Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 52. Den 27 September 1903 - Augustinatt. Af H-Dur - Gård som brunnit 5 gånger undtr 5 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
»Jag var förlofvad en gång, fant Frida, får jag
kalla er så — han var allvarlig, sträng i sina
åsikter måhända, jag var lefnadsglad och ville roa
mig. Han sade, att jag var fåfäng och att jag ej
kunde bli hans hustru, om jag ej ändrade mig,
han sade mig det en kväll vi gingo hem från ett
dansnöje, då jag varit mer än vanligt glad», hon
såg drömmande rakt framför sig, månen bröt just
fram ur en sönderbrusten sky och kastade en
silverstrimma öfver mitt ressällskap. Jag kunde se en
vek glans längst inne i de djupa ögonen, nu
förstod jag, just här måste leendet hafva lekt mången
farlig lek.
»Jag trotsade och sade, att detta var mitt lif,
om jag ej finge lefva i glädje och fest, vore ej
lifvet något värdt för mig. Han gaf mig åter
ringen och så skilldss vi, jag med trots och sårad
stolthet i hjäxtat, jag skulle visa honom, att jag
kunde vandra min egen väg utan att förlora något.
Jag reste kort därefter ut i världen, som för mig
hägrade så ljus och full af förväntningar och nu
— — nu A-änder jag åter.»
Hon knäppte samman händerna och såg på mig.
Den blicken skulle jag aldrig glömma, där låg
en hel värld i den, grusade förhoppningar, förtviflan
och sorg.
»Stackars lilla vän», jag lägger armen ömt om
hennes lif, »men kanske allt kan bli godt igen, nu
är du ju en annan.»
»Nu, ja, då det är för sent.»
»För sent ?»
»Ja, han är för alltid förlorad för mig, han
lefver lugnt och lyckligt i sitt äktenskap, ack,
människorna glömma så fort, tant Frida.»
Jag lägger handen öfver ögonen, månljuset är
så starkt.
»Människorna glömma så fort», genljuder det
inom mig, men det är ej någon dissonans längre,
det är blott ett medgifvande af hvad hon sagt.
»Och så har jag förebråelsen till att bära på,
pappa ville aldrig att jag skulle resa», fortsätter
den låga rösten bredvid mig, jag hör den, som
genom ett sorl af andra röster, »och nu är äfven
det för sent. Dock, jag längtar hem, inte till den
ljusa glada slätten, nej. den mörka, tysta skogen
är mitt hemland, där är det stillhet.»
Studenterna, som tagit sig ett glas i röksalongen,
samlas nu åter på däck. De ställa sig i klunga,
klara struparne, angifva tonen och snart ljuder
»Natten är så stilla» i dallrande tonvågor ut i
sommarnattens tystnad. Vattnet slår monotont mot
ångarens skrof, på afstånd hörs klockbojens entoniga
klämtande, mågra fiskmåsar kretsa omkring ångaren
och doppa då och då sina glänsande hvita vingar
i vattenspegeln; människorna hafva upphört att tala,
de sitta tysta och drömma. Bakom oss ligger lifvet,
framför oss, ja, där ligger också lifvet, men
härute, här ligger augustinatten och drömmer på den
blanka ytan med reflexerna från månen och
stjärnorna därofvan.
Dröm länge, dröm du sommarnatt i
månstrålarnas glans, dröm om forna lyckliga minnen, om anad
framtid, det är ju dock i drömmen vi människor
äro lyckligast, du hör till lifvets skönaste stunder.
Men liksom ett kort afslag på min vädjan
ljuder hvisslan. Människorna börja skyndsamt röra
på sig. »Nu äro vi framme», hörs det rundt
omkring, och märkvärdigt nog se de flesta ej ledsna
ut öfver att hafva blifvit uppväckta ur drömmen.
Jag ser upp till mitt ressällskap. Hon står med
blicken fästad på den låga gamla skånska kusten,
framför oss, stelheten är borta och glädje framlyser
ur hvarje ansiktsdrag.
»Du kära, kära gamla land», hviskar hon rörd,
under det ögonen tåras.
Vi trycka hvarandras händer till afsked och båten
glider under studentemas sång sakta och varligt in
mot hamn.
GÅRD SOM BRUNNIT 5 GÅNGER UNDER 5 ÅR.
Foto. loj er, Eslöf.
För 5:te grången under 5 år har
eldsvåda häromdagen härjat landtbrukaren
Per Johanssons i Virke (Skåne) gård.
Grödan var inbergad och tröskningen
skulle börjat följande dag, samt var
endast helt lågt försäkrad hvadan
ägaren nu liksom vid föregående eldsvådor
gör en afsevärd föilust.
Brandstodsbolaget har förlorat 100,000 kronor på
dessa i högsta grad mystiska eldsvådor
till hvilkas utbrott ineen kan lämna
någon förklaring utöfver antagandet
att mordbrand föreligger Gifvetvis
väcker sak-n stort upDseend? i trakten.
Man ämi ar nu på allvar söka bringa
klarhet i hemligheten.
Kliehf: Kern. A.-B, Bengt Silfversparre, Sthlm—Obi
GÅRDEN FÖRE OCH EFTER BRANDEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
