätta:
Jag kom hit i fjol, som vanligt i slutet af juni
månad, då säsongen står i sitt flor. Jag hade varit
här en vecka ungefär, då jag en dag vid mitt
inträde i matsalen genast såg, att något ovanligt
inträffat, något, som ådragit sig table d’höte-gästernas
synnerliga uppmärksamhet. Länge behöfde jag ej
söka efter orsaken — allas blickar voro riktade bort
emot en ny gäst, som satt längst uppe vid bordet.
Det är ju ej något ovanligt här, att nya gäster
oupphörligt anlända, men denna dam måste
ovillkorligen tilldraga sig uppmärksamhet genom sin ovanliga
skönhet. Det var ett utseende, som man aldrig
glömmer. Hon hade det vackraste hår, jag någonsin
sett, mjukt, guldglänsande, vågigt hår, uppsatt i en
tung knut långt ned i nacken. Och sådana ögon se-
dan, det var verkligen icke utan, att de gjorde
intryck till och med på en sådan gammal stofil som
jag. Stora strålande ögon af en färg, som var
omöjlig att bestämma — ibland svarta, ibland gråa och
ibland skiftande i något grönviolett — men alltid
bedårande och farliga. Hennes klädsel var utsökt
enkel, men framhäfde utmärkt hennes formfulländade
figur. Det var inte utan en viss tillfredsställelse
jag upptäckte, att jag skulle få henne till
bordsgranne. Och jag kan försäkra er, att jag ej
lämnade något tillfälle obegagnadt att visa mig
uppmärksam mot henne, och jag tyckte mig göra en
briljant affär för hvarje gång jag genom att räcka
henne något fat eller sådant, fick ett mjukt »merci,
monsieur» samt en förtrollande blick. Hela
middagen var den vackra främlingen föremål för hela
bordssällskapets nyfikenhet, och portiern på hotellet
försäkrade mig sedermera, att han ej hade dålig
förtjänst den aftonen genom att visa hotellboken för
alla nyfikna, som ville se den sist anlända gästens
namn: »Marchesan Diana di Mareno» stod där
endast, skrifvet med elegant fruntimmersstil — ingen
adiess. Genom lämpliga mutor fingo jag och
några andra vetgiriga reda på, att marchesan di
Mareno hyrt en af de finaste villorna, samt att hon
nu höll på att flytta in där, med en stab af
tjänare.
En vecka därefter var den italienska marchesan
den mest firade damen här. Hur det gått till, vet
jag ej, men faktum är, att ingen fest — offentlig
eller privat — ansågs lyckad, om ej den sköna
marchesan illustrerade den med sin närvaro >— och
herrarne voro alla utan undantag hennes lydiga
slafvar. I den elegant möblerade villan, som
marchesan bebodde, aflöste äfven den ena festligheten den
andra, hvarvid den mest raffinerade lyx utvecklades.
Af hvad hon själf berättade, framgick det, att hon
var änka efter en italiensk markis, som åt henne
efterlämnat en ofantlig förmögenhet. Att hon ej
varit vidare lycklig i sitt äktenskap med den
trettio år äldre mannen, trodde sig åtminstone alla
ogifta herrar veta, och många gingo i tysthet och
Foto. Hergqoist, Linköping.
LINKÖPING: Skytteföreningens bazar.
Klichi: Kern. A.-B, Bengt Silfversparre, Sthlm—Oba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
