Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 43. Den 26 Juli 1903 - Leo XIII † - Ur skymningen. Af Eric Blacagi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wr0 n»(, Rmrrt Silfimparrt,
FÖDD D. 2 MARS 1810 : PAFVE 1878 : DÖD D. 20 JULI 1903.
LEO XIII †
UR SKYMNINGEN
Skiss för HVAR 8 DAG af Erie B/acagi.
En obetydlig historia. — Eller säg, att det inte
alls kan bli till någon historia. Ingenting om sorg
och lycka och lifvets händelser, — något som man
möter en gång i skymningen, det som dyker upp ur
mörkret och korsar ens väg och är borta. — Ett
par tankar, bundna ihop af en tråd, som icke en
gång är moralens. Ingenting annat.
— ,En gång kom en liten flickunge till mig i
sin mammas salong och frågade, om jag ville se
hennes bäste vän. Men vännen befanns bo i drifhuset.
Då kom flickungens mamma, som var den
gladaste mamma jag känt, och skrattade och gick med,
och flickungens pappa och hela middagssällskapet
traskade ut till drifhuset för att se på värmen.
»Men ni får inte ta’ i honom hårdt», sade den
lilla flickan, »det tål han inte, ty han kom från
himlen i förgår».
»Åh, kom han från himlen i förgår», sade vi,
»nej, då kan han naturligtvis inte veta, hur det går
till på jorden!» Och vi lofvade, att vi skulle vara
mycket försiktiga.
Men det var en, som var försiktigare än vi, och
det var vännens mamma.
Hon var ändå en tämligen bildad och umgän-
gesvan ulmerdoggsfru, men antingen vi råkade störa
hennes söndagseftermiddagslur, eller hon från första
åsyn fick klart för sig, att vi inte kunde vara någon
lämplig bekantskap för hennes unga söner och
döttrar, men hon var den ovänligaste ulmerdoggsmamma,
jag någonsin träffat på.
Det finns inte ord för ett sådant oväsen, som
hon ställde till, när vi öppnade dörren till hennes
upphettade drifhusboudoir, hon föraktade att stiga
upp och komma emot oss, men hennes kedjor borta
i hörnet skramlade och bändes hotande, och hon drog
till med att skälla i raseri så ursinnigt, att det kom
den lilla flickungens mamma att hoppa i
hjärtängs-lan ut öfver en drifbänk, så bra som hon inte hoppat
på tjugu år, ty hon trodde, att ulmerdoggsmamman
var lös och ämnade mörda helst henne.
Men ulmerdoggsmamman var inte lös, utan
mycket bunden, och det var helt och hållet enfaldigt
af henne att. genom detta första ohyfsade bemötande
försöka tillvinna sig en simpel respekt.
Jag förmodar, att hon insåg det och blygdes,
ty hon lugnade sig något och tillät sin sons bästa
vän att få komma in och tala några ord med
ynglingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
