- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 4 (1902/1903) /
694

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 44. Den 2 Augusti 1903 - Johan Jacob Borelius. Af Sigurd Hansson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JOHAN JACOB BORELIUS.

F. professorn i teoretisk filosofi vid Lunds
universitet ingick den 21 dennes i sitt 81: sia år. Han
fick därvid mottaga många bevis på tacksamhet och
beundran från talrika lärjungar och vänner af skilda

generationer och från olika delar af vårt land.
* *

..... _ *

En filosofs lif utgöres af hans tankar —
inleder Chr. Jacob Boström sin själfbiografi. Hans
förnämste filosofiske motståndares, JOHAN JACOB
BORELIUS’ lefnadslopp utgör intet undantag
härifrån. Han föddes i Skinnskatteberg i Västmanland
den 21 juli 1823, blef student 1841, vann den
filosofiska graden 1848 och blef docent i Uppsala
följande år. 1852 utnämndes han till lektor i
Kalmar och befordrades fjorton år senare (1866) till
professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet,
hvilken läropost ban innehade tills afskedstagandet
1898.

Denna sistnämnda befordran vanns dock icke utan
strid. Redan i Uppsala hade Borelius — i detta
fall ensam i den generation, som räknade Chr.
Jacob Boström som ofelbar filosofisk mästare och bland
hvilken märkas män som Carl Yngve Sahlin, Axel
Nyblæus och den för tidigt hädangångne Christian
Claesson — trädt i opposition mot den vid denna
tid allenahärskande »rationellt idealistiska»
världsåskådningen och i stället anslutit sig till Hegels
»spekulativa» filosofi. Denna opposition vann ytterligare
uttryck i en mängd från Kalmar utsända filosofiska
skrifter, af till stor del mot Boström och dennes
meningsfrände Sigurd Ribbing polemiskt innehåll.
Denna lugna och sakliga kritik möttes med häftiga,
delvis personligt bittra gensvar, hvilka dock trots
störtskurar af okvädingsord aldrig bräkte den djärfve
opponenten ur fattningen. I trots af alla
akademiska intriger och all småaktig och trångsynt
kotterianda lyckades Borelius också slutligen vinna sin
välförtjänta befordran till universitetet.

Hans verksamhet därstädes blef af största
betydelse för svensk kultur. Medan nämligen den
Boströmska filosofien tog i besittning alla öfriga
filosofiska lärostolar och från dessa gaf den
grundåskådning, hvari de flesta andra akademiska
discipliner sökte sin utgångspunkt, följde prof. Borelius
alltjämt med vaket intresse de andliga rörelserna
i Europa och sökte i dessa nya impulser för sin
egen och sina lärjungars filosofiska forskning. De
stora naturvetenskapliga upptäckterna och
utvecklingsläran upptogos till pröfning och verkade
befruktande på tankearbetet. Äfven om Borelius själf
alltjämt fasthöll vid den hegelskä dialektiken,
hindrades han icke att erkänna och i sitt system söka
inordna det nya, han fann berättigadt. Hans
förnämsta filosofiska arbete, den ännu ofullbordade
»Metafysik», är just ett storstiladt försök i riktning
af förlikning mellan erfarenhetskunskap och
spekulativ metafysik. Och om införandet af den modärna

empiriska psykologlens studium i stället för eller
åtminstone bredvid den tidigare aprioristiska har han
inlagt de största förtjänster. Medan den
boströmska filosofien alltmer isolerade sig och hos sina
representanter af lägre ordning hotade att nedsjunka
till ett ofruktbart, formalistiskt-skolastiskt ordrytteri,
öppnade Borelius samarbete med den europeiska
kulturen och sökte på denna väg skänka den
nationella filosofiska forskningen luft under vingarne.

Denna ställning till de olika filosofiska skolorna
blef i förening med hans egen alltigenom i ordets
egentliga mening humana personlighet af största
betydelse för lärjungen. • Jämte Lysander som
representant för det obligatoriska latinet var Borelius den
lärare vid Lunds universitet, som under de tre sista
årtiondena af det nvss tilländalupna seklet trädde
i beröring med det största antalet studerande. Men
under det att Lysander knappast träffades annat än
viel tentamensbordet, möttes Borelius alltid i hörsalen
och gaf där den nyblifne studenten det första djupa
intrycket af det objektiva sanningssökandets
upphöjdhet öfver världen. Han fick där lära sig att pröfva
allt och behålla det bästa utan att därför gifva efter
på krafvet af logiskt sammanhang och konsekvens.
Han fick där den första inblicken i clenna
forskningens stora värld, hvarifrån skolboken och
skol-lärdomen hittills hållit honom utesluten. Och han
upptäckte inom kort och fick som lärdom för lifvet,
att intet är så absurdt, att det kan bortkastas utan
pröfning,- och intet så absolut sannt, att det icke
tarfvar en sorgfällig skärskådan. Han lärde till fullo
inse sanningen af det gamla ordet, att intet
mänskligt är människan främmande.

Prof. Borelius hörde för öfrigt till de få lärare,
som förstodo träda i personlig beröring med sina
lärjungar i dessas sludiearbete. Genom stiftandet af
»Den filosofiska föreningen af 1867», hvars arbet en
bedrefvos i form af samtal (»kollokvier») öfver
filosofiska ämnen i professorns hem, lade han första
grunden till den seminarieundervisning, hvilken
numera ingår som lagstadgad beståndsdel i clen akade-

C; ’ • ".. S .»;•> V . i

miska undervisningen, i’samtliga filosofiska
fakultetens ämnen. Vid dessa kollokvier gaf han sig helt
sådan han var: som den allvarlige och skarpsinnige
tänkaren,- den omsorgsfulle, mildt öfverseende och
grundligt handledande läraren, den humana, för
spo-kulationens djupa problem och den lätta humorns
attiska salt lika tillgängliga människan.

Och när en gammal lärjunge nu med dessa
rader sänder den grånade tänkaren och läraren en
varm och ödmjuk tacksamhetens hälsning, ljuder i
hans öron erinringen icke blott om den malmrika
klang, som gaf färg åt stämman i den öfvertygade
och öfvertygande sanningsförkunnelsens ögonblick,
utan ock af detta stora goda löje, som aldrig dolde
hemliga taggar, men alltid uppenbarade ett rikt och
varmt, för allt mänskligt klappande hjärta.

Sigurd Hansson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:38:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/4/0712.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free