- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 4 (1902/1903) /
585

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 37. Den 14 Juni 1903 - Minnesstoden öfver Curry Treffenberg i Mora - Lill-Erik. En Stockholmsbild af Allan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MIMNESSTODEN ÖFVER CURRY TREFFENBERG I MORA.

Foto. Wikander, Mura. Kliché .• Kern. A.-B, Bertgt Silfverrparre Sthlm—Gbg

NÄR TÄCKELSET FÖLL FRÅN CURRY TREFFENRERGS MINNESSTOD I MORA.

Den i juni aftäcktes i Mora den öfver Landshöfding
Curry Treffeub crg resta minncsstoden. Högtidligheten
öfvervara af flere tusental af nationalklädd dalallmoge förutom ett
stort antal fracnståei de personer i trakten.

Bysten är modellerad af professor Runeberg i
Helsingfors; piedestalen efter teckning af professor Clason. I midten
af piedestalen läses:

CURRY TREFFENBERG
i/s 1825—1/9 1897.

Minnes-toden är tillkommen genom bidrag från
Dala-socknarna, eii-i»ilde och bolag, fräjist Mora—Vänerns
järnväg, hvars skapaie Landshöfding Treffenberg var.



LILL-EKIK.

En Stockholmsbild af Allan. För HVAR 8 DAG.

Det var en vacker vårafton i början af maj
och många Östermalmsbor hade utsträckt sina
promenader utåt Gärdet för att njuta af den härliga
vårluften och den friska grönskan därute. Den
brukar minsann ej vara så länge. Snart ligger Gärdet,
brunbrändt af solen och nedtrampadt af
militärpromenaderna.

Från Yärtahållet kom en ung ljuslagd arbetare
med matsäckskorgen på armen och vek af in
genom gamla Ladugårdslandsiull på väg hem. Ehuru
han varit i arbete sedan tidigt på morgonen, var
hans gång rask och den militäriska hållningen tydde
på f. d. gardisten.

Då han sneddade öfver Karlaplan, var han nära
att trampa på en boll, som kom rullande
framför fötterna på honom. Han tog upp bollen åt den
lille rödkindade gossen, som ifrigt kom springande
efter den och med ett blygt tack galopperade denne
bort igen.

Lars Erik Borg blef stående och såg efter
honom. Hvar hade han sett det där lilla ljusa hufvudet
förut? Den där skälmska blicken ur de klara
gråblåa ögonen förelöll honom så bekant. Kunde det
vara — nej, det var ej troligt — men ändå! O m
det skulle vara Lill-Erik! Hans egen lilla pys!

Hur mindes han ej den där vintern för tre år
sedan, då han hade gått utan arbete nästan hela
tiden. Hustrun hade ingenting kunnat förtjäna, klen
som hon var efter den lilla, de fått till julklapp.
Så hade han en dag ej vetat sig annan råd, än han

gått upp till sin gamla löjtnant från den tiden han
tjänte vid hästgardet. Denne hade då skaffat honom
litet tillfälligt arbete och dessutom hjälpt dem med
ett och annat. Men så hade han en dag kommit och
velat hjälpa dem äfven på ett annat sätt, erbjudit
sig att taga deras pojke som eget barn — taga
deras Lill-Erik!.....

Nej, se där stannade den lilla pysen, som det
tycktes, hos sin sköterska. Han var rakt tvungen

att gå närmare och se.....

Hur hade det ej känts att lämna ifrån sig enda
pojken! De andra tre barnen voro flickor. Men
nöden hade ingen lag. Han såg, han gjorde
löjtnanten, hvars äktenskap var barnlöst, en glädje
därmed och visste, att hans barn skulle få det bra, ty
snäll hade löjtnanten alltid varit både mot
människor och djur. Isynnerhet hade det senare slagit
an på Borg, som själf alltid tänkt på sin häst i
första rummet. Men hårdt hade det ändå varit!...

Han satte sig på en soffa snedt emot, där pojken
lekte.....

Kanske han misstog sig! Det var ju ändå så
stor skillnad mellan denne och hans lilla ljushåriga,
trubbnästa pojke. Men barn kunna också förändra
sig mycket på tre år och sitt löfte trogen hade ban
på hela tiden ej gjort något försök att återse den lille,
hvilket varit honom så mycket lättare, som löjtnanten
strax därpå tagit afsked, flyttat ut till sin
landtegendom och endast tillfälligtvis vistades i staden.
Nej, han hade nog sett rätt ändå. Den där

- 585 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:38:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/4/0603.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free