- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 4 (1902/1903) /
433

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 27. Den 5 April 1903 - När häggen blommar. Af H—Dur - Ett par vackra kyrkstakar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÄR HÄGGEN BLOMMAR.

därpå, men — älska honom, nej, det gjorde hon
inte. Åh nej, Backgården fick allt fara — men •—
men — där stodo björkarne och skuggade så grönt
och vackert den lilla inbjudande verandan, där var
ett hem och ett trofast hjärta — och där funnos
inga långa, mörka, dystra, »ensamma»
vinterkvällar ■— — —

»Trude, lilla Trude!» hon vaknade upp ur sina
drömmar, vände sig häftigt om.

»Var det han, kunde det verkligen vara han?»

»Jo, det är jag», sade han svagt och försökte
le, »jag läser den frågan i ditt ansikte och jag
undrar ej på, att du blef rädd. Sådan har lifvet gjort mig.»

Han stod framför henne med detta förnäma i
hållningen, som han redan i ungdomen ägt, men
kinderna voro bleka och insjunkna och hela
gestal-sten gaf intryck af något tröttbrutet.

Gertrud dolde ansiktet i händerna och grät högt.

»Så, så, Trude, gråt inte så, Jag har kommit
hit för att finna tröst, litet svalka, bara denna enda
gång», han förde handen med en trött rörelse öfver
pannan.

Gertrad hade nu åter lyft upp hufvudet, hon
följde med ögonen hans handrörelse, hon kunde ej
slita sina blickar från den glänsande vigselringen
på hans finger.

Han såg det och sade likgiltigt med ett svagt
leende:

»Min fars sista vilja på dödsbädden, ett
förmånligt parti, jag var fattig, hon rik, min svärfar
återköpte fädernegården, som annars gått förlorad. Ingen
sympati, ingen kärlek, ingen lycka, Trude. Nej, jag
kom ej hit för att spilla ord på min förlorade lycka,
det kan ej ändras ändå, hela mitt lif är förspilldt»,
sade han häftigt, med en otålig åtbörd. »Kom, låt
oss gå framåt landsvägen, midt i dammet, hör du,
och minnas, minnas. Kommer du ihåg den morgon,
du och jag, endast du och jag, då som nu, vandrade
den här vägen — han tog hennes hand och förde
den dröjande öfver sitt upphettade ansikte — den
gången voro vi unga och glada, det var vår,
fåglarne sjöngo och det doftade — Trade — minns
du af hvad?»

»Af blommande hägg», sade hon sakta.

»Blommande hägg», upprepade han jublande och
tryckte hennes hand fastare i sin — vet du hvad
det alltid påminner mig om, Trude, om solsken och
lycka, vår, ungdom, sång och jubel och först och
sist af allt. om Trude, min Trade.»

»Det var morgon den gången, Töre, nu är det
snart afton», sade hon dröjande.

»Några få ögonblick äro våra, håll dem fast,
Gertrud, se’n månde komma, hvad som komma vill,
jag skall möta det utan att blinka, hela det brusande
virrvarret.»

Gertrud hörde tyst och allvarligt på honom.

»Ack», tänkte hon, »jag inbillade mig nyss vara
olycklig, olycklig, som ingen annan, ensam bland
mina böcker och mina små vilda plantor att drifva
upp, men är icke denna rastlösa oro och modlöshet,
detta irrande ute i den stora bullrande världen tusen,
tusen gånger värre, och ingen nytta, ingen
tillfredsställelse och ingen enda liten glimt af kärlek och
lycka, hade han dragit ut af lifvet. Åh, så tomt,
så tomt.»

Hon fattades af ett stort medlidande med honom,
på samma gång den gamla kärleken kom igen och
gnagde på hjärtats innersta.

»Lifvet har så många olika vägar för oss», sade
hon stilla, »vi kunna ej själfva bestämma, hvar vi
skola stå. Det vore, som att flytta klippan och säga,
se här är din plats.»

Han nickade förströdt.

»Men», fortfor hon öfvertalande, »om vi göra det
bästa af lifvet, hvar vi än blifvit ställda, Töre, så
skall det komma lugn och ro.»

Han tog fram den vissna häggblomman ur
plånboken, ett ögonblick höll han upp den mot solen,
så föllo de spröda, falnade bladen sönder mellan
hans fingrar.

»Se där, de sista smulorna af min svunna lycka,
Trude.»

Hon log och såg sig sökande omkring.

»Häggen har upphört att blomma, jag har
ingen ersättning att gifva dig för det förlorade, men
Töre, lyckan beror ej som vi tro af yrande
ungdomsglädje, ej heller af njutna kärleksfröjder;
lyckan har endast den, som kan se rätt på lifvets
allvar. Det andra var blott hägringar.»

»Men hägringen var skön, Trude!»

»Det var blott en bedräglig villa», svarade hon
undvikande.

»Kanske har du rätt, Trude, kanske.»

De stannade och räckte hvarandra händerna.

»Tro», hviskade hon sakta.

»Jag vill försöka, farväl Trade», sade han fast
och gick.

Hon stod kvar och såg efter honom, tills en
dimma lade sig öfver hennes ögon. Borta på ängen
sprungo två barn och lekte. Det var prästens
tolf-årige son och torparens lilla barbenta Lotta i
urblekt kjol och lappad tröja. De skrattade och
jagade hvarann’ i yster, oförställd barndomsglädje.

Gertrud stod kvar och såg med fuktiga ögon
på de små.

»Ja, lek små barn, lek så länge våren och
barndomen vara, tids nog komma lifvet, allvaret och
tankarne».

Hägringen var skön, ringde det i hennes öron.
Ensam var hennes väg, den som en gång älskat,
när häggen blommar och allt på jorden väckts till
lif och hopp, den har ej annat kvar att gifva än
vissna blommor, hvilka vid dagsljuset skulle falla
samman till ett multnadt intet, liksom blomman nyss,
ensamt skulle hennes lif alltid blifva. Blommande
hägg — det var hennes öde — blommande hägg. —

Foto. Kjellgren. Hjo. KlicM: Bfnt,t suftmparrc.

ETT PAR VACKRA KYRKSTAKAR
har Hjo kyrka fått i gåfva af grosshandlaren Sjöstedt
därstädes Ritningen till de meterhöga, vackra metallstakarne
är uppgjord af den bekante artisten R. Callmander i
Göteborg, framstående speciellt inom glasmåleriets svåra konst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:38:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/4/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free