Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 30. Den 26 April 1903 - Finske män. II - Stillhet. Af F. Bojan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finske män. ii.
AFSKEDADE ^–^ DEN 19 MARS 1903.
O. A. BACKMAN.
Borgmästare i Kotka.
Borgmästar
Helsingfors.
A. A. HALLONBLAD.
Borgm. i Sordavala.
ELIAS ÖHMAN
K. A. W. GRÖNLUND.
Borgm. i Kexholm.
O. J. LUNDSON.
Borgm. i Willmanstrand.
I. G. ALOPÆUS.
Borgm. i Fredrikshamn.
F. STENSTRÖM.
Borgm. i Hangö.
BJÖRN SCHAUMAN.
Borgm. i Ekenäs.
MICHAËL SCHAUMAN.
Borgm. i Borgå.
G. K. F. KUHLFELT.
Borgm. i Lovisa.
stillhet.
Interiör för HVAR 8 DAG af F. Bojan.
Hur underligt det än låter, har det likväl funnits
ett mörkt och dystert rum, som jag nästan gått och
förälskat mig uti.
Det vill säga, om dagen skydde jag det lika
ihärdigt som alla de andra människorna i det huset,
men om höst- och vinterkvällarne, när lampan var
tänd, var det rummet det trefligaste man gärna kunde
finna. Men dess enda fönster vette mot norr och
ingen solstråle förmådde vintertid att intränga.
Utanför stodo några knotiga gamla aplar och skrapade
sina grenar mot rutorna och innanför desamma växte
myrten och murgröna.
Det rummet hade tunga mahognymöbler, klädda
med mörkgrön damast och midt på golfvet stod ett
stort divanbord, med en taklampa öfver. Men så
fanns där böcker, en hel del, af både äldre och
nyare författare och den unga litteraturen trifdes där
godt och var en vän i huset, ty en ny tid lefde
där vid sidan af den mycket gamla.
Det rummet fanns i en gammal komministergård
långt borta på slätten, där snö- och stormvindar
jagade fram utan något som häjdade dess fart, ja-
gade fram pinande och kalla mellan husen och
ladugårdarne i byn, hopande all sin köld och yra
mot prästgårdsväggen, reste på sig, rusade öfver taket
och rätt ned emot sjön.
I den prästgården med hundraåriga väggar och
minnen bodde det också gammalt folk.
Men den gamle komministern själf lefde där blott
till hälften, ty den närvarande tiden existerade ej
för honom, blott i gamla tider dvaldes hans tankar
och själ.
De unga människorna kände han icke, utan
frågade om och omigen för hvar och en som kom och
gick: »Hvem är du?» eller »Hvem är det?» Och när
han så fick sin fråga besvarad, då återtog han att
fråga efter folk från farfars och morfars dagar, om
den lefde och hvar den fanns och hur den mådde,
hela släktregistret igenom, frågor hvari röjdes en
sällspord vänfasthet och ett godt minne.
Fru Britta Kristina hade på gamla dagar blifvit
döf och satt mest tyst och stickade på en grå
ullstrumpa. »Fap> behöfde alltid varma sådana och Axel,
som låg vid akademien i Uppsala och aldrig blef
— 471 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
