Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 31. Den 3 Maj 1903 - Prinsessan af Panna. Af Mustafa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/IVAR S DAG
oftare stämde möte i kärlekens rosengårdar och
hvem kan undra på att denna obundna dagliga
sammanvaro mellan två människor, som af europé hade
nära nog blott den yttre fernissan, skulle leda
därhän.
En månad tillbrakte vi på detta sätt i Saloniki,
där blommor och grönt spirade öfver allt, där våren
sjöd och sprängde alla fjättrar, där hafvet sjöng sin
kärlekssång under de glimmande stjärnorna, en
månad, under hvilken vi drömde hvarandras drömmar
och vid hvars slut åtminstone för mig hägrade
krit-hvita indiska furstepalats, glänsande, klara
bassänger och röda purpurbolstrar på hvita marmorgolf,
ja, kanske halft omedvetet en diamantblixtrande
furstetron någonstädes i det inre af det gamla
sagolandet.
Vid månadens slut, då jag af omständigheterna
tvangs att resa norrut, lofvade Sindha att skrifva
till sin fader radjan och låta honom veta hvart
hennes engelska uppfostran fört henne. Jag vet ännu
ej med säkerhet om Sindha med afsikt bräkte mig
den föreställningen, att hennes fader var regerande
radja eller om denna föreställning berodde på ett
missförstånd å min sida. Nog af, tills vidare ansåg
jag henne, glömsk af hvad mr X. berättat, vara
konungadotter och trodde att min eftertraktade
svärfar var regerande furste.
Sindha skulle i slutet af september anträda
återresan till Indien och sedan vi kommit öfverens att
i midten af denna månad sammanträffa i
Constantinopel, afreste jag till Budapest.
Strax efter den stora armenier-massakern var
jag i Constantinopel och erhöll en dag i midten af
september meddelande att Sindha tillika med en äldre
engelsk beskyddarinna, som skulle åtfölja henne till
Indien, hade lämnat Saloniki med den ryska båten
på väg till Constantinopel. Och en vacker dag
land-stego de båda resenärerna i Top-hané för att i
något af Peras hotell afvakta den egyptiska båtens
afgång. Naturligtvis erbjöd jag mig som ciceron åt
de båda damerna, men den engelska
beskyddarin-nan visade sig vara både besvärlig och misstänksam
— ja, hon tog sin sak till den grad på allvar, att
hon fullständigt förhindrade hvarje upprepande af de
härliga dagarna i Saloniki.
Emellertid berättade Sindha, att hon tillskrifvit
sin fader radjan, som i sitt svar förklarat, att han,
som kände sig förvånad öfver de upplysningar hon
gifvit honom icke ville närmare yttra sig om saken
förr än han sammanträffat med henne i Indien.
Dessutom hade han förfrågat sig hur han skulle
kunna anträffa mig med bref. Sindha hade
dessutom erhållit ett bref från Pannastatens förste
minister, radjans gunstling, Sri Ghazner Bahadur, i
hvilket bref denne — enligt Sindhas påstående —
framkastade tanken på en förändring af tronföljden
till hennes fördel. Dessa två bref fick jag
visserligen se, men som de voro skrifna på bunclelkhandi,
som är en dialekt af hindostani, fanns ingen
möjlighet för mig att kontrollera sanningsenligheten af
Sindhas uppgifter. Dock därpå tänkte jag minst af
allt då.
Sindha och hennes duenna afreste emellertid
efter endast några få dagars vistelse i Constantinopel
till Port Said, medförande två engelska bref från
mig, ett till radjan och ett till Sri Ghazner Bahadur.
Under hela den på denna höst följande vintern,
som jag tillbrakte kringflackande i Arabien, Egypten
och Syrien, erfor jag ingenting vidare om min
indiska saga. Först långt fram på sommaren 1897
erhöll jag på Libanon två från Constantinopel
retur-nerade indiska bref. I det ena förklarade Sindhas
fader, hvilken jag allt fortfarande betraktade som
regerande radja af Panna, att han med ej ringa
öfverraskning erfarit sin dotters förbindelse med en
europé. Eftersom han gifvit henne en européisk
uppfostran finge han väl äfven taga konsekvenserna
däraf, hvarför han ej ställde sig absolut afvisande
mot ett giftermål. Dock kunde han ej ge sitt
bifall därtill, innan han fått närmare underrättelse
Efter fotografi.
Kliché; Kem. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg.
maharadjans palatsträdgård i panna.
— 488 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
