Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 38. Den 21 Juni 1903 - Sångarfesterna i Frankfurt a/M - S:t Petersburgs 200-årsjubileum - Edmond Rostand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Se bilder å föreg, sida.)
SÅNGARFESTERNA I FRANKFURT a/M. Knappt i något annat land torde väl sången vara så flitigt utöfvad som i
Tyskland. Själfva Italien, musiklandet ex professo, kommer vid jämförelse med det stora Germanien i bakgrunden och
Välsk-lands söuer kunna trots sitt sjungande språk ej på låu^t n« täfla med sina grannar i öster. För tysken är sången en ljuf dryck,
en vederkvickelse, med hvilken han efter dagens strid tr dricker sig nöjd och glad. Och sången är ett bevis på hans gemyt, tans
själsstämning! »Wo du Singen hörsr, lass dich ruhig nieder, bose Menschen haben keine Lieder.) —säger ett ordspråk, och hvem
vill ej il i äfven deltaga i sångarringen. Hvar tysk som har en tillstymmelse till röst lär sig ock att sjunga.
Det säregna med de tyska såbgföreningarne är emellertid, att de ej, såsom exempelvis hos oss, i större grad omfatta
ungdomen. Att de ej i sia krans ha de studerande skarorna från de många universiteten, utan i stället nästan uteslutande
utgöras af det praktiska lifvets män, af yrkesidkare såväl som af ämbetsvärldens och verkstädernas annars så vidt skilda ref rt
sentanter. Men förhållandena ha nu blifvit så! Dan tyske studenten har ej tid öfver för den ordnade sången. Hans intresse är för
mycket upptaget af mera bullrande saker. Han har bierkommando och mensur, ha" har nattsudd och sabelöfoing. Det är
först när sinnet mognat, när han kommit ut i lifvet och sabelskrainlet för alltid tystnat — när ynglingen blifvit man, och han
emanciperat sig mot studentbordets något löjliga f 5reskrifter, det är först då han börjar sjunga. Det är de tyska männen som
äro sångarne, och ända in i gubbåldern f rblifva de sin gudinna trogen. Från Rhen komma de bästa sångaina. Från höjderna
där vinets juniblommor sprida sin söta, fina doft, och där hösten ger ädla drufvor, där folket har gladare sinne och lättare tunga
och där Loreley hör hemma i saga och sång. Vinet är där utbytt mot ölet, och den tunga sentimentaliteten får ofta vika för
gladare melodier, om oc* sångarvemodet här liksom öfverallt i Tyskland dock ännu är öfvervägande. I Köln bor landets
för-r.ämsta manskör. Denna hade vid den af käjsaren för fyra år sedan i Cassel utlysta sångartäflan tillsjungit sig första priset,
kejsarkedjan — en diamantprydd klenod med Wilhelm II:s porträtt i emalj.
Vid den nu i juni afhållna andra striden gällde det att försvara priset,
hvilket endast får behållas efter trenne segrar, oberoende i hvilken följJ.
Kölnerföreningen sj"ing som alltid bäst, och hade hos domarna efter den
allmänna täflan mer än 20 points högre prissättning än den närmaste af
de öfriga konkurrenterna. Då följde i sista omsjungningen, då en sång
— för hvilken endast en timmas öfning beviljats — skulle presteras, att
några medlemmar, hvilka ej i lepetitionen deltagit, sjöngo fel. Genom
jättesalen, hvilken rymde närmare 8,0 o åhörare, gick som en elektrisk
stöt. Man insåg öfverallt, att den främsta kören hade förlorat. Och så
blef det ock. En berlinerkör, bestående af skollärare, erhöll kejsarpriset,
och kejsarinnan hängde egenhändigt den dyrbara klenoden öfver bröstet
pä denna förenings ordförande, hvilken nu i fyra år »vid högtidliga
tillfällen» äger rättighet att bära densamma.
W. Tr.
Bilden visar ett moment under sångarfesten, vid kejsarparets
besök i den nya ^>Römer-Salen».
Alla tidningar äro
öfverfyllda af
detaljer. Vi ha förut (i n:r
36 II årg.) haft porträtt
af konung
Alexander och drottning
Draga, förut så föga
värda sympatier men
nu förtjänta af allt
mänskligt deltagande, och åtnöja oss för dagen med att visa porträtt af den nye konungen, Peter /, samt af den
Montenegrinska prinsessan Zorka, han var förmäld med tills hennes död 1890.
S:T PETERSBURGS 200-ÅRSJUBILEUM. Vi hade nyligen några
bilder från Petersburgerjubileet, vid hvilket som bekant jämväl Stockholm
genom sin borgmästare var representeradt. Den fotografi vi sedan dess
emottagit och som synes å föregående sida lämnar emellertid en så
förträfflig idé om den yttre glansen vid ett dylikt kejsarparadtillfälle i
Ryssland att vi velat visa äfven den.
Efter fotografi. Kliché: Bengt Silfversparre.
FRU ROSTAND MED SINA TVÅ SÖNER.
TRONSKIFTET I SERBIEN. Den fasansfulla
tilldragelse, som i dessa dagar timat i Serbien, i det
en missnöjd armé mördat sin edsvurne konung och
drottning, blodstänker land och folk där detta
skett, men det sätter
äfven en skamfläck på
det nya tidehvarf som
så nyss ingått, en
fläck som aldrig helt
skall kunna borttagas,
lika litet som de
ohyggligheter hvilka
infallit under tidigare
århundraden kunnat
glömmas.
— 609 —
EDMOND ROSTAND (X), NYLIGEN INVALD I FRANSKA AKADEMIEN,
HÅLLER SITT INTRÄDESTAL.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
